Kan bli bonusmamma - tips tack!!

Hej!

Jag är själv bonusmamma åt en kille som nu är 7 år. Pappan o jag träffades när han var 4 (och mamman o pappan hade varit spearerade i 2 år då). Pojken bor här 50 % av tiden. Det dröjde 4-5 månader innan jag träffade pojken första gången och då var vi ett större gäng, kompisar med barn och utan barn som träffades och bara umgicks. Tyckte det kändes ganska bra, och gjorde det ett par ggr. Sen började vi träffas lite mer, men räkna med att det kan vara ganska energikrävande i början... Jag tyckte det var väldigt skönt att kunna åka hem till min lgh och bara vara, efter att ha umgåtts en hel helg och "lekt familj", vilket jag inte alls var van vid. Det var flera ggr jag kände mig väldigt utanför deras lilla bubbla. Men med mycket tålamod och sunt förnuft så gick det framåt::) Vi flyttade sedan ihop efter ett år tillsammans. Och det var inga problem alls. Något som jag tycker är viktigt är faktiskt att man tillåter sig själv att prata med sambon om det man tycker är jobbigt med hans barn. Det är ingen dans på rosor. Och i efterhand kan jag ibland ångra att jag tagit lite väl stort ansvar. Det är jag som hämtar och lämnar på skola/fritids (jag är mammaledig). Har koll på gympapåsar, träningstider, träningskläder, möten, lappar, biblioteksböcker m.m. Så ett tips, det är klart man vill hjälpa till och vara en fungerande familj, men slå inte knut på dig själv för den sakens skull:) 

Lycka till!!!