Någon mer som lever tillsammans med partner med psykisk sjukdom?

Jag har kämpat i ett förhållande i 3 år med en man som har tvångstankar och en personlighetsstörning (som han själv inte tycker att han har)Det har varit som att åka berg och dalbana hela vägen...han har gjort slut när jag kommit nära avslöjandet om personlighetsstörningen! Hans störning visar sig i form av ett komplicerat förhållningssätt till närhet och sex ibland ytterst sällan kan han så att säga älska och även när han är kåt så kan han skapa en situation där han nekar oss att njuta. Det här skapar distans en distans som han vill/behöver hålla för att inte komma nära. 

Vidare äter han medicin för tvånget men det hjälper inte och i samband med alkohol blir han elak och agressiv mot mig eller någon som han får för sig har ont uppsåt...ibland utmanar han mig och "spelar" på sånt som jag berättat att jag inte kan hantera då jag varit ihop med en psykopat i flera år som njöt av att plåga mig med min rädsla för att bli övergiven...Nu gick det så långt att han gjorde precis så som psykopaten och när jag konfronterade honom med det så blev han jättearg och jag är helt uttömd efter den här senaste behandlingen till den grad att jag måste avbryta relationen då min oro fick mig att totalt tappa mig själv jag var helt i hans våld precis som i mitt tidigare förhållande.

Han nekar och normaliserar dock sitt eget beteende med te.x - Det var ju bara skoj eller nekar helt att han har ljugit trots att det finns bevis att han faktiskt ljugit mig rätt upp i ansiktet!När han ljuger så hittar han på snabba ologiska svar eller börjar prata om nått annat! Allt detta finns med i Hares checklista över psykopatiska personlighetsdrag...Den senaste behandlingen blev för mycket...han har succesivt plockat ner mig och förhållandet till en så låg nivå att bara en idiot orkar stanna kvar! Nu gjorde jag det här för mig så att inte jag går under...energin som jag lagt ner på oro och ständiga konflikter samt sjuk eufori(när vi återförenas efter gräl etc) så här kan man inte leva och jag hoppas att ni inte fortsätter offra er för någon som inte vet vem han är och än mindre då kan styra andra utom på grund! Styrka är att våga gå innan ni gått på grund och sjäva får psykiska problem för något som är ett samhällsansvar! Jag hoppas dock att han tar den hjälp som jag tvingade honom att söka men är osäker på om han vill bli hjälpt och då finns ju inget hopp...