Varför hatar folk SD?

Javisst, och vi får även vänja oss vid rassesvin som springer runt och sprider fördomar utan verklighetsförankring.

Smart är det väl inte men högst förståeligt, men du lever under villfarelsen att svenskar inte skulle försöka ta sig fram för att se om det är deras saknade familjemedlemmar som ligger nerskjutna på gatan. Vad anser du svenskar gör i ett sådant läge? Tar en kölapp eller fyller i en blankett?

Ett roligt ordval - "storma" - av någon som ständigt gnyr över demagogi när det berör.

lnget som helst självansvar, med andra ord. Det finns så mycket att ta på allvar, när folk förklarar sig oskyldiga genom att helt enkelt avsäga sig ansvaret för vad de själva skriver.

Och resonemanget i sig, bjuder på en del skratt. Genomtänkt.

"- Sysslar inte med någon slags demagogi av judar - hämtar bara uttryck om deras beteende från andra."

"- Sysslar inte med någon slags demagogi av sverigedemokrater - hämtar bara uttryck om deras beteende från andra."

Kommer härmed att hämta precis alla negativa uttryck om sverigedemokrater från andra, förväntar därmed att Philipsson aldrig mer kallar en för demagog. Resten kan ju haka på! Nog rätt skönt att slippa den saken för vissa, kan tänkas.

Nej, har som de flesta bara ett videoklipp att utgå ifrån och kan inte riktigt se hur spurter mot en avspärring (hur mycket stök och uppståendelse det än må skapa) kan kläs i våldsamma militärbegrepp överhuvudtaget.

Allmänt kewlt det här, med självutnämnda undantagsmänniskor. Själva så kan de beskriva ett mänskligt beteende precis som det behagar, efter att ha tagit del utav media, medan de som i efterhand ifrågasätter deras beskrivningar, behöver ha vittnat beteendet på plats.

Philipsson argumenterar verkligen konsekvent, en riktigt hederlig prick.

- Vägrar svara på så kallat obekväma frågor, medan andra krävs på svar.

- Tillåter sig själv att bedriva demogagi så länge som det negativa innehållet har hämtats från andra, medan meningsmotståendare märks som demagoger flera gånger i veckan för mindre.

- Menar att för egen del så räcker det med media som grund för att beskriva ett beteende, medan de som ifrågasätter den beskrivningen behöver ha vittnat beteendet på plats.

De uppgifter som finns består av ett videoklipp, som visar hur civila rusar fram mot avspärrningen för att slutligen värja sig från batonger som polisen viftar med - inget annat gör de civila i videoklippet.

Visst, om nationalism överhuvudtaget behövdes för det, det minsta lilla.

Har inte heller något särskilt emot just nationalism, utan gillar inte ideologier överhuvudtaget. Samtliga placeras på en skala mellan dåligt och förbannat dåligt. Människans tankekreaktivitet har inte riktigt utvecklats för att kunna diktera hur miljontals människor ska tänka, leva och känna med ett lyckat resultat. Det finns ingen anledning till att försöka i så abnormt stora skaror heller.

Ska någon hållbar gemenskap formas mellan väldigt många människor så får den gemenskapen bejaka och beröra människans känslor utan en massa påhitt som mellanhänder. Människor har förmågan att känna enhetlighet med Alltet, utan att ens få någonting förklarat för sig; vad säger det i sammanhanget? Att man egentligen säljer sig riktigt kort med nationalism.

Känner en helt naturlig och medfödd gemenskap med er ("er" som i alla) som i sig inte går att rubba på överhuvudtaget. Vi kan till och med se den gemenskapen i Universums uppbyggnad via vetenskaplig teori och observation - allt ifrån Big Bang (allt har en gång varit ett) till kvantmekaniska partikelförhållanden (allt håller fortfarande ihop som ett) och fraktaler (Alltet har en enda men en oändligt upprepande form). Jämför djupet på den gemenskapen med något som blott ett namnbyte skulle kunna rubba på, inte riktigt true stuff det senare. Människor säljer sig för kort och det beror just på ideologier som ämnas styra miljontals människor snarare än att upptäcka dem och på en väldig stor desperation.

Firar hellre att vi lever just här och nu samtidigt än att vi kan kalla oss för just svenskar och blöder hellre på riktigt än poserar i något låtsasblod. Behöver inte hitta på en gemenskap med någon när det redan finns en given och en betydligt större - som bara börjar vid gemenskap men som kan sluta i ren kärlek.

Man känner sig fram till gemenskap, man hittar inte på den. Varför fördikterade påhitt om hur och varför människor ska känna gemenskap med varanda samt inte göra det, bör ses som en ren styggelse rakt igenom. Genuin gemenskap och ogemenskap uppstår via möten och indirekta möten, inte via ideologiska författare och olika ledarfigurer som indoktrinerar deras alster.