Därför är feminismen dömd att gå under.

Innan diskussionen fortsätter, kan ingen reda ut vilka de rabiata och militanta manshatande feministerna egentligen är? Vem är det som smutskastar och nedvärderar och krigar med mannen? Jag har alltid undrat.

Vem är det du riktar din fråga till? Handlar den om någonting du själv har upplevt eller hört talas om, eller är det mer av ett hypotetiskt exempel?

Tycker du själv att det enda sättet en kvinna kan få medieuppmärksamhet är genom att göra sig till ett sexobjekt?

Jag hade inte hört talas om Femen, men så här står det om dem på wikipedia:
The organization became internationally known for organizing controversial[8][9] topless protests against sex tourists, religious institutions, international marriage agencies, sexism and other social, national and international topics. ... The organisation describes itself as "fighting patriarchy in its three manifestations - sexual exploitation of women, dictatorship and religion" (utdrag)

Av den beskrivningen tycker jag att det borde falla in under kategorin mer legitim feminism enligt trådstarten, dvs de arbetar mot kvinnoförtryck på en internationell arena (ts erkänner ju att kvinnor har det sämre på många andra håll i världen?).

Sen kan det väl hända att de antingen skjuter vid sidan om målet, eller att du inte förstår vad de försöker åstadkomma - jag har inte tagit del av deras aktioner så jag kan inte bedöma det. Jag kan inte heller bedöma om det är rabiat feminism, men spontant tycker jag inte att det verkar schysst att kalla det "rabiat" att arbeta mot människohandel och religiöst förtryck av kvinnor. Jag tycker att det låter som om du är på väg att formulera en ganska feministisk kritik mot medierna? Jag tycker inte att du ska lasta Miley Cyrus för att hon säljer sig på systemets villkor - de flesta av oss agerar väl i det individuella på det sätt som verkar gagna oss mest, även om det bara är kortsiktigt. Det är så strukturerna fungerar. Här är en ganska bra text på just det ämnet:
thesocietypages.org/socimages/2013/10/14/my-two-cents-on-feminism-and-miley-cyrus/

På pricken där.

Man kan tycka att medvetenheten om att kvinnor har det sämre globalt borde göra alla till feminister. Men nej, istället är det "Eftersom jag ser att detta pågår internationellt, och ändå inte är feminist, borde inte du heller vara det, som inte bara ser orättvisor internationellt utan även upplever orättvisor här. Eftersom jag inte ser orättvisorna här, finns de inte. Hycklare!"

Det är ju ingen som hatar alla män för att vissa bär sig vidrigt åt, inte ens den manshatande bloggaren som du har länkat till.Alla ord är ju hittepå-ord, vissa har bara funnits i språket så länge att vi tar dem för givna. Vad är det med just "hen" som du upplever tillräckligt provocerande för att tycka att det har "gått lite för långt"?

Att rosa är en färg för flickor och blått en färg för pojkar är ju i högsta grad en social konstruktion, ibland har det förhållit sig precis tvärtom. Läs här:
www.smithsonianmag.com/arts-culture/When-Did-Girls-Start-Wearing-Pink.html
"For example, a June 1918 article from the trade publication Earnshaw's Infants' Departmentsaid, “The generally accepted rule is pink for the boys, and blue for the girls. The reason is that pink, being a more decided and stronger color, is more suitable for the boy, while blue, which is more delicate and dainty, is prettier for the girl.” Other sources said blue was flattering for blonds, pink for brunettes; or blue was for blue-eyed babies, pink for brown-eyed babies, according to Paoletti."

Så jag har lite svårt att förstå vad det är med att kasta om färgerna som är att "gå för långt" också. Det är ju bara färger liksom.
Du menar att vi borde acceptera våra "givna roller" och inte förändra någonting, samtidigt som du erkänner att kvinnor i många andra länder där man inte kommit lika långt i sitt arbete för jämställdhet har det sämre än kvinnor i Sverige? Jag får inte ihop det. Vad tycker du egentligen? Här kan du i alla fall läsa om ett inspirerande exempel på ett samhälle som framgångsrikt har förändrat genusrelationerna jämfört med andra samhällen i samma region. Säkert finns det dem i omgivningen som tycker att det borde vara svårt att ändra på "naturen" på detta sätt, men det verkar inte bli fel alls, för dem:
www.visionews.net/ethiopia-unique-community-leads-on-gender-equality/

Har jag sagt att jag tycker att det är viktigt? Jag tycker att det kvittar vilka färger man klär sina barn i, eller låter barnen klä sig själva i. Det är ju bara färger.

Nej, jag förstår på riktigt inte hur du menar och jag anser att du slåss mot väderkvarnar, då det inte finns någon som försöker göra kvinnor till män, eller män till kvinnor. Vi har ju inte "roller" utan organiserar livet på olika sätt både beroende på individuella och strukturella förutsättningar och hur kulturen vi lever i ser ut. Det sker ständiga förskjutningar i genusrelationerna och vid varje tid och plats finns det dem som i likhet med dig tycker att en specifik ordning är mer "naturlig" än en annan. Det betyder inte att den är det.

Du får gärna belägga ditt påstående att kvinnan ska vara mer "känslodriven" än mannen. Att män är starkare i genomsnitt tror jag att få skulle argumentera emot, men muskler är som bekant någonting som byggs upp genom att man använder dem, och inte på något sätt givna av naturen.

Att barn skulle få mindre tid med sina föräldrar som en följd av genustankar bedömer jag som rent bullshit.

Jag vet inte hur du har arrangerat föräldraskapet ihop med din partner, men i mitt liv delar jag och min partner lika på omhändertagande och ansvar. Att jag burit barnet i min kropp ger mig bara ett starkare band till barnet i den mån jag vägrar pappan delaktighet. Vi har ändå en förhållandevis generös föräldraförsäkring så jag kan inte se att någon individ, varken man eller kvinna, uppmanas ut i arbete fortare än hen vill och behöver. Men du kanske menar att det är något negativt att barnet har lika nära kontakt och starka band till sin pappa som till sin mamma?

Om du tycker att det är positivt att kvinnor stannar i usla äktenskap bara för att de inte har ekonomiska förutsättningar att försörja sig och sina barn på egen hand får det stå för dig. Det vore icke desto mindre intressant att veta hur du kommer fram till att det är feminismens fel att människor är olyckliga i sina äktenskap.

Nej, barnet behöver inte mamman dygnet runt, däremot behöver barnet en förälders omsorg dygnet runt. I övrigt vill jag bara hänvisa till surpuppans inlägg #45.

Du får gärna backa upp dina påståenden om att "det får negativa konsekvenser om kvinnan ammar sitt barn" samt specificera exakt vad "det" syftar till, det är nämligen långt ifrån tydligt.

När en feminist kör samma typ av argumentation som du gör nu brukar den kallas dålig.

Vad man ofta glömmer att påpeka om samlare och jägare är att samlarna bidrar lika mycket till familjens försörjning som jägarna.

Vi diskuterar feminism, inte amning. Kommer du med ett påstående om att ett ospecificerat "det" har negativa konsekvenser för barnet får du räkna med att både förklara vad du menar med "det" och på något sätt backa upp ditt påstående.

Men du är ju för gullig med din antifeministiska härskarteknik!

Jag lovar att läsa på om amning om du besvarar alla frågor som du duckat för i tråden och belägger dina påståenden, t ex att kvinnor skulle vara mer känslodrivna än män, och hur du menar att det är feminismens fel att människor är olyckliga i sina äktenskap.