Rädd för förlossningen - några som vill berätta om sin förlossning?

Hej. Jag m

Hej. Jag minns när jag i nervös väntan slukade förlossningshistorier.. Det bästa tipset jag fick som jag tog med var att skita i vad man borde/inte borde. Min förlossning började molande med förvärkar som blev starkare och starkare. Jag gick hemma i 31/2 dygn varav sista dygnet med TENS dygnet runt. På förlossningen tog det ett dygn sedan. M.a.o långt och utdraget. Jag försökte samla kraft genom att sova efter att jag fick epidural vilket var sänt från ovan då jag nästintill klättrade på väggarna vid värkarna. Jag försökte tänka på andningen och hade mantrat "lugn och ro" vilket funkade ibland men inte alltid. Jag var livrädd innan men det gick trots allt bra.

Jag va livrädd för epiduralen men när jag va inne va det de sista jag tänkte på då värkarna var ohanterliga och jag inte fixade smärtan längre (för min del hade det ju hållt på i flera dygn) och det va det bästa för då fick jag SOVA! Va helt slut.
Jag hade inga krystvärkar utan fick klämma ut bebis på råstyrka och yttre tryck. När huvudet ska ut gör det jävulskt ont men sen är det ju över.. Jag fick först panik men sen släppte jag tid och rum och tillät all smärta passera och försökte slappna av och inte jobba mot kroppen utan med. Jag va oxå livrädd för att spricka. Jag fick sy men det va inte allvarliga bristningar utan lättare. Lita på digsjälv och din kropp! Jag hade stor hjälp av boken "föda utan rädsla". Lycka till!!