Inlägg från: Anonym (k) |Visa alla inlägg
  • Anonym (k)

    Kommer aldrig få det livet jag vill ha pga pojkvän :(

    Jag och min pojkvän har varit ihop i fyra år. Jag älskar honom mer än allt annat och bara jag tänker tanken på att lämna honom så hugger det som knivar i hjärtat. Men jag hatar det liv han lever. Jag dör inombords av tristess. Han har två barn sedan tidigare, hus, fast jobb och sånt. Vill aldrig följa med mig på saker, får göra allting själv. Jag längtar bort, det känns som om mitt liv väntar på mig, jag har i fyra år nu haft mitt liv på paus. Jag kan inte kräva av honom att ändra hela sitt liv för min skull, för han har mer att riskera än mig. Men jag då? Jag våndas och vantrivs nåt helt otroligt, det kliar i hela kroppen för att jag hatar den här tillvaron så mycket. Jag vill inte det här, jag vill inte ha hans liv. Jag gillar inte barn och vill aldrig ha egna. Jag tycker inte om hans barn särskilt mycket, de är mest i vägen, låter, är jobbiga och krävande. Vi bor inte ihop men han flyttar snart till större och han hintar om att han vill att jag ska bo där också. Men jag håller på gå åt redan som det är nu, hur i hela friden skulle jag kunna ha det så här 24/7? 
    Önskar jag slutade älska honom, önskar han kunde vara elak mot mig så jag hade en anledning att dra. Men han är världens snällaste, gör så fina saker hela tiden.

    Jag kommer aldrig kunna lämna honom och jag sörjer att jag aldrig kommer leva mitt egna liv såsom jag vill. Känns som jag dör mer och mer för varje dag som går. 

  • Svar på tråden Kommer aldrig få det livet jag vill ha pga pojkvän :(
  • Anonym (k)
    Nyfniken83 skrev 2013-11-07 01:07:16 följande:
    Känns som att du måste ta dig i kragen och lämna. Om inte för din skull så för hans.
    Jag försökte en gång och skrev ett aslångt brev så han skulle fatta men han gjorde inte det, sen började han gråta och sa att jag bara larvade mig. Så jag vågar inte igen, och jag är rätt säker på att jag skulle ångra mig jättemycket efter ett tag i "frihet". 
  • Anonym (k)
    J a d e skrev 2013-11-07 01:10:35 följande:
    Ptja MIN sympati får du verkligen inte iaf.
    Nehe? Sympati är jag väl inte ute efter, kanske ett skärp dig eller så... Men varför inte?
  • Anonym (k)
    NKmamma skrev 2013-11-07 01:14:21 följande:
    Det är inte rättvist mot någon av er inklusive barnen.
    Lämna och gå till den plats där du vill vara i livet.
     
    Jag vet, tycker hemskt synd om dem som måste ha värsta griniga styvmamman. Jag brukar försöka planera in saker dagarna de kommer, så jag kan uppbåda energi nog att vara glad på dem en hel dag, men mer än så pallar jag inte, jag blir kort och hotar med indraget lördagsgodis typ en gång i kvarten... Det är mycket därför jag vill dra också, har tagit upp det många ggr med min pojkvän men han tycker att det inte gör något, att de inte tar skada och att jag är fjantig. 
  • Anonym (k)
    Tealhawk skrev 2013-11-07 01:14:28 följande:
    Det är alltid samma skiva på repeat i relationstrådarna. Lämna hit och lämna dit. Försök hitta en lösning på problemen först om ni älskar varandra. Måste ni göra allting tillsammans då? Är det så viktigt att åka bort eller fara på events ni två? Går det inte göra med kompisar istället? Jag försökte länge få min sambo med att festa, men han hatar det så nu är jag bara ute med kompisar. Mycket härligare. Han slipper göra mig beskviken genom att vara "tråkig" och jag slipper vara arg på honom för att jag aldrig får göra något.
    Nej vi måste inte, men jag tycker det vore roligt att ta en weekend någonstans bara han och jag, kanske gå på spa men han totalvägrar. Festa själv har jag vant mig vid för länge sedan och det är rätt skönt faktiskt men han vill inte göra något. Bara vardagliga grejer. 
  • Anonym (k)
    J a d e skrev 2013-11-07 01:17:18 följande:


    Varför inte? Vad tror du själv? Du sitter och klagar över ditt liv men är helt ovillig att förändra det. Vad finns det att säga till en sådan person? Konstig karl dessutom som inte märkt att du ogillar hans barn och liv.
    Vad ska jag förändra? Skulle jag skaffa mig mitt liv som jag vill ha och som faktiskt inte är utom räckhåll så skulle jag alltid veta att jag dumpat den enda jag någonsin älskat. Skulle aldrig komma över det. Så det är pest eller kolera, och det var därför jag la tråden i sorg-kategorin för det är inget relationsproblem. Det är en sorg att tvingas välja och hur jag är väljer blir det fel. 

    Ja jag tycker också han är lite konstig, jag har sagt till honom rakt ut att jag inte trivs alls med praktiskt taget någonting.  Men han liksom skiter i det, tror typ att jag överdriver eller ljuger eller skojar. 
  • Anonym (k)
    NKmamma skrev 2013-11-07 01:23:52 följande:
    Klart som fan dom tar skada tillslut. 
    Som förälder så är mina barn viktigare än vilken karl som helst.
    Han tänker konstigt.

    Han verkar inte vilja förändra något och du vill förändra.
    Då är nog lämna det bästa. 
    Ja jag vet. Men han lyssnar inte. Han tycker allt är perfekt, förutom att jag inte vill bo med honom. Jag vet logiskt att jag borde lämna honom men jag klarar bara inte av det.
  • Anonym (k)
    Tealhawk skrev 2013-11-07 01:27:05 följande:
    Men blä vad tråkigt >_< Tror inte för en sekund att man bara är gjord för en människa så om han vägrar kompromissa alls så finns ingen anledning att följa med det sjunkande skeppet.
    Åh jag veeeet men varför är det så svååååårt :(
  • Anonym (k)
    J a d e skrev 2013-11-07 01:29:40 följande:


    Välkommen till vuxenvärlden. Full av val. Och sorg. Men gnälla går också bra förstås.
    Återigen - synd om barnen. Mycket märkligt att inte notera att ens partner avskyr ens barn och hela ens tillvaro. I synnerhet då det ändå sagts rakt ut. Ta du ditt ansvar eftersom han uppenbarligen inte gör det.
    Ja lite kan man väl få gnälla iallafall :)
    Alltså, jag säger det mer eller mindre dagligen. Ordagrant att jag hatar hela min tillvaro. Att jag vantrivs. Att jag inte vill leva hans liv. Han verkar inte ens reflektera över det.  
  • Anonym (k)
    NKmamma skrev 2013-11-07 01:31:47 följande:
    Varför inte?
    Han har det liv han vill ha, och det passar inte dig.
    Han kompromissar inte för han tycker det du föreslår är tråkigt, och du kompromissar inte för att du inte trivs med hans sätt att leva.
     
    För jag älskar honom så himla mycket. Nej han kompromissar inte, men jag gör det hela tiden. Jag kan ta att jag inte får komma med förslag på inredning, att han inte vill festa t ex, alla är ju inte partymänniskor, men jag har väldigt svårt för att acceptera att han inte vill resa bort med mig. Och att han pratar om att vi ska flytta ihop men han har inte gjort något hittills för att jag ska få min plats i hans hem. Jag har fått en byrålåda och har ställt in lite fina muggar i skåpet men mer plats än så vill han inte ge mig.  
Svar på tråden Kommer aldrig få det livet jag vill ha pga pojkvän :(