Gravidtråd för oss som är över 35

Åååh jag börjar fundera över vad jag gett mig in på? Ingen annan som känner så? Eller som kände så när ni väntade första barnet?

Har ju önskat detta sååå länge, och vi har jobbat så hårt gör det, och nu när jag är där känns det lite jobbigt...

Mår illa hela tiden, magen är trög på gränsen till förstoppning hela tiden... Har börjat synas på mig nu, en kula, så nu har jag börjat nojja över vikten... Och på grund av illamåendet måste jag äta nåt väldigt ofta, så det känns som att jag äter hela tiden...

Jag älskar min sambo, men hans brister är så galet uppenbara för mig nu... Och nu är vi fast med varandra... Och jag vet att jag är helt knäpp och att det säkert är nåt man ska igenom, men just nu funderar jag verkligen på vad jag gett mig in på...

Nä jag tror inte det kommer att gå vägen den här gången heller. Om inte testet ökar i styrka imorgon är det nog kört tyvärr. Det här är fjärde graviditeten och jag börjar lära mig mönstret för hur det ska se ut för mig. Är lite deppig så här på morgonen och till råga på allt ska det bli 10 plusgrader och regn till veckan. Blä!

Kia, Tack för pepp. Det skulle ju kunna gå bra, men jag har lite svårt att tro på det. Jag jämför lite för mycket med mina tidigare graviditeter, men vem vet? Jag gillar inte ovissheten, men det är väl bara att avvakta.

Hej. Hoppar in här hos er. Är 39 år o gravid med tvillingar, 14+0 idag. Gjorde KUB i tisdags med goda resultat och känner att jag äntligen vågar börja se framåt och tro att det ska gå bra. Tyvärr har jag grymma foglossningar o använder kryckor sen två veckor tillbaka :( illamåendet har dock gett med sig och nu längtar jag efter att få bli trebarnsmamma och att se min fyraåriga dotter som storasyster.

Kia, Jag tror inte att jag behöver progesteron. Mitt problem är nog mest genetiska avvikelser på embryot eftersom jag dels är nästan 40 och dels är bärare av en translokation bara den ger ca 25% risk för missfall eller ett avbrytande av graviditeten. Däremot äter jag en tredjedels barnalbyl på eget bevåg. Det är samma som Trombyl som jag fick utskrivet när jag väntade dottern. Skulle nog kunna få det utskrivet nu också, men orkar inte kontakta barnmorskan innan jag kommit en bit in i graviditeten. Sen måste hon kontakta läkaren och så kanske jag ändå har fått missfall innan det är klart.

Idag kom jag hem och kikade i postlådan, men inga test! Posten har väl lite för många julkort att sortera. Jag fick ett mindre sammanbrott eftersom jag var galet hungrig. Sambon kände att han var tvungen att åka och köpa test. Redan där borde jag väl ha fattat att jag faktiskt är gravid på riktigt och ja testet var ordentligt mycket starkare idag Jag hade visst lite fel. Nu känns det lite bättre. Det är inget som garanterar ett barn om nio månader, men steg ett är avklarat steg två blir ul kring v 8 och steg tre fvp kring v 14.

Här är det ledsamt idag. Den här graviditeten mår jag fruktansvärt illa. Illamående med lite kräkningar all vaken tid. Det är ganska handikappande men jag kämpar på för att vardagslivet ska fungera efter bästa förmåga. Av min sambo möts jag bara med suckar, irritation och skuldbeläggning. Anledningen är att han måste ta dra det tyngre lasset hemma...ta större ansvar för dottern, matlagning och städning. Känner mig bara helt förtvivlad. Det är inte så att jag inte gör något, sköter allt tvätt, handling, ta ut sopor (där lukten får mig att spy).

Nu vet jag inte ens om jag vill fortsätta min graviditet. Min sambo pratar inte med mig utan ger mig bara den tysta behandlingen (som vanligt). Känner mig bara otillräcklig...

Säger lite försiktig hej igen . Fick ett svagt plus på clearblue imorse och tre svaga streck på testlagrets igår:)))

3,5 vecka efter missfallet!!! Har testat negativt emellan och har mått riktigt illa i tre dgr nu. Har aldrig mått illa såhär tidigt förut:) mitt tredje augusti barn !