• Anonym (Osäker...)

    Att avsluta uppdrag som kontaktfamilj =(

    Min make och jag har varit kontaktfamilj till ett underbart litet barn i nästan tre år. Hen är hos oss varannan helg plus minst en dag i veckan. Och hen kommer nog inte ens ihåg livet innan oss.
    Vi älskar verkligen detta barn, och har alltid haft ett bra förhållande med hens familj.

    MEN, vårt liv har verkligen förändrats under dessa år. Jag har drabbats av en kronisk sjukdom och maken har en helt ny jobbsituation som gör att han nu aldrig har någon ledig tid. Trots detta har vi självklart löst allt så bra som möjligt för barnet, och hen har nog inte märkt allt för mycket av förändringarna.

    Nu har vi dock blivit gravida. Något vi aldrig trodde skulle hända (lång historia). Och häromdagen fick vi veta att det dessutom är tvillingar!
    Jag kommer aldrig klara av att vara ensamt föräldraledig, utan kommer fortsätta vara sjukskriven (och snart bli sjukpensionär), medan maken är hemma med bebisarna.

    För vår skull hade det varit perfekt att flytta till makens hemstad, 20 mil bort, för att kunna få stöd från hans familj. Hans syster ska dessutom ha barn en månad före oss.
    Där vi bor nu har vi barnlösa vänner, men inget vettigt nätverk som kan stötta alls. Och själv har jag ingen familj att tala om. Detta gör också att jag känner starkt att barn ska känna sin familj och veta att den finns där för dem.

    Men om vi flyttar kan vi naturligtvis inte fortsätta vårt uppdrag som kontaktfamilj... Och det känns förjävligt! 
    Jag vet inte hur viktiga vi verkligen är för det här barnet, men jag inbillar mig att ett avslut hade varit riktigt tufft för hen. Och jag vet att det hade varit det för oss!
    Nu är vi helt kluvna. Ska vi göra det som är bäst för oss och våra tvillingar, eller bör vi prioritera kontaktbarnet som vi ju faktiskt haft i flera år? 
    Har vi ett jobb som vi kan säga upp oss ifrån? Eller är vi en del av en familj som i så fall ska prioriteras? Orkar vi ens med hen och hens problematik när vi får tvillingar?

    Vi trodde verkligen aldrig att vi skulle hamna i den här situationen. Vad tusan gör vi!?! 

  • Svar på tråden Att avsluta uppdrag som kontaktfamilj =(
  • Ramborg

    Om ni beslutar er för att avsluta uppdraget föreslår jag att ni inte förklarar hela historien för barnet. Han/hon ska inte känna sig ersatt av tvillingarna. Säg att ni ska flytta för att ha närmre till era föräldrar.

    Prata med kommunen (det är väl de som gett er uppdraget). De kanske kan ordna en ny kontaktfamilj och fasa över barnet lite långsamt till den nya familjen. Sedan kan ju barnet också komma och hälsa på er ibland i nya staden?


    42.
  • Lavendla

    Jag håller med Ramborg här, kanske finns inga hinder att ni har fortsatt kontakt via telefon och att barnet får hälsa på nån gång eller två när ni flyttat, hur gammalt är barnet? Ts grattis till graviditeten och tvillingarna :)


  • Anonym (Osäker...)

    Tack för gratulationen!
    Den här situationen gör att vi knappt är glada över det mirakel som denna graviditet faktiskt är. 

    Bebisarna kommer ju dock födas innan vi flyttar, så en viss känsla av att bli ersatt tror jag blir svårt att undvika. Vi skulle heller aldrig bara flytta, utan att soc fått hitta den minst smärtsamma lösningen av långsam utfasning/överflyttning.
    Och självklart skulle hen Alltid vara välkommen och vi skulle naturligtvis förtsätta hämta och lämna vid sådana tillfällen.

    Men kan vi verkligen flytta...? Usch, det känns så fel allting. Att lämna hen. Att uppfostra våra barn utan nära kontakt med familjen. Att orka med två bebisar på en gång utan något stöd/uppbackning... Det är verkligen pest eller kolera. 

  • Anonym (Osäker...)

    Hen har nyss fyllt 6år.

  • Lavendla
    Anonym (Osäker...) skrev 2013-11-23 09:58:49 följande:
    Tack för gratulationen! Den här situationen gör att vi knappt är glada över det mirakel som denna graviditet faktiskt är.  Bebisarna kommer ju dock födas innan vi flyttar, så en viss känsla av att bli ersatt tror jag blir svårt att undvika. Vi skulle heller aldrig bara flytta, utan att soc fått hitta den minst smärtsamma lösningen av långsam utfasning/överflyttning. Och självklart skulle hen Alltid vara välkommen och vi skulle naturligtvis förtsätta hämta och lämna vid sådana tillfällen. Men kan vi verkligen flytta...? Usch, det känns så fel allting. Att lämna hen. Att uppfostra våra barn utan nära kontakt med familjen. Att orka med två bebisar på en gång utan något stöd/uppbackning... Det är verkligen pest eller kolera. 

    Men du/ni kan ju tala om att du väntar två små själv och att ni planerar att flytta men att ni älskar den lilla parveln och att ni kommer ses en då, kan man inte lägga upp som att hen kommer få små syskon eller nåt sånt? Jag har ingen erfarenhet av detta så jag spånar fritt men jag tycker ni är fantastiska som släppt in en liten så i er familj så på nåt sätt vlir den ju extra "stora syskon" till era egna som jag tänker
  • Anonym (Osäker...)

    Om vi bestämmer oss för att bo kvar där vi bor, så kommer hen naturligtvis bli som ett storasyskon till våra små. När hen är hos oss är hen en del av vår familj, precis som tvillingarna kommer vara!

    Men om vi ska flytta så blir det ju ytterligare en förlust för hen om hen knutit an till bebisarna allt för mycket... 

  • Anonym (lena)

    Men hur länge är det tänkt att uppdraget skulle pågå?

    Jag hade kontaktfamilj till mitt barn mellan 3-6 års ålder. Därefter fanns det inga behov för det längre.

     Mitt barn höll kontakt med familjen ett tag efteråt dock och vi fasade ur dom långsamt. Allt gick jättebra.   

  • Fiamedbarn

    Ni ska göra det som blir bäst för er familj! Det hedrar er att ni är så engagerade som kontaktfamilj och bryr er om barnet så mycket. Men ni ska naturligtvis i första hand ta hand om era egen familj!

    Kram! 


    Luck is what happens when preparation meets opportunity
  • Anonym (tror)

    Försök fasa ut barnet hos er och in i en annan familj innan barnen kommer. Hur ni ska orka med två barn utan hjälp.. Tja, på samma vis som alla andra som inte har släkt eller hjälp nära.

    MEN, ni har ansvar för er själva, vad händer om ni inte orkar sen är barnen är här? Det blir nog värre tror jag. Prata med 6 åringen om att ni ska flytta och därför kommer en annan familj få förmånen att lära känna honom/henne men att barnet alltid är välkommen att hälsa på er.

  • Anonym (Osäker...)

    Uppdraget är en uppväxtplacering. Tanken från alla håll har alltså varit att hen ska vara hos oss fram till sin 18-årsdag. Och vi har ju tänkt att vi kommer ha kontakt kanske hela livet.

    Att klara av tvillingar utan stöd är väl en sak. Det är tufft för friska vanliga familjer. Men vi har varit ihop länge och tagit oss igenom många bakslag och vi kommer definitivt klara det här.
    Men när alternativet att ha en familj runt sig finns, så är det väl inte konstigt att det känns mer lockande...!

    Det jag oroar mig för är att vi hittills har lagt ner all vår extra energi på kontaktbarnet och hens behov. Kommer vi få ihop detta med tvillingarnas behov? Kontaktbarnet har ju sin problematik med sig, så det är ju inte som ett vanligt syskon på deltid... 

  • Anonym (Osäker...)

    Såg nu att man kan läsa mitt inlägg som att vår graviditet är ett bakslag. Så menade jag naturligtvis inte.

    Dessa bebisar är det mest fantastiska vi någonsin kunnat tänka oss! Bortsett från att vi hittade varandra så finns det inget i livet som vi är ens i närheten av så glada över!!!

  • Krisokaos

    Ni ska prata med soc för att hitta en bra lösning för att fasa ut/ fasa in. Hur ni än gör blir det inte bra när förutsättningar har ändrats. Men självklart ska ni behålla kontakten och fortsätta att bry er om detta barn. Men nu kommer inte att klara uppdraget som det ser ut nu. Och då ska ni inte tveka och tro att det går utan ta tag i saken nu!

  • Anonym (lena)

    Ni har varit kontaktfamilj i 3 år, men det är 12 år kvar på uppdraget. Jag tycker ni ska avsluta uppdraget och låta en annan familj ta över.

    Fokusera på er egen familj och flytta dit ni vill och där det blir bäst för er. 

  • Anonym (Z)

    Men ts jag tycker det ändå är konstigt om man inte kan avsäga sig uppdrag för att ens egna familjebildning förändras, känns som du gör en höna av en fjäder just nu

  • Anonym (Osäker...)
    Anonym (Z) skrev 2013-11-23 11:47:00 följande:
    Men ts jag tycker det ändå är konstigt om man inte kan avsäga sig uppdrag för att ens egna familjebildning förändras, känns som du gör en höna av en fjäder just nu
    Gör vi det?  Det vore ju skönt i så fall! 
    Vi ser det som att vi har lovat det här barnet och hens familj att finnas där och stötta dem genom livet. Och att vi därför sviker dem nu. 
  • Anonym (Samvetet..)

    Gammal tråd, men jag känner så med dig TS.

    Känner mig som en skurk, jag har dock varit nära familjen i flera år, och ställt upp som 'barnvakt' men nu formellt blivit kontaktfamilj på senare tid. Vad jag inte visste var att jag under samma tid skulle träffa någon och bli gravid med... jag var klar med egna barn, tänkte jag. Men när det väl hände kunde jag inte stå emot...

    Så nu står jag här i valet och kvalet, orkar jag fortsatt vara kontaktfamilj med en bebis också? Som även du skriver är det problematik och jag behöver vara pigg och alert, vilket man kanske inte är känd för att vara med en bebis....

Svar på tråden Att avsluta uppdrag som kontaktfamilj =(