egna sängar

Men det kommer inte gå i längden sen när  bebisen kommer

Jag skulle säga att det är tvärtom. Ett tryggt barn vet att dom är välkomna till föräldrasängen. Ett otryggt barn ligger kvar även om hen vaknar och är rädd/ledsen.

Personligen sover jag bättre tillsammans med någon, det tror jag de flesta människor gör. De flesta föräldrar ser det som en självklar sak att de ska sova tillsammans, vuxna människor borde väl annars vara bättre på att sova själva? Deras små barn ska ju klara av det.

Min yngsta sover oftast mellan mig och pappan. Är pappa inte hemma ligger hon alltid hos mig, vi gillar att ha det så. Ibland väljer hon dock sin egen säng men den står i samma rum som vår och hon kommer ibland upp till oss ändå. Hon är ett mycket tryggt anknutet barn som skäms bort med kärlek och närhet helt enkelt.

Som svar på TS skulle jag nog inte laga något som inte är trasigt. Se inte nattvandringen i sig som problemet utan att sängen är för liten. Lägg ut madrasser, dela på er en period, köp en större säng. Tids nog flyttar barnen ut, ytterst få pre-teens och tonåringar sover hos sina föräldrar. 

Vi kan ju kanske prova  att lägga en av oss på madrass på glovet inne hos dem. I vårat rum  får  vi inte plats med madrasser eftersom vi tog  de näst minsta sov rummet och dem fick de största. Det är deras skull jag vill att dem sover i sina  sängar för att sen när det kommer  en skrikande bebis på natten.  Så kommer dem bli väckt om dem sover hos oss. Dem måste  få sova bra för att orka med skola dagis på dagarna.. Tänk er då att bli väckt av mamma och bebis sen  ett x antal gånger på  natten.  Jag tror att den stor tösen oxå bara vill vet att vi finns. För går  vi in och lägger oss i våningsängen på nerder våningen  hos  hennes lillasyster då somnar hon om och ligger kvar i sin säng hela natten om vi ligger i sängen nedan för henne. Då har det inte med otrygg het att göra tror  jag.