Utskälld av svärmor!!

Alltså jag blir så trött.... igår hade vi middag och min svärmor - som alltid har mkt åsikter - skällde ut mig för att min 5åring satt med min mobil vid bordet och spelade spel.
MEN HALLÅ!!! Det är väl helt upp till mig hur jag väljer att uppfostra mitt barn? Jag tycker det är helt okej att han spelar spel vid bordet (han hade ätit klart OCH Det var ett pedagogiskt spel) medan vi sitter och pratar om vuxengrejer.
Det är inte lätt när man möter den äldre generationen som inte har förstått grejen med internet, datorer och telefoner i allmänhet... :(

Så barnet skall under själva måltiden (inmundigande av maten) samtidigt få lov att leka med mobilen/padda/plattan enligt dig när man är bortbjuden eller har folk hemma på middag.

Om ungen EFTER inmundigande av mat och dryck vill leka med mobilen/plattan/paddan, bara för att vuxenprat är så tråkigt,  så anser jag att föräldrana skall ha tillräckligt med vett i skallen med  att ha uppfostrat sin 5-åring (och äldre barn) tillräckligt så att barnet säger; "Tack för maten,m kan jag lämna bordet" när de är borta.

Oj, vad olika man kan tolka en tråd. Det jag läser är en tråd som handlar om bekymret med att den äldre generationen lägger sig i beter sig oförskämt.
Jag har dessutom uppfattat på TS att detta handlar om efter att maten är uppäten, och då de vuxna sitter kvar och småpratar, vilket säkert kan pågå några timmar. Underbart att så många har 5-åringar som sitter som små ljus en hel kväll och lyssnar på vuxna som pratar politik och världsekonomin. Konstigt att jag så sällan möter dessa barn .

Som sagt, 5 år... Vill gärna få vara med om du har läst resten av inläggen här. 

Precis.....snart är det tv i badrummet, maten serveras på golvet och toaletten är inflyttad i sovrummet....

Men, har ni inte barn själva?? Oavsett om de vill titta på film eller spela spel så är det ju massor med barn som inte inte vill sitta själva i ett rum och göra detta, utan ändå vill känna att de är en del av gemenskapen. Sen kan de ju inte ha högsta ljudet på, men de kan ändå kombinera sina intressen med att känna tryggheten med att ha de vuxna fysiskt i närheten.  Och jag och andra vuxna får prata i lugn och ro, win-win! 

Vad skönt att man som förälder får bestämma SJÄLV vad som är bäst för sitt barn, och med detta avslutar jag min del i konversationen. Jag lägger hellre tid på att umgås med min son .  

Jodå, jag har barn. Men vem har sagt något om att sitta ensam i ett rum? Vår son sitter aldrig ensam i ett rum.

Vi råkar ha en ganska öppen planlösning. Vi kan sitta vid vårt matbord och äta och sonen (eller flera barn om vi har gäster) kan lämna bordet när de har ätit klart och gå en bit bort i rummet och leka med vad de önskar. Och vi kan sitta kvar och prata, och slipper mobiler och spel vid bordet. Win-win.

Och vad fint att du umgås med din son. Du tror inte att andra umgås med sina barn bara för att de skriver här? Du gör väl också andra saker än att umgås med din son? Eller? Min son sover just nu...så lite svårumgådd...

Ja, och det är ju ganska vanligt. De flesta barnfamiljer jag känner har matbordet ganska centralt placerat i huset, och öppet mot  kök, vardagsrum, allrum eller liknande. Det är därför jag inte tycker att det är några konstigheter för ett barn att lämna bordet när de har ätit klart...de är ju inom syn- och hörhåll ändå s.a.s.