Blir det aldrig bättre?

Jag och min man har i flera år försökt att få barn men det vill sig aldrig riktigt. Vi är i slutfasen av utredning och det börjar bli riktigt jobbigt nu. Jag hade nästan hoppats på att de hade hittat något som var galet men de ser inga hinder för att vi ska bli gravida, "men försök att gå ner lite i vikt "säger de till mig.. Vi började för snart ett år sedan och har sedan i somras väntat på spolning, att det ska ta sån tid! En av mina närmsta vänner väntar barn inom några veckor och det gör ont i hela mig att se deras glädje. Samtidigt som jag får hemskt dåligt samvete när jag tänker "det borde varit vi"... Jag känner ofta en stor avundsjuka emot andra som har barn/är gravida, tänker att vi som varit ihop så länge, vi vill nog mer än dem, vårt förhållande är bättre osv. Ibland då och då tar jag ägglossningstest och efter att de gett utslag och vi haft sex går jag som på nålar och känner på mig att jag är gravid. Räknar när BF skulle bli, säger tyst för mig själv replikerna jag tänkt säga när jag berättar för familjen att vi väntar barn... Tills dagen då mensen kommer och jag bryter ihop..Ni hör, detta låter ju inte friskt. Ju mer tiden går desto värre blir det. Bara tanken på att det blir värre och värre gör att jag blir väldigt ledsen. Blir det aldrig bättre?