Utskälld av svärmor!!

Håller faktiskt med dig! En femåring som ska vara deltagare i ett vuxet samtal kommer bara sluta med ett barn som avbryter i tid och otid. Nu fick barnet sitta hos sin förälder och känna gemenskap samtidigt som han gjorde annat ändå som är mer intressant för barnet.

Om alla är färdiga och dim vuxna pratar om saker som ett barn inte är intresserad av så varför inte? Varför ska barnet behöva sitta ensam och spela?

Så sjukt många självgoda föräldrar i den här tråden.
Hur var det nu; föregår dagens vuxna med gott exempel? Tycker mig ha läst ett otal larm från allt från förskolelärare till förlossningsläkare att dagens vuxna har väldigt svårt att låta bli sina smartphones. De är så beroende av dem att de skiter i sina barn. Jag har väldigt svårt att tro att duktighetsbeivrarna i den här tråden är så förträffliga som de ger sken av.  

Jag säger till om man använder mobilen på det sättet. Även andras barn.

Reglerna vad som är okej varierar ju från familj till familj, men jag förutsätter att barnet åtminstone hade frågat om det var okej att spela vid matbordet. Sedan tycker jag olika regler kan gälla när man är bara "kärnfamiljen" och när man har t ex släkt/vänner på besök.

Jag kan tycka samvaron med sambons familj har urartat då flertalet sitter med var sin telefon i var sitt hörn, oftast dock efter middagen är över men man sitter kvar vid bordet. Telefonen kan man ju leka med när man har tråkigt i sin ensamhet.

En 5-åring är gammal nog att förstå. Det handlar om vanor som föräldrarna har skapat eller brist på gränser om 5-åringen blir hysterisk om den tvingas äta middag utan mobilen närvarande.

Förstå vadå? Oavsett vad femåringen förstår är det väl lagom tråkigt att lyssna på dom vuxna för det mesta. Ingen har väl sagt någonting om några hysteriska barn. För övrigt är det väl en god vana att låta alla vara med på sina egna villkor. 

Ja, verkligen. Hur var det nu - "civiliserat sällskap", "annars blir man inte medbjuden" etc. Dryper klassförakt och assumed superiority.

Jag tycker synd om dig som anser att sådant är avgörande för vänskap och jag är glad att jag slipper sitta vid ditt bord och känna mig obekväm och undra vilka andra oskrivna snobb-regler som jag inte får bryta mot?

Det finns inga sådana universalregler, mig veterligen. Hos mig på bjudningar kan folk plötsligt ta en ridtur eller spela dart i trädgården. Allt som inte skadar någon annan är tillåtet!

Familjeliv i ett nötskal.
Ts skriver ett inlägg där hon känner att hon vill ha stöd och möts av en massa viktigpettrar som talar om för henne hur hon BORDE ha betett sig. Inte ett ord om svärmors utskällning, för det är ju helt okej vid middagsbordet.

Sick. 

Jag fokuserade på användandet av telefonen vid matbordet, nej, jag anser inte att man ska skälla ut varandra. Så även där gjorde svärmor fel.

Uppfostran i all ära, jag håller helt med om att det är upp till varje förälder hur man uppfostrar sina barn. Däremot har var sak sin plats och jag tycker att man kan gå ifrån matbordet om man ska spela när det sitter folk och pratar. Det är inget annat än en fråga om socialt vett. 

Och det bestämmer 5-åringen? Ja, nä, nu kommer farmor så jag går och lägger undan mobilen för det är ju superintressant och sitta och lyssna på de vuxna. 

Som sagt, 5 år... Vill gärna få vara med om du har läst resten av inläggen här. 

Bara en liten notering...men om man sitter och spelar spel...så är man ju inte "med"...

Men precis som Natulcien skriver,är man verkligen "med" om man sitter och leker med en mobiltelefon istället för att prata med de andra?

Om barnet inte tycker det är roligt att lyssna på vuxenprat (vilket många barn inte gör) så kan man väl låta det gå från bordet och sätta sig på ett annat ställe i närheten istället.
Varför lära barnet att det är ok att leka vid matbordet?   

Men, har ni inte barn själva?? Oavsett om de vill titta på film eller spela spel så är det ju massor med barn som inte inte vill sitta själva i ett rum och göra detta, utan ändå vill känna att de är en del av gemenskapen. Sen kan de ju inte ha högsta ljudet på, men de kan ändå kombinera sina intressen med att känna tryggheten med att ha de vuxna fysiskt i närheten.  Och jag och andra vuxna får prata i lugn och ro, win-win! 

Vad skönt att man som förälder får bestämma SJÄLV vad som är bäst för sitt barn, och med detta avslutar jag min del i konversationen. Jag lägger hellre tid på att umgås med min son .