Rädd för förlossningen - några som vill berätta om sin förlossning?

Med Carl startade förlossningen med värkar som bara pågick och pågick i över ety dygn utan att något hände. Tillslut fick jag komma in på förlossningen för att få en morfinspruta så jag åtminstone fick sova, sov i ca en timma innan jag vaknade av värkarna igen. Sen var jag ganska borta, jag vet bara att jag hade värkar hur länge som helst. Sen satte de epidural vilket var rena himmelriket, jag sov i tre timmar tills jag vaknade och bara "o jävlar!" Och fick in bm, dags att krysta! Och det var definitivt det minst jobbiga med hela förlossningen, då fick jag nån slags idiotkrafter och kände väl att det faktiskt fanns ett slut på det hela. Tillslut fick han tas ut med sugklocka, vilket inte var så hemskt som jag trodde, två stygn (eller tre, minns faktiskt inte) blev det. Allt som allt tog förlossningen tre dygn. Med Saga gick vattnet och jag blev igångsatt för jag fick aldrig några värkar. Den förlossningen tog ca 3 timmar från första värk, och krystvärkarna kom preciiiis när epiduralen började verka, helt värdelöst! Men hon kom ut utan hjälp, det gick jättebra, fick sy ett stygn bara.

Själva krystandet kändes trots epidural, det går nog inte att komma undan. Det kan försvaga krystandet så att man måste få värkstimulerande dropp. Jag tror det var pga epiduralen jag inte fick ut sonen, så det blev sugklocka, men med dottern gick det helt komplikationsfritt. Jag har en mupp-rygg så de fick sticka mig fem(!!!) gånger innan de träffade rätt. Men jag kände knappt sticken, jag låg och kräktes och lust-gasade mig :) det bästa är att smärtan går över. Mellan värkarna och när barnet är ute. Jag var helt hög på adrenalin när Carl kom ut och bara "det här!! Det här ska jag göra igen!!". Min karl såg mest grön ut i ansiktet haha

Nej, det var mest irriterande att de fick sticka så många ggr, jag skulle "ligga still", i 50 minuter, med jättemycket värkar. Lätt :p men själva sticket var en piss i oceanen :) stygnen efteråt märkte jag inte ens, jag var helt uppe i bebisen på mitt bröst. Märkte inte när moderkakan kom ut heller haha!

Jag var fullkomligt skräckslagen när jag kom in på förlossningen med första. Jag bara "skär ut den, SKÄR UT DEN!!" På fullt allvar. Men nu såhär i eftterhand skulle jag aldrig vilja ha avstått mina förlossningar, det var så sanslöst häftigt. Jag fick tvåan 18 månader efter första så uppenbarligen var det inte så hemskt att jag blev avskräckt :) alltså, det gör ont. Jättejätteont. Och det känns som att det aldrg ska ta slut. Men sen ligger man där med en liten bebis på bröstet och bara "yäh! Piece of cake!" :)