Juli 2014!

Jag plussade i måndags, så om allt stämmer är jag i v.6 nu. (5+0). Beräknad födelse 9 juli!

Det värsta är nog att jag inte kan ta in det? Det här är min högsta önskan och jag borde ju egentligen vara helt överväldigad av glädje men jag kan inte förstå att det är sant? Hur gjorde ni? När förstod ni verkligen på riktigt? Vad mer bevis behöver man än utebliven mens, ömma tissevårtor och ett positivt clear blue? Jag måste vara trög som inte förstå att det här är på riktigt. Kom gärna med tips!

liljah33

Äldre 8 Nov 10:58

#146

Belfen skrev 2013-11-08 10:54:39 följande:

Åh vad jobbigt det är, har fått en massa bruna flytningar. Jag har haft det i alla mina graviditeter, även de som slutat bra.
Men det känns ändå jobbigt att se dem. Särskilt som en del tråkigheter har hänt tidigare.

jag mår verkligen verkligen dåligt över detta, och jag borde ju bara vara glad så här dags.
Önskar tiden kunde gå fortare.
Det värsta är ju också denna gång att jag tyvärr vet att man inte kan pusta ut efter v.12...

Vår son dog i magen i v.18 och vi fick ingen förklaring alls till varför.

Vi kommer gå hos specialistmödravård under denna graviditet pga det som hände, men det finns inga garantier för något alls.

Jag hoppas hoppas hoppas att det kommer gå bra denna gång. Jag hoppas det för alla härinne

Jag håller alla tummar och tår för dig att det kommer ut en frisk perfekt liten bebis! <3

liljah33

Äldre 8 Nov 14:36

#148

tattines skrev 2013-11-08 13:39:34 följande:

Tror det dröjde ända till efter RUL som man verkligen fattade förra gången :) Strax efter det kom rörelserna och då blev man ständigt påmind om det men enda fram till det (runt v 18) så fick jag ibland för mig att jag var skengravid ^^

Det känns nästan som jag går runt och ljuger/hittar på då jag berättat åt mina två närmsta vänner att jag är gravid. Vilken konstig känsla. Har någon känt samma?

liljah33

Äldre 8 Nov 16:16

#150

Ninnimehr skrev 2013-11-08 15:01:06 följande:

Ja jag tror inte heller på det. . Är i v.7 nu.. känns inte alls sant.. och att känns som man ljuger! Och att jag blivit lite pluffsig då mina tajta jeans inte går att knäppa längre! :p

Men förstår du att du är gravid? Jag börjar tveka på att clear blue visade fel? Dom kan väl inte visa fel? man har ju inte hCG i blodet om man INTE är gravid? Jag vet inte vad jag lever i för förnekelse, jag önskar bara det kunde släppa så jag verkligen kan njuta av att allt jag önskat mig - äntligen har inträffat!

liljah33

Äldre 10 Nov 18:45

#171

elindindin skrev 2013-11-09 22:28:41 följande:

Åh! Jag borde va riktigt tacksam för att jag har det så lindrigt, jag vet! Men jag tycker nästan det är lite "tråkigt" att man inte känner mer av graviditeten! Jag har super ömma bröst och rejäl molvärk i magen emellanåt..
Eller förresten, nu när jag skriver om det så är jag nog tacksam.. haha! :)
Vad har ni för symptom so far?

Jag känner samma, ibland känns det nästan som man då inbillat sig att man är gravid.

Veckan mensen skulle dyka upp hade jag extrema mensvärkar, värkte och molade i magen och i ryggen så jag höll på bli galen. Sen kom som "krampattacker" mellanåt, kan kanske föreställa mig att sammandragningar känns åt det hållet? Sen nu, en vecka senare har jag bara lite värk på natten, det gör som ont i magen men kan inte avgöra om de är mensvärk eller om det är för man blivit så "trög". Går över på dagen. Bröstvårtorna är lite ömma, ibland mer, ibland mindre. Ibland är jag tokhungrig och ibland inte alls, och ibland supertrött... men för det mesta vaknar jag supertidigt, har så mycket att tänka på kring denna lilla varelse i min mage. Är i vecka 6 nu. (5+3)

liljah33

Äldre 11 Nov 15:48

#186

elindindin skrev 2013-11-10 19:17:48 följande:

Då är vi på exakt samma dagar! :)
Flrra graviditeten så ha d e jag märklig järbsnak i munnen, mådde illa till och från hela tiden, molande värk, ömma bröst, extrema begär efter lakrits eller något annat med mycket smak(antagligen för järnsmaken)..
Men inget nu! Molande värk o ömma bröst är det ja har.. men man kan ju tro man är lurad!
Jag misstänkte ingen grav, jag kände absolut ingenting! Jag hade ett gravtest kvar hemma, och om jag ska va ärlig så tror jag att jag lider
av någon slags tvångssyndrom! Måste testa!!
Men ja hade ett kvar, min sambo hade kommenterat mina bröst, så va fan.. testar väl då.. och vad blev det?? Två streck!! Haha!

Men som sagt, inga tecken på grav.. känns så lustigt.. ! :)

Tess7601: beklagar!! Usch vad hemskt! På det igen!

Jag vill bara ta nya gravtest hela tiden för verkligen säkerställa att jag inte är skengravid! Men min kompis bad mig sluta, och tänka på bebisen att stress inte är bra. Och barnmorskan sa, ingen mens och positivt gravtest är likamed gravid. Men jag kan fortfarande inte låta tankarna vandra till... om jag ska boka tid för VUL för få se något på en skärm? Kanske jag kan begripa då?

liljah33

Äldre 11 Nov 20:29

#190

elindindin skrev 2013-11-11 19:42:53 följande:

Haha! Har känt precis så idag med! :) har inte haft några känslor på graviditet på hela dagen så man går bara och funderar på att det är på skoj alltihop! :)
Jag har faktiakt en hel bunt med äl-test hemma som ja har tagit ett par gånger bara för att se nåt utslag, och jo då, starkt utslag! :) så det är väl bara till att nypa sig i armen och tro på det! VI ÄR MED BARN! :) haha!

SannaM skrev 2013-11-11 19:51:48 följande:

Bara för att försöka lugna dig lite: Sååå lätt blir kroppen inte av med en graviditet så länge allt är väl med fostret! Tänk kvinnor förr i tiden och i länder som förbjuder abort och som gör allt för att avsluta oönskade graviditeter men inte lyckas. Ett friskt foster sitter där det ska liksom

Men jag var precis likadan som du när jag var gravid, jättenojig över pulsnivåer och kyla och min egen oro... Vi har tagit kanske sju tester den här gången, bl.a. tre digitala som visat 1-2 v, 2-3 v och nu senast 3+ v. Känns alltid aningen tryggare! Att vara nojig är ju en del av alltihop

Jag ska till barnmorskan på fredag så jag hoppas hon har några bra råd till mig så jag kanske faktiskt kan ta in nyheter. Bara min bästa vän (endast hon och pojkvännen som vet) som har börjat gråta och skrika av lyckae eftersom hon vet att det här är något jag alltid längtat efter... jag har däremot inte rört en min?! Hur konstig får man lov att bli?!

Är man knäpp som redan nu skulle boka in ett UL typ v.10-11? Kan dom se något då, vad kan dom se? Eller är det ett VUL som gäller? Vi tänkte berätta på julafton till familjen och det känns som jag vill "se att det är något" innan jag släpper den bomben

Juli 2014!

INNEHÅLL