Varför hatar folk SD?

Tja, det är en besynnerlig upplevelse att diskutera med sverigedemokrater. det är som att de drabbats av någon slags fasförskjutning och den värld de beskriver påminner ibland om den verklig, nästan så att man kan få en deja vu-känsla ibland - det här känner jag ju nästan igen, typ.

Jag gissar att det dels beror på att de ofta tar fragment från den verkliga världen och stuvar ihop i den inbillade.

Mycket låter sig tolkas om man anstränger sig. Som när Errol förklarar  att " politiker och media tävlar om vem som kan skriva ner svenskarna mest" så är fragmentet hans bild av det rena svenska, det äkta, det som en gång nästan fanns - och det som så många sverigedemokrater drömmer sig tillbaka till.

Och i den bemärkelsen har han ju rätt, drömmen om att kunna gå kräftgång tillbaka till det förflutna brukar avfärdas som orealistiska dagdrömmerier och den alternativa drömmen om ett framtida etniskt homogent Sverige brukar avfärdas som rasism.

Det är inte lätt för våra sverigedemokrater. I inlägg efter inlägg kastar de skit på det Sverige som finns och när vi Sverigevänner försvarar vårt land mot den ständiga smutskastningen kallas vi svenskfiender eller Sverigefiender för att vi inte instämmer i drömmarna om etnisk homogenitet.

Ibland kan man läsa eller höra någon sverigedemokrat som i stridens hetta förklarar att det måste bli värre innan det blir bättre. Jag tror att den frasen bättre än någon annan förklarar varför sverigedemokrater är så angelägna om att försöka underblåsa ett "vi och dom"-samhälle.

Visionen om vad som ska bli bättre efter att det först blivit värre handlar inte om integration utan snarare om deportation.

Knappast budskap som trummas ut dagligen i media, utan snarare hopsamlade fragment.

De två förstnämnda av typen följetongsfragment i SD-kretsar. De brukar också avvändas som exempel på Ekeroths tes om det unika svenska självföraktet. Och som alltid har sverigedemokrater enorma problem att tolka sin omvärld. Reinfeldts och Sahlins uttalanden är möjligen pinsamma, men i så fall som exempel på den unika svenska självbelåtenheten - på hur man talar till invandrare som vore de barn.

Och Maud Olofssons uttalande, om det är korrekt återgivet, är ju så oerhört korkat att det nästan ligger på SD-nivå.

För mig är Sahlins gamla uttalande ett exempel på något helt annat - nämligen självbelåtenhet med det svenska, en "von-oben-attityd" som präglade - och i viss mån fortfarande präglar - Sveriges syn på omvärlden

Det är inte för att hon ansåg det svenska vara sämre som hon uttalade sig som hon gjorde, utan det omvända.

Det förvånar mig att så många sverigedemokrater har så liten förståelse för det svenska, få länder har en sådan självbelåten tradition som Sverige - och Sahlins uttalande är mitt i prick i den traditionen.

För övrigt anser jag att den traditionen har varit ett av de största hindren för integration - man låter sig inte gärna integreras i en kontext där man blir behandlad som ett litet barn.

Jaha, och nu är Suffering tillbaka. Denna gång tycks hen vara nära bristningsgränsen redan initialt.

Det ska bli intressant om det finns någon sverigedemokrat som tar kräket i örat den här gången.

Hittills har hen bemötts som en flockledare av två likasinnade.

Nej, jag tror faktiskt att hen söker normaliteten här på FL - i en slags desperat försök att ta sig loss från Ekeroths kloak avpixlat. Bara detta skulle kunna förklara den besatthet hen uppvisar.

Men för att detta verkligen ska lyckas skulle det nog krävas att hens politiska meningsfränder deltog i försöken att få hen rumsren.

Ja, hur FL:s sverigedemokrater väljer att förhålla sig till den här personen säger så mycket om dem.

Varför inte starta en tråd som en ren test. 

Rubriken på den här borgar ju för skyttegravsdiskussion och visserligen kan jag inte minnas någon tråd som inte mynnar ut i att handla om SD och rasism men någon gång kan ju bli den första.

Det blir lätt tvådimensionellt i skyttegravar. Min erfarenhet från slutna diskussionsgrupper och verkligheten är att man kan vara kritisk till mycket angående invandringspolitiken i en konstruktiv dialog - där man inte alls behöver vara överens men ändå ha en givande diskussion.

En intressant tanke.

Att nazismen skulle var död - eller närmast bara bestå av tokskallar som struttar omkring och drömmer om slutliga lösningar på judefrågan bygger på tanken att nazismen till skillnad från andra politiska inriktningar inte kan förändras över tid - eller åtminstone inte kan kallas nazism om fokus för vilka de primärt har som hatobjekt delvis förändras.

Men rasism och fascism är nog bättre benämningar. Rasismen brukar ha två skilda fokus, människor som hatas för att de är misslyckade och inte bidrar till samhällskroppen och människor som är lyckade, som har infiltrerat samhällskroppen och successivt förgiftar den.

Judarna är/var ett bra exempel på det sistnämnda fenomenet.

Dessvärre är din analys inte så otypisk för en sverigedemokrat som man skulle kunna tro.

Det finns någon slags tragik i detta faktum.