Hur kan en ung mamma vara sämre än en gammal?

Jag blev gravid med mitt första barn när jag var 17, hann fylla 18 innan han föddes. Pappan var lika gammal och vi gick på gymnasiet (föddes efter första året på gymnasiet). Jag återgick till skolan efter ett år men var tvungen att hoppa av en bit in i vårterminen eftersom sonen blev så infektionskänslig efter en lunginflammation och kunde inte vara kvar på dagis. Blev gravid igen och födde andra barnet några månader innan jag skulle fylla 21. Läste omvårdnad på vuxenutbildningen och blev gravid med tredje barnet lagom till att utbildningen var slut. Hon föddes några dagar innan jag fyllde 24. Efter detta hade jag fortfarande inget slutbetyg så det fick jag plugga mig till på komvux och efter det gjorde jag högskoleprovet och ansökte och kom in på önskat program. Tre terminer in blev jag sjukskriven för depression, och gravid med fjärde barnet som föddes när jag var 29 (alla barnen har samma pappa). Hoppade av utbildningen och bytte inriktning och är nu 31, läser andra terminen för det yrket jag vill ha.

Med andra ord har jag hunnit bli 31 år, är fortfarande inte färdigutbildad och har aldrig haft ett fast jobb pga fyra graviditeter och föräldraledigheter sen jag var 18. Att göra som jag är verkligen att pissa i motvind -.- Jag ångrar absolut inte mina barn, men som de andra säger: jag hade inte konsekvenstänk nog för att förutse var jag skulle hamna när jag väl blev vuxen på riktigt. Jag kommer att ha svårt att ta mig ut i arbetslivet när jag väl är klar eftersom jag hunnit bli så här gammal och saknar arbetslivserfarenhet (nu behöver ju inte alla skaffa fyra barn ). Nu är jag ensamstående med fyra barn, ingen klar utbildning än och jag hankar mig fram på studiemedel, bostadsbidrag och underhåll. Hade jag haft den hjärnan jag har idag då hade jag nog gjort andra val. Inget av detta gör mig till en dålig förälder, tvärtom anser jag mig vara en hyfsat bra sådan, mina barn har alltid haft allt de behövt och jag och deras pappa älskar dem förbehållslöst och högt. Men det hade varit roligt att oftare ha kunnat ge dem det de velat ha också. Så nej, åldern avgör inte hur bra förälder man är/kan bli, men det kan absolut avgöra de förutsättningar man kan ge sina barn.

Har ett arbete där jag stöter på många tjejer/kvinnor med en eller annan problematik och väldigt många av dem har skaffat barn i unga år.
De saknar utbildning och är arbetslösa. De kan inte ta vanligt vuxenansvar för sina liv utan vi får agera både extramammor och psykologer åt dem. Det är flera som det ändå inte fungerar för..
Man ser strulhistoriken som pågått i många många år. 

Därmed inte sagt att alla som skaffar barn unga har problem, men det är tyvärr alldeles för vanligt. 
Och självklart behöver man inte vara bättre för att man är äldre när man skaffar barn, men man har dock haft ett par år extra på sig att fundera igenom saker och ting och få ordning på sitt liv.