Ta vilket land som helst men inte Ryssland

Förstår ni haft och har det mycket jobbigt, men... vad tycker du ska hända med de här barnen då...? Att de ska bli ihjälslagna så världen slipper dem?

Om du har san stor kunskap om detta, som de flesta av oss andra saknar, har du kontaktat Svenska myndigheter på nåt sätt, så de kan ta bollen vidare...? Vet inte, men det låter ju bara makabert att säga till andra att välja ett annat land, och sen bara lämna det där....

Hej!
Jag tycker det är svårt att säga att man inte ska adoptera därifrån, det finns lyckade adoptioner,
Kanske inte med 3 barn- har hört att man knappt godkänner detta pga risken för kaos i tonåren.
Vi känner några som ville adoptera 3 barn, fast inte alls från den delen av världen. Kommunen ville inte gärna släppa igenom detta pga den mycket höga risken för problem.

Sen är jag med dig på problematiken med alkohol. Det är vanligt med hjärnskadade barn från öst pga alkohol, och visst kan de barnen sakna empati relaterat till skador, men har man bara ett barn med problem och går in med vetskapen om att problemen kan komma så  tror jag personligen att det kan fungera,

Måste dock önska dig lycka till, ni gör ett superjobb! 

Ja  jag förstår att detta upprör en del. Men en adoption skall ju vara för barnens bästa. Jag kan inte ärligt säga att det blir det i Sverige. Vi har inte möjlighet att ta hand om barn med extrema diagnoser. Det finns inga hem där de kan bo och ha de bra efter att de trätt vuxenvärlden. Samhället ställer inte upp så som de borde göra. Det låter alltid bra på pappret men riktigt så blir det inte. Och nej jag vill inte att de ska bli ihjälslagna i Ryssland. Men ska andra i vårt samhälle råka illa ut, och ska vi föräldrar ha ett helvetes liv för att vi ställde upp och ville så gärna ha barn. Nej det känns inte rätt heller.

Om jag hade vetat och fattat att alla dessa hjärnskador var riktiga då hade jag valt att inte adoptera. Jag hade fortsatt att prova  mina IVF även om jag var helt slut mentalt. Jag förstår allas längtan efter barn helt hundra. Jag vet att det är för barnens bästa vi adopterar men det är ju en längtan efter barn som driver fram detta. Det är rätt så egoistisk att adoptera. Jag önskar att kunna vrida tillbaka klockan, definitivt. Hemskt att säga men så är det.

Trots allt som hänt älskar jag mina adopterade barn, jag tar hand om dem, ser till att de klarar sig så bra det går. Men någonstans finns en enormt stor sorg att allt blev som det blev. Har många gånger funderat om jag hade kunnat gjort på ett annat sätt men får ofta svaret av människor och sjukvårdspersonal att NEj du har gjort ditt bästa. Sen är ju ingen perfekt och visst ha vi säkert gjort många fel.

Våra barn hade för stora bagage med sig. Min oskyldiga tro var ju att om jag älskade, vårdare och gjorde mitt bästa så skulle de kunna ta igen förlorad tid, jag skulle kunna reparera allt med kärlek. Jag var så blåögd man kan bli. Och jag tror också att socialen, myndigheterna ja alla inblandade var lika blåögda! Ingen visste och hade nån aning om hur allt skulle bli.

Det finns tom föräldrar som åkte till Ryssland, träffade sina barn och lämnade dem och kom hem utan. Då när de hände så dömde jag dem men inte mer, jag förstår för mycket! 

Jag har visst planer på att gå vidare men det är inte helt enkelt. En första sak är ju att kontakta AC för att se om de gjort någon statistik,  vi har då aldrig varit med om några frågeformulär från dem.

Det är helt ok att kommentera detta, ha åsikter och vara förbannad. Det har jag redan varit i ett antal år, jag har gråtit, ringt runt, bett om hjälp, varit hotad till livet, varit baktalad, bråkat med myndigheter, bråkat med socialen, bråkat med oförstående kuratorer, varit rädd att min man inte ska orka leva mer, ja listan kan göras hur lång som helst. Så inget ni säger kan göra mig illa. Jag vill bara ert väl och vill att ni tänker efter. Är ni beredda på alla diagnoser ja då är det bara att  ÅK som Gunde säger. Jag har inga tråkiga baktankar med mitt inlägg, bara en önskan om att ingen mer på jorden ska ha detta helvete.

Sen förstår jag att alla tusen barn som kommit hit från Ryssland inte har hjärnskador men alltför många har det.
Har även varit i kontakt med USA och de har samma problem. USA har ju också adopterat många barn från Ryssland, och där är det ännu mer synd om både barn och föräldrar eftersom deras sociala system/nätverk inte alls är utbyggt som vårt. 

   Sen vet ju alla att skadorna uppstår redan under de första 3 månaderna, och då förstår man ju att det inte går att förebygga. Jag trodde att gränsen gick vid 3 år men riktigt så är det inte har jag fått lära mig. Min äldsta dotter var 7 månader när hon kom till barnhemmet, men det hjälpte inte henne alls.
Det finns ju nästan ingen som kan få så små barn därifrån. Alltså typ nyfödd. 

SMÅ BARN SMÅ BESKYMMER, STORA BARN ENORMT STORA BESKYMMER          

Och jag säger adoptera gärna från vilket land som helst, inklusive Ryssland. Men sätt dig noga in i vilka villkor som gäller för adoption ifrån just det land du väljer/blir vald av.
Annars är risken stor att du x år senare sitter där som ts och känner dig "lurad" på dina drömda barn ....

Det låter låter ju väldigt tråkigt om detta stämmer, om du verkligen är säker på fakta o har andra adoptivföräldrar med samma erfarenhet så kanske du/ni borde ringa till tidningar med mera?

Det är ju bra att du varnar andra som funderar på att adoptera från Ryssland, men att säga att alla borde bojkotta ryska barn känns väldigt fel. Däremot så kanske denna sortens historier gör att folk kollar upp både barnen, deras barnhem och adoptionsbyråer och så innan de väljer att adoptera. Samt ser till att ha någon form av garanti på hjälp och stöd ifall det visar sig att någonting är fel. Om det nu är möjligt.

De hjärnskadade barnen behöver ju tas om hand och älskas minst lika mycket som andra barn, men då skall ju förstås adoptivföräldrarna vara medvetna om att något är fel redan innan och trots detta välja att adoptera barnet. Annars blir det bara fel.

Hoppas att ni och era flickor kan få det stöd som behövs och att din sorg och uppgivenhet nu bara är en tillfällig svacka. För jag gissar att ni, trots besvikelsen och sorgen, älskar era döttrar?

TS så stark du är! jag vet precis vad du pratar om men i vårt fall är det Polen. Du har så rätt.

Det är väl överhuvudtaget mycket vanligt med barn ed alkoholrelaterade hjärnskador från de forna östländerna.

Det är väl känt att en stor andel barn från östeuropa har olika funktionshinder (ofta alkoholrelaterade) Det behöver man inte "ringa tidningar om". Det räcker med att läsa adoptionsorganisationernas hemsidor. Dessvärre tror jag att en del adoptivföräldrar inte tar till sig informationen utan hoppas att "detta rör inte oss" ..... dessutom läser man solskenshistorier om barn med ett antal diagnoser som blev helt friska då de varit en tid i Sverige! Som sagt; adoptera gärna från östeuropa, men skaffa egen kunskap om och värdera barnens bagage!!

Även adoptionsorganisationerna får ta på sig en stor del av ansvaret. I sin information till blivande adoptivföräldrar skrev de att barnen förvisso hade en hel del diagnoser eller problem av olika slag men detta var inget som man skulle ta så allvarligt eftersom det mest berodde på olika läkartraditioner i Rysslamd och Sverige. Adoptionscentrum skrev att många barn var överdiagnosticerade, vilket invaggade många i en falsk förvissning om att man inte behövde bry sig så mycket om de ryska läkarutlåtandena. I några fall var det säkert på det viset, men eftersom AC tonade ner barnens diagnoser var det många som inte tog dem på allvar. Erfarenheten har dock lärt oss att problemen är större och fler än vad man trodde och hoppades på. Många av oss som adopterade på 80- och 90-talen hade också en lite naiv tilltro till att vi kan läka mycket (nästan allt?) med kärlek, värme och trygghet. Idag vet vi att det inte är så. Idag har adoptionsorganisationerna ändrat sin information. Både AC och Bfa skriver tydligt om de svåra sociala förhållanden som barnen kommer ifrån. Självklart får man räkna med att det ger livslånga konsekvenser om ett barn t ex har fått hjärnskador av alkoholmissbruk. Det kan ingen kärlek i världen bota.

Jag är från Ryssland och tycker verkligen synd om dig... Oftast är det så att barnen som adopteras utomlands är inte speciellt friska och ryska adoptivföräldrar vill inte ha sådana. Vi är inte rasister, man har ju helt enkelt råd att ge drägligt liv till ett sjukt barn i Ryssland, tyvärr.... Min mormor var blind och min lillebror ( vi var tre barn i familjen) var förlamad efter en olycka, styvpappan var alkoholist men min världens bästa mamma försörjde oss alldeles själv, mormors pension var väldigt liten och ingen hjälp från staten. Vi var fattiga trots att min mamma jobbade som ingenjör. Så snälla tänk inte att vi ryssar är rasister att vi inte vill adoptera sjuka barn, vi har helt enkelt inte råd att göra det. Man måste jobba i Ryssland för att ha mat på bordet och vi har varken hemtjänst eller personlig assistans, sjukbidrag är liten så det går inte att överleva, så ingen skulle ta hand om ett sjukt barn, ingen ska pga lämna jobbet som ett enda sätt till försörjning för att ge barnet mer tid och uppmärksamhet. Min blinda mormor fick sitta hemma dygnet runt år efter år tills hon dog. Hon var älskad och omhandertagen men det liv som hon levde är ojämförbart med svenska synskadades liv. Ingen vill utsätta ett sjukt barn till det och ha dåligt samvete i hela livet. Friska barn adopteras ganska fort där borta, det finns ju familjer som inte kan få barn själva. Och man väljer bort barnen med " avvikande hudfärg" precis därför du föredrog att adoptera vitt barn framför färgad- för att det skulle smälla in på bättre sätt i samhället. Det låter faktiskt lite konstigt- du anklagar ryssar för rasism men själv valde åtsiktigt vita barn. I övrigt stämmer det nästan allt vad du skrev och t.ex jag skulle aldrig adoptera något barn från mitt eget land bara pga att jag vet vilka föräldrar dessa barn formodligen hade. I min lilla by hade vi förresten ett stort sk barnhem för föräldralösa barn, många av de var verkligen psykiskt skadade. Angående personal på sådana barnhem. För sådana löner som man betalar för dem får man inte så många engagerade personer som jobbar där. Folk är tvungen att jobba någonstans så kanske det är inte deras typ av jobb överhuvudtaget men de tar jobbet ändå för att ha någon liten inkomst ändå. Jag önskar dig verkligen att ha tålamod och jag håller tummarna att allt blir bra. Ha också två barn med mina ex som är alkoholister, en av dem ha Asperger. Det blir mycket bättre för honom här i Sverige, med all hjälp från BUP osv och plus precis som någon redan skrivit där uppe, det går bättre med åldern.... Hur gammal är dina flickor förresten? Bor ni i Stockholm? Så jag hoppas

att du får skörda all din kärlek som du sådde i de ryska flickornas hjärtan, att de kan hjälpa dig när du blir gammal och behöver någon. Vi är snällt folk och lämnad inte våra gamla i nöd.... Ge dem bara lite tid att förstå hur mycket de älskar dig och din man... Någon gång får de upptäcka att det inte fins närmaste som älskar dem än ni... Att ingen behöver dem, bara ni... Jag önskar er uppleva den kärlek från deras sida som ni verkligen förtjänade...

varför skriver du på russia?

 

NASTROVJE

Blir så illamående av att läsa TS inlägg. Hur har du mage att avråda adoptioner från Ryssland? Ni visste mycket väl att barnen har diagnoser. Ska blivande adoptivbarn straffas för att ni väljer att adoptera tre st och sen går ut i offentliga medier och berättar hur jävligt det är? Vi har också adopterat från Ryssland, barn med diagnoser och det är det nästa vi gjort. Har aldrig tänkt tanken att ryssar är rasister. De gör ju allt de kan för att barnen ska få vara kvar i sitt hemland och det är fint. Sitt inte och avråd från ryska adoptioner!!! Låt familjerna själva bestämma. Man får jättemycket information om diagnoserna och sen är det upp till er att gå vidare vilket ni gjorde. Först får man en bild och ryskt läkarutlåtande där diagnoser finns med, där väljer man om man "godkänner barnet" som första led. Sen får man åka dit och träffa barnet och får diagnosernabekräftade oxh där får man välj ytterligare en gång om man "godkänner barnet". Ni valde dessa barn. De valde inte er!

Till också adoptivmamma! Om man ändå hade fått göra som du säger, åka dit och få vara med och bestämma. Men det fanns inte på vår tid och visst valde vi våra flickor men inte deras diagnoser. Precis om en annan skriver här så förhärligades alla diagnoser. Vi trodde inte att det skulle vara så farligt. Alla får bestämma själv vilket land man väljer men helt klart väljer ryssarna alltid bort barn med avvikande hudfärg, och tråkiga diagnoser. De barnen adopteras alltid ut från landet. Och du surra inte för mycket för jag vet mycket mer än du tror. Jag skulle aldrig varna någon om det inte fanns belägg för det, sen är det den fria viljan som väljer men man måste ändå få veta lite mer.
Vi lever i ett fritt land med pressfrihet, vad jag väljer att berätta och inte berätta är mitt val. Och någon dag kommer det att bli fler som berättar. Självklart ska man hjälpa alla man kan men inte till vilket pris som helst.