• che71

    vad är ni rädda för?

    Jag är så rädd att barnet ska dö under förlossningen.
    Efter 6 missfall är det extra jobbigt. Detta är liksom vår enda o sista chans till barn då jag är över 40.
    Har alltid varit rädd o så pass att jag inte vågade tänka mig att skaffa barn förrän jag var en bit över 30.
    Rädd att spricka så att det aldrig läker ordentligt, så att man inte kan hålla tätt.
    Rädd för smärtan som inte ens går att föreställa sig.
    Har mycket hellre ett ärr o ont på magen än i underlivet.
    Men jag tog upp min förlossningsrädsla med BM o frågade om Aurorasamtal,men hon pratade bara bort det, hon sa att de krävs mer för att få komma på sådana samtal?!
    Oroar mig jättemycket. Är i v 23 nu.
    Vad ska jag göra?

  • che71
    AngoStura skrev 2014-01-13 11:00:07 följande:
    En del människor är känsligare än andra för stressande och belastande händelser i livet (till exempel arbetslöshet, ekonomiska svårigheter och kanske förlossningen). Sårbara människor löper större risk att bli deprimerade om de drabbas av yttre problem eller jobbiga situationer. Det är också känt att risken för depression är större om det finns andra i släkten med depression, vilket talar för att dettta handlar om ärftliga faktorer. Jag tror att detta kan vara förklaringen till att en del känner förlossningsrädla, de är helt enkelt rädda för att de skall bli för belastade av förlossningsupplevelsen och därför inte kunna ta hand om sitt barn på bästa sätt.
    Fast det känner jag inte igen mig i.
    Det jag är rädd för är den oerhörda smärtan o att spricka allvarligt o bli avföringsinkontinent resten av livet.
    Men mest för att barnet ska fastna eller må dåligt o skadas eller dö vid förlossningen.
  • che71
    Anna MM skrev 2014-01-14 16:46:31 följande:
    Hej jag är i vecka 33 nu, jag har en flicka som är född 2008 med ur akut snitt ( hon höll på att dö då hon hade avföring fostervattnet,) Jag var inställd på vaginal förlossning när vi fick beskedet hon måste ut nu.. rädd jaa klart jag var ingen prata med mig så akut var det, och nu skulle jag ligga på ett operations bord. Sen sövde de mig, ont som fan hade jag när jag vakna till, sen sa dem att jag måste vakna till ordentligt för ditt barn är mkt dåligt, dom körde ner mig till BB där fick ja träffa henne, en liten bebis med stora ögon, nu skulle hon iväg till lund hon där hon blev nersövd p.g.a kramper, idag mår hon bra, Graiditet nr 2, Teodor, skulle bli ett planerat snitt i lund, vi vänta en pojke, det var fyra veckor innan beräknadförlossning, denna bebisen hade inte varit så livlig av sej och tanken på att något skulle ha varit fel slog man bort, den 11/2 2011 en fredag var jag på vanlig kontroll, barnmorskan sa bara alltså jag vill inte oroa dej.... men jag hittar inget hjärtljud, visst jag hade varit orolig i fyra dagar, jag åkte till lund med min man, två läkare o en stackars praktikant höll i ultraljudet, inget hjärtljud kunde hittas, en speciallist läkare kom, nej inget hjärtljud... dödsförklarningen var fastställd. Nu började kampen om mitt kejsarsnitt, läkaren ville inget snitt men det sluta med snitt, sövd även här. Född: 2011-02-11dödfödd Gravitet nr 3, Olli, denna graviditet var jobbig inte med illamående utan alla kontroller, Olli är född med snitt här fick jag kämpa för att bli sövd, förlossningen gick bra, visst gör det ont i snittet när man vaknar men det värsta är när dom ska trycka o känna på magen, vi fick åka hem två dagar senare.. Tyvärr dog Olli i plötslig spädbarnsdöd, Född: 2012-06-28 Död: 2012-12-12 Så nu kämpar vi igen att jag ska få sova under detta snittet då jag känner panik bar jag tänker på det förlossning, denna graviditeten var ej planerad, vi vet ej kön, knappt när det är dags, är beräknad till den 3-7 maj så snittet blir i februari.
    Men fy så mycket hemskt ni varit med om...beklagar så mycket...förstår att du är rädd.
    Men modigt av dig att ge dig på det igen tycker jag,

    Vet de varför den lille i magen dog 4 veckor innan BF? Det är min absoluta mardröm, att barnet ska dö o att jag sen till på köpet måste föda fram det...fy så vidrigt..tur att du fick kejsarsnitt.
    Stor kram till dig o lycka till!
Svar på tråden vad är ni rädda för?