Gravidtråd för oss som är över 35

Grattis!!!! Vad roligt

Blev han chockad, stackarn! Inte lätt att stå brevid :)

Jag är sjukt orolig hela tiden vilket får mig att tröttna på mig själv och alltihop. Känner efter hela tiden liksom ..:(
Känns som mitt MA gjort mig så osäker, sen är det den här känslan att " vilja för mycket" som gör att man är bombsäker på att det kommer att gå åt helvete ...

Igår berättade jag för min pappa ( som är rätt krävande person) . Hans reaktion var som väntat inte trevligt, men blev ledsen ändå. Han mer eller mindre skällde ut mig och undrade " hur fan det kommer sig att 50 åringar (är 38) skaffar barn och varför i helvete jag "låser mig "18 år framåt igen !!??"

Har inte berättat för så många och efter gårdagens kommentar så vill jag inte heller. Orkar inte.
Önskar att jag inte hade testat med digitalt och gjort vul , allt känns bara förvirrande och hopplöst.

Förlåt ett deppinlägg, men hormonerna sprutar verkligen ...

Det här med morgonillamående, vad är det? Här kör vi på med dygnetruntillamående, med korta pauser, som eskalerat senaste dagarna... Inte så jag kräks, men ibland känns det som att det skulle vara en befrielse att få kräkas :-P Rapar som en skogshuggare emellanåt och då känns det lite bättre i någon minut... Puh, hade en lite mer glorifierad bild av det här med att vara gravid ska jag erkänna

Hej!

Får man hänga här med er alla som är lite äldre gravida. Själv är jag 42 år och väntar en liten gosse, som är beräknad till den 10/3.
Har en vuxen dotter på 21år, maken har en på 17år. 
Vi har försökt att få ett gemensamt barn i drygt 11år, även gjort misslyckade IVF. 
Detta barn är så välkommet och efterlängtat, då vi totalt hade gett upp allt vad barn heter, sen flera år tillbaka. 

     

Hur går det för oss tjejer? Hur mår ni? Vad har ni för gravidkänningar? Jag är trött och har lite molande värk. Är i vecka 15 och tycker tiden står stilla.

Hoppar in här jag också! Plussade imorse

Vecka 13+0 i dag och jag känner mig bättre och bättre. Illamåendet är nästan borta & jag dricker espresso till frukost igen - underbart!

Läkaren som gjorde VUL vecka 6+4 menade att extremt illamående KAN i balnd bero på att man väntar tvillingar.
Men jag väntar bara ett barn och jag har ätit Lergogan Comp från vecka 5-11. De hjälpte mig mycket.

Ja, Lergogan Comp är receptbelagd. Jag vände mig bara till MVC så skrev MVC-läkaren ut det via telefon.

Spännande, 13/12 är ju snart!

Jag tror inte alls att det är ovanligt att känna som du gör. Det är en stor omställning att bli gravid och bli förälder och hormonerna rusar. Jag tror att man ska försöka ta det lugnt och försöka acceptera känslorna. Det kommer att gå upp och det kommer att gå ner. Jag minns att det inte var en dans på rosor första tiden efter förlossningen och jag kände på något sätt en press på att jag skulle vara glad. Jag hade ju längtat så länge. Istället satt jag och grät i soffan för att jag var hungrig och dottern skrek. Med lite perspektiv på det hela så inser jag att jag var lite för hård mot mig själv. Det tar tid att få ordning på tillvaron efter stora förändringar. Samtidigt så tog det egentligen inte så lång tid innan vi hade hittat våra nya roller. Det bara kändes som en evighet just då.
Kram till dig!

Och med det sagt så smyger jag mig in i tråden. Plussade imorse Egentligen vet vi ju inte om det kommer att gå bra förrän ca v 18 efter svar på fostervattensprovet, men jag hänger här lite försiktigt så länge