Killar: Tjejer får heller inte napp vid nätdejting

En sak som förvånade mig var att jag fick fler privata mail när jag ändrade min profilbild (gjorde det ofta och då till en bättre), men behöll samma presentationstext. Många är tyvärr ytliga. 

Ha ha ha, är detta en trolltråd eller vad??

ALLA vet om att ni tjejer kvinnor får alltid mail, ni behöver ALDRIG "skriva först" för att få uppmärksamhet, bekräftelse etc. ALLA vet också om att ni alltid kan visa lite mer, så får ni massor utav valmöjligheter.

DÄREMOT så vet också nästan alla om att flertalet av er tjejer kvinnor går på YTAN när ni väljer partner och därför så går det ofta som det går. Ni blir misshandlade, ni blir bedragna, ni blir lurade etc etc, för att YTA är ALLT för er verkar det som. Har själv långt många fler års erfarenhet än dig, har betydligt högre "kvalifikationer" vad gäller både utbildning och intresse än det du skriver, men jag skulle slå vad om att du, precis som de flesta utav ditt släkte, skulle välja bort en kille om den inte direkt föll fröken i smaken till det yttre.

Jag ska inte klaga, jag har vant mig vid att aldrig vara välkommen och än mindre vara attraherad, snygg nog att få svar och vad jag skriver i min presentation spelar igen som helst roll, för om man inte har "det yttre", så kommer de flesta utav er ändå aldrig att skriva.

Så länge det kommer vara dena arrogans utav er, så kommer även denna Oseriösa bilden av männen att kvarstå, eftersom det blir ingen balans. Många säger att "om vi tjejer kvinnor skulle svara alla, då skulle inte tid till mer finnas" och så har det kanske blivit, MEN om ni brydde er om de som skriver till er, varit seriös, inte bollat mellan 6-7 olika män hela tiden, för att välja och vända mot varandra, då kanske ni skulle finna det som ni verkligen önskar.

Och andra sidan så vet också de flesta män och killar om att de flesta tjejer kvinnor är på nätet, antingen för att få ett oskyldigt "ligg", eftersom det inte framställs så öppet och billigt som ett "fem-i-tre" ragg, men i de flesta fall så är det uppmärksamhet, bekräftelse och liknande som ni suktar. Ni har funnit ett ställe där ni kan boosta ert ego och på det sättet må bättre.

Bara att kolla i denna "hel-kropps-tråden" som existerar, när någon frågar om de kan få se lite bröst, rumpa eller ännu mer, så är det ofta väldigt fort någon som lägger ut bilder på sina bröst, rumpa eller liknande. Det är ni tjejer kvinnor själva som skapar detta oseriösa genom att ni hela tiden suktar så mycket uppmärksamhet och bekräftelse i allt ni gör, ni är inte heller nöjda med att en eller två personer ser er, nej utan alla ska se er, alla ska kommentera allt vad de vill göra med er, sedan ska ni kunna välja och vraka, om ni inte kan det, då är det synd om er, buuu huuu som du själv skrev, inte sant?

Nej du, känns mest som en trolltråd och provokativ sådan

Njae, jag har skrivit avhandling om just dejta på nätet, internetdejt och liknande, jag har dessutom över 15års erfarenhet av detta. 

När jag var på nätet första gången och chattade, det var 1996 och det var på aftonbladet chatt, ni som vet vad jag pratar om, vet hur opersonligt det var. Det enda som gjorde att man kunde se skillnad på olika användare, var för att man hade olika "färg/nyans" på texten, samt ett nick-name. Det var en rullande webbsida, som uppdaterades lika fort som folk skrev och ja, det blev inte så lätt att få en flytande kontakt.

Njae, jag har skrivit avhandling om just dejta på nätet, internetdejt och liknande, jag har dessutom över 15års erfarenhet av detta. 

När jag var på nätet första gången och chattade, det var 1996 och det var på aftonbladet chatt, ni som vet vad jag pratar om, vet hur opersonligt det var. Det enda som gjorde att man kunde se skillnad på olika användare, var för att man hade olika "färg/nyans" på texten, samt ett nick-name. Det var en rullande webbsida, som uppdaterades lika fort som folk skrev och ja, det blev inte så lätt att få en flytande kontakt.

Tiden gick och man kunde sedan ha kontakter på samma sätt, fast bara de som man "markerade" kunde läsa det man skrev. Detta gjorde ju att man kunde skriva specifikt och sedan se om något specifikt kom tillbaka. Även här var det väldigt svårt. Jag träffade dock tre stycken på detta sättet, med ok resultat.

Sedan gick det rätt så snabbt till de mera privata sidor, så som Skunk, Lunarstorm etc. MEN runt 2000 fram till 2005, så var det någorlunda seriöst att träffa någon likasinnad på nätet. På den tiden så var det de som träffade folk på nätet, samt de som träffade folk "på riktigt", dessa två grupper var ofta separerade. De som inte hade så mycket kompisar, som kanske inte hade bästa självförtroendet, som kanske inte hade så bra utseende, som kanske hade barn som hindrade de från att gå ut och träffa folk som vanligt etc, de såg nätet som en bra möjlighet.

Förr så var det dessutom väldigt mycket det som man SKREV I TEXTEN som var det viktiga, eftersom det var det som var tanken med att just träffas på nätet, att man inte såg varandra först och döme utifrån det, utan att man helt enkelt blev intresserad i en personlighet som baserades på det som man skrivit i text. Då det oftast var likasinnade, så var det samma grupp utav människor och därför var det inte denna hysteri om bekräftelse, uppmärksamhet, boosta sitt ego etc, utan det var kärlek utifrån det inre, som man sökte.

Det har hänt väldigt mycket sedan dess och idag är det, som ni vet, helt annorlunda. Idag så används nätet och dejtsidor väldigt ofta av människor som har som "komplement" till vanliga sociala livet, många skiter fullständigt i människan bakom skärmen, har den inte det yttre, då kan det vara så, man skiter i vad som står i texterna så länge inte det yttre finns där.

Det är dessutom väääääldigt många tjejer kvinnor som använder nätet för att BOOSTA sina ego, få uppmärksamhet och bekräftelse, som de REDAN får i verkliga livet. Det är OCKSÅ en väldigt massa idioter män killar gubbar, som gör att väldigt många tjejer kvinnor drar sig från att vara på nätet i seriös mening, för att alla dessa idioter till gubbad män killar, som inte har goda tankar, förstör så mycket.

DOCK så hävdar jag att det spelar ingen roll hur ful du är som tjej kvinna, det finns ALLTID någon man som vill ha dig, sedan är det kanske inte den man som DU vill ha, men då får du en valmöjlighet iallafall. För killar och män så är det väldigt annorlunda. Själv har jag kontaktat och presenterat mig till ÖVER 150 TUSEN tjejer kvinnor under dessa 15år som dejtande på nätet. Jag har allt som oftast fått höra hur fel, ful, oattraherad, "inte rätt", att jag saknar "det" bla bla bla.

Och ja, efter att få hört och erfarat allt detta, från att redan från början kanske inte ha det bästa yttre och självförtroende, retad mobbad inte några direkta vänner och så, så har det lett till att jag mår väldigt mycket sämre. Jag inser att mitt yttre i kombination med mitt inre, inte är något som någon vill ha, 150 tusen tjejer kvinnor kan troligen inte ha fel. Att jag är mörk till ytan med svenska föräldrar adopterad, det gör ju inte saken bättre, eftersom till ytan, så är jag ju mörk och blir väldigt lätt kopplad med muslim, som ju våldtar, låser in sina fruar, misshandlar och liknande. 

Det gör ont i hjärtat, det enda som jag vill, är att bli älskad, få älska en annan, dela mitt liv, mina tankar, mina drömmar och mycket annat, om det inte vore för mitt otroligt fula oattraherade mörka jvla yttre, då hade jag kanske också varit en utav er som har kärlek, familj, barn, någon som frågar hur ni mår, som pussar er i nacken innan ni somnar eller som rent av ni själva pussar i nacken, kramar om etc.

För att inte göra det allt för drastiskt, så har jag bestämt mig sedan ett tag tillbaka, att jag ska göra lite saker i mitt liv, sedan kommer jag ta mitt liv, för mitt liv är inte värdigt. Många pratar om att en som har svår cancer och levt i många år, kanske borde få aktiv dödshjälp (om de själva vill det), för att personen i fråga lider. Jag och många med mig, vi lider också, något otroligt mycket, inte utav cancer eller så, utan en psykisk tomhet som vi troligen alltid kommer att leva med. 

Är det ett liv värdigt att leva, i ensamhet? Ångest? Oro? Utan kärlek, utan vänner, utan medmänniskor, utan socialt nätverk, alltid bli utdömd, och ja, ni kan ju tänka er att blivit mobbad och utstött i över 30år, inte har man något direkt självkänsla, än mindre kroppspråk som är så bra, för att det får man genom övning, men om man inte har någon, det blir en ond cirkel. Jag tycker inte man ska ta livet av sig, men jag tycker att om man inte sårar någon så som barn föräldrar syskon eller fru man sambo kille tjej, då tycker jag att man utan att känna skam, ska få ta sitt liv om man mår så dåligt.

Det är sorgligt eftersom alla som mår dåligt, oftast har försökt att få mycket hjälp, så som jag gör nu och gjort i flera år, men ingen vill veta av en som mår dåligt, en som inte alltid är positiv, och hur tusan blir man positiv i sin ensamhet med ångest oror och vrede? Precis, det säger väl sig själv, att någon som har det bra, behöver sträcka ut  handen till en som har det dåligt, innan dess så kommer det endast evt vara andra som mår minst lika dåligt som är de enda som accepterar dig, finns gäng, grupper i samhället som jag kunnat vara med, men det är människor som gått steget längre och skadar andra människor, gör dumma saker etc. Dessa människor är jag välkommen bland, har varit där för länge sedan, har lämnat det livet, lämnade det livet för jag trodde någonstans att jag skulle vara välkommen i en vanlig värld, men men.

LÄS det jag skrivit ovan, tänk en extra gång när ni ser en nedstämd människa, leeee mot personen, nicka, säg hej, håll upp dörren etc. Troligen kommer personen inte utåt reagera något direkt, eftersom den blir så chockad eftersom detta troligen aldrig hänt människan förr, men när den personen kommer hem, när den ska lägga sig, då kommer den att somna med ett leende på läpparna och vara evigt tacksamma, en bit på vägen till ett bättre samhälle.

Önskar jag själv haft någon som såg mig, men jag fick alltid höra så som många här skriver, att jag antingen får skylla mig själv, eller att jag får vara nöjd med livet som det är alt att jag "ska göra något åt det" och för att jag ska göra något åt det, så krävs det att andra är villiga att släppa in mig och folk som mig, för annars spelar det ingen roll hur mycket vi gör.

Kan även tillägga att jag har 4år teknisk utbildning, samt 5års universitet utbildning, sedan kanske jag inte behöver säga att jag inte har fått ett enda jobb, eftersom det är rätt uppenbart att ingen vill anställa någon som inte har självförtroende, absolut inte som är mörk utan självförtroende, "det" etc..... Så nu är jag sjukpensionerad, väntar på att få dö en stilla död, men är lite saker jag ska göra först.......... och NEJ, jag kommer inte skada eller såra någon annan genom min död, skulle aldrig slänga mig framför ett tåg, eller frontalkrocka med en bil eller självmordsbomba mig inför andra, nej jag kommer att ta mitt liv i ensamhet, precis så som jag blev född, precis så som jag levt och även så jag kommer att dö.

Hoppas ni har det bättre och JO, om jag hade haft ett något finare yttre, så kanske folk bekräftat mig pyyyytttteee lite, istället för att kalla mig för "bananbåtsbarn" , "jävla neger", "apa" etc, kanske någon sagt "vad fin du är" eller "vad snäll du är", men sådant säger folk först när dem accepterat det yttre. Vi talar om nätet, för inte går man ner på stan själv och börjar prata med folk, och när man fått höra av 150 tusen tjejer kvinnor hur fel ful etc man är, då är man inte så tuff......

Sköt om er alla

Ja, det är trist för alla killar som inte hittar nån tjej men lika trist för alla tjejer som inte hittar nån kille. 

Killar har inte ensamrätt på att vara ensamma. Jag tror det finns lika många ensamma tjejer därute som killar.

Jag är en av dem. Men jag tänker ändå inte låta det tar över mitt liv eller definiera den jag är. OM jag inte skulle träffa nån på, låt oss säga, 10-20-30 år, då kommer jag ändå aldrig ge upp livsglädjen. Jag kommer ändå fortsätta ha mina intressen, umgås med min familj, vänner, utveckla mig själv etc.

Livet är helt fantastiskt underbart och det finns mycket att vara tacksam för, att vara frisk, leva i ett land där det just nu är en underbar höst som sprakar av gula höstlöv. Såå vackert!! Relation eller ej - det finns så mycket annat i livet också som är intressant, spännande och utvecklande. Gnälla känns onödigt ja.   

Har som man varit med på olika dejtingsidor ett tag. Och vad skall man säga om det...ja, man tillhör väl inte den snyggare kategorin av människor kanske även om man inte heller rankas längst ner på stegen.
Men det är lite så att de jag är intresserade av är inte så intresserade av mig och de som ändock är intresserade av mig är oftast såna som jag inte är så intresserad av. 

Visst har man olika "krav". Eller rättare sagt önskemål om hur en tilltänkt partner skall vara. Jag är nikotinfri och önskar att min partner skall vara det också. Är jag kräsen då tro...möjligt att man kan säga det men då får man ju acceptera att man kallas kräsen då. Kvinnor som har som största intresse att kontinuerligt resa världen runt lockar inte mig då jag själv inte reser så mycket och så långt. Är jag kräsen för att jag inte lockas av dessa kvinnor? Nja, jag vill ju bara att vi skall ha förutsättningar att göra saker ihop som vi båda tycker om att göra.

Jag är utan barn. Och jag trodde innan jag gick med på dejtingsidorna att det skulle vara till min fördel, att jag var fri och obunden s.a.s. men det kan jag nog inte påstå att det har gynnat mig så värst mycket så som jag har tolkat det. Det känns inte som att varken barnlösa kvinnor eller kvinnor med barn har tyckt att det har varit någon större fördel.

Jag är kanske av en gammalmodig uppfattning men jag har nu försökt att leta efter partners som är upp till min egen ålder. Men de kvinnorna i min ålder eller yngre jag varit intresserade av verkar inte så intresserade av mig. Men övervägande delen av kvinnor som är intresserade av mig är oftast äldre kvinnor, ibland bara lite äldre och ibland en hel del äldre. Inte så att jag egentligen har något emot äldre kvinnor för de senaste två längre förhållandena har varit med just kvinnor äldre än mig själv. Men jag kanske har blivit kräsen nu när jag söker nån i min egen ålder eller något yngre...men det är mer för att vi skall spela på lika villkor i livet, inte befinna oss i olika livsfaser och ha allt för olika intressen och olika syn på saker och ting. Men många på dejtingsidorna verkar söka efter yngre partners än sin egen ålder. Både män och kvinnor. Och med den ekvationen där många vill ha partners yngre än sig själva blir det ju väldigt många över, inte så konstigt kanske.

Har även testat medlemskap på datingsidor borta i Asien. Och där råder det helt andra förutsättningar. Som svensk man där borta blir man fullständigt överhopad av intresse från kvinnor. Man blir helt plötsligt sedd som snygg och stilig. När man loggar in på en dejtingsida och det är vid en tidpunkt då dom har kväll där borta och många sitter vid datorn då hinner jag inte med att svara på alla mail och flirtar som kommer. Och där är det verkligen många yngre kvinnor som visar intresse. Även upp till min egen ålder också. Deras kultur verkar vara att kvinnorna inte är äldre än männen i ett förhållande, så är det bara. Flera kvinnor har efter lite kontakt sagt att dom inget hellre önskar än att få ett barn med en sådan "exotisk" man som mig, dom anser det tydligen vara en perfekt mixad blandning med det asiatiska och europeiska. Känns ju trevligt att bli lite uppskattad i alla fall. Hade det varit i Sverige så hade jag kunnat gå ut och dejta varenda kväll i veckan bland ett stort urval av kvinnor för att verkligen kunna hitta den "rätta" för mig. Nu är det ju dock det här på andra sidan av jordklotet så det är ju lite andra förutsättningar som gäller och även många andra svårigheter så klart om man skulle ha ett förhållande med en kvinna därifrån. Olika kulturer som skall samsas o.s.v. så livet är inte alltid så lätt som man tror.

Jodå, det finns såna män. Jag är över 40. Och tycker det är helt ok med kvinnor upp till min egen ålder, alltså betydligt mer än 30.
Men när kvinnorna är 50 och uppåt så tar jag råd av mina tidigare erfarenheter och kanske ligger lite lågt numera. Jag har ju varit i sitsen att ha haft kvinnor betydligt äldre än mig själv och det kan fungera bra länge men till sist så kommer nog det där med åldersskillnaden ikapp förhållandet på något sätt när man går in i olika livsfaser vilket är helt naturligt i sig men ibland kan det vara lite svårt att förena två sådana livsfaser när dom så påtagligt blir väldigt olika.   

"Jag har ju varit i sitsen att ha haft kvinnor betydligt äldre än mig själv och det kan fungera bra länge men till sist så kommer nog det där med åldersskillnaden ikapp förhållandet på något sätt när man går in i olika livsfaser"

Anonym (Hmm) Jag tycker det är konstigt....varför skulle åldersskillnaden, kvinnan är 10 år äldre än mannen vara någon skillnad mot, mannen är 10 år äldre än kvinnan? Det finns många förhållanden där mannen är 10 år äldre än kvinnan. Ingen som säger något där om att man är i olika livsfaser, det är vanligt i mina föräldrars generation i varje fall.

Det handlar väl om personlighet och helt andra saker när det gäller hur ung eller hur gammal man känner sig. Det finns väl 20-åringar som beter sig som 30-åringar och vice versa.

Jag känner ett par som träffades via internet och är väldigt lyckliga tillsammans, hon 65 och han 55. Hon uppgav på nätdejtingsajten att hon var 10 år yngre. Annars hade de nog inte träffats. Sedan fick hon säga som det var när de träffats några gånger. Tur att den mannen inte var trångsynt. Han tyckte om henne lika mycket oavsett ålder. 

T.o.m. på speeddejting gör de så här, skriver in att åldern är 30-40 för tjejer och 35-45 för killar. Fattar inte alls varför. Förstår heller inte varför killar fyller i upp till sin egen ålder medan tjejer fyller i både ovan och under sin egen ålder.    

Som sagt, just det där är populärt att säga för killar som inte träffar nån. Min erfarenhet är ju att killar bara söker storbystade 25-åriga blondiner...

Ja...jag söker då inga särskilt "häftiga" män, vet inte ens vad en "häftig" man egentligen är. Vad är det? Alla har väl sin vardag med alla göromål det innebär eller?

Jag var precis ute på en nätdejtingsida och hittade en kille där som verkade väldigt trevlig, gillade att läsa böcker etc och delar en del intressen. Men har är ju ett år yngre än mig, så han lär ju aldrig ens besöka min sida då. Förstår inte det där, hur ett år hit eller dit kan avgöra.

Kanske finns det nån därute som är perfekt för en OM man träffas i verkliga livet. Men man kanske aldrig kommer att träffas, för att ålder eller nåt annat dumt har så avgörande betydelse så att man aldrig skriver det där första mejlet.