Vill inte att mittt x ska ha kvar mitt efternamn.

Tack för svaret, men vad menar du egentligen? Det är möjligen nytt pass som kommer att kosta. Men han har inte varit utomlands de senaste 10 åren. Att ta tillbaka ett efternamn som man hade innan man gifte sig, är gratis, och ett nytt leg. får man gratis på banken. X:et har inget körkort.

Ja, angående  kostnaden för leg. på bank, hade jag nog fel. Men ärligt talat verkar det inte vara kostnaderna som han opponerar sig emot. Han tycker mest det är besvärligt eftersom alla som känner honom, känner honom som NN! (hans egna ord). Jag tycker det är den mest fånigaste orsak till att inte vilja gå mig till mötes. Han anser bara att han är en "viktig" person och att det tydligen blir problem om han byter namn. Han har alltid tyckt att han varit viktig, så pass att han t ex aldrig kunde vara hemma och vabba för att hans jobb var viktigare. 

Tack för alla svar. Med tanke på Skatteverkets information om att "Efternamn visar på gemenskap inom en familj eller en släkt", har jag tagit kontakt med en jurist och diskuterat detta. Mannen sa´ att eftersom X, i stort sett aldrig tillhört den inre kärnan/ familjen med efternamnet N, finns egentligen ingen naturlig grund för att X ska behålla efternamnet N. Om X inte frivilligt går med på att inte heta N, är den enda utvägen att stämma honom eller ge upp. Jag ska fundera på det här, för jag är inte den som ger upp innan jag provat allt.

Alla tycker inte likadant. Det finns alltid två sidor av allt. Och för mig är det här, i vart fall, ganska viktigt. Du kanske inte tycker ett namn är viktigt, och det är ju bra. Men för mig, i det här fallet, är det så.
Men din motivering "bara en ansamling bokstäver" skulle jag ju kunna "vända på" och använda som argument mot honom!   Så tack för den. 

Hej alla och tack för alla svar. Jag vet i stort sett allt ni har skrivit, men några kommentarer: Att jag varit gift med X i ca 5 år,  betyder inte att jag anser att han tillhör familjen. Han "förtjänade" möjligen namnet i ca 3 år. Och då tyckte jag det var ok. Ja, han fick namnet men jag anser inte att han uppfyllt/ uppfyller "gemenskapen med en familj eller släkt". Och att han skulle vara "förtjänt" av namnet bara för att vi har ett barn är ju fånigt. "Barnet", har ju inte sett röken av honom under uppväxten! Det är möjligt att det blir en kostnad och besvärligt att byta namn för X, men han skulle väl inte vara den ende som gör det.  Det är inte ett argument för honom ens, så det kan ni bortse ifrån.
Så tack för alla svar, men kom gärna med något konstruktivt i stället.  Och är det verkligen ingen här som har varit i samma situation och tänkt likadant som jag?
Och nej, jag är ingen rättshaverist. Jag bara funderar och försöker hitta en lösning. 

Foxtrott: Förstår inte din fråga. Jag tog inte hans efternamn, utan han tog mitt. Men, nej, vi skrev inget avtal om att han skulle lämna tillbaka mitt efternamn om jag ville det.
Jag tycker, förstås, inte alls att det var en konstig jurist.  Man skulle kunna tänka att han har förverkat sin rätt till namnet då han bara under kort tid tillhört familjen/ släkten. JA, jag vet att han FICK namnet av mig, men enligt Skatteverket beskriver det en TILLHÖRIGHET som bara funnits en kort period. Och tillhörigheten till  vårt "barn" är i stort sett obefintlig.

Anonym: Vårt barn är "äldre" nu, och har ingen spontan kontakt med pappan över huvud taget.  Det var länge sedan "barnet" fick en julklapp och pappan  gratulerar på födelsedagen på fel dag. "Barnet" är sedan länge trött på att engagera sig i honom då det inte är ömsesidigt. "Barnet" har sagt att det är ointressant om de har samma namn.

En annan "Anonym": Hur många tänker på att ett äktenskap ska haverera när man gifter sig? Så jag lät honom ta mitt efternamn eftersom jag trodde att äktenskapet skulle vara "för evigt".  Det tror väl alla när man gifter sig.

Ja, nu fick ni något att fundera på!

Tack för alla svar, men jag betackar mig för tankar om vad jag har under mitt pannben eller inte! Det har ni ingen aning om och det är inte det, det här handlar om. Försök att vara sakliga tack, och undvik era personliga åsikter om min fysik och intellekt.
Några av er håller med och tycker också att det är konstigt att han över huvud taget VILL behålla "mitt" efternamn. 
"Felizia" och jag verkar ha liknande X: tankar om att han/ namnet är "känt", är ett stort ego. Mitt X anser också att bara det som gäller honom är viktigt. Han bryr sig inte om vad andra tycker/ behöver, över huvud taget och det har han aldrig gjort Jag håller med om att det vore just SKÖNT om han inte hade "mitt" efternamn, så det är nog mest mentalt. Att få bryta helt.

Någon här uppe skriver att bandet mellan mitt barn och honom är starkare än vad man tror. Kanske, kanske inte. Men det skiljer sig mellan olika människor ...och jag anser inte att ett gemensamt namn är av största betydelse. Det är hur gemenskapen och kontakten och vad man gör tillsammans/ minnen, mellan pappa och barn som bygger upp "bandet". Inte ett namn.

Jag visste inte att den nya namnlagen kan komma att omfatta att en ev. ny fru kan få ta mitt X:s efternamn (det han "fick" av mig). 

Min dotter bryr sig inte så mycket om den här diskussionen. (vi har pratat om det här). Hon anser inte att de har några band förutom att han är pappan på pappret. T ex gratulerade barnet inte pappan nu på fars dag. Den gratulationen fick i st. barnets bonuspappa. Och det är inget nytt för i år.
Så det är nog viktigare för mig, än för barnet, ja. Men just det anser jag är en motivering till att det inte finns någon gemenskap till familjen/ släkten vad gäller efternamnet(enl. Skatteverket).

Och nej, tycker inte det är en fix ide´, vi är flera som funderar på det här, då både min sambo och min syster också tycker att det är fel. (min syster uttrycker det som att "det är åt h-vete". 

Oj vad du tar i! Tycker inte personangrepp hör hit ...men undrar lite om vem som är rabiat. Jag är ingen rabiat rättshaverist. Jag försöker bara få era åsikter om det jag funderar på. Inget annat. Jag har inget behov av era gissningar om hur jag är som person! Jag är däremot en person som inte ger mig förrän alla möjligheter är prövade. Varför skulle jag. 
 

Du skulle t ex kunna hålla dig till ämnet och inte vädra dina åsikter om mitt sätt! Men jag avslutar den här diskussionen med dig nu, och väljer att läsa de inlägg som håller sig till ämnet. Trevlig helg!