Jag har dejtat en kille ett par månader och börjar känna att detta är seriöst. Men, han har ett barn på 3 år och jag är inte själv så jätteerfaren gällande varken förhållanden eller just barn. Jag är dock väldigt barnkär och blir ofta favoriten bland de små.
Är det någon här som själv är/varit bonusmamma som kan ge mig tips på saker jag bör tänka på - vad helst det kan vara - när tiden är inne att bli presenterad för barnet? Vore väldigt uppskattat! 
Ingen som har något tips att ge? Eller finns det kanske inga konkreta saker jag bör tänka på..?
Det vore ju kanon om jag kunde få tips och råd från dig. Nu innan jag ens har blivit presenterad för barnet så vet jag inte direkt vilka situationer som kan uppstå, så min första triviala fråga (känns fjantig) är om det är en bra idé att ta med en liten present första gången man träffar barnet? Eller kan det bli fel...? Barnet är 3 år och lite blygt i början.
Är jättetacksam för alla era råd! Tar verkligen till mig dem och jag ska se till att repetera dem innan jag träffar barnet Sen om/när det väl sker kommer säkert mer frågor komma upp, men det är verkligen jättebra att jag får veta vad jag kan komma att vänta mig!
Varför jag inte vill ha rådet att jag ska springa för livet är för att jag i hela mitt liv har låtit mig bli påverkad alldeles för mycket av vad andra i min närhet tycker och låtit dem skapa min åsikt. Det var inte heller min plan att träffa någon med barn, faktum är att jag skulle ha förkastat blotta tanken för två månader sedan. Men sen träffade jag den här killen och kände att jag är villig att ge det ett försök. Livet blir inte alltid som man tänkt sig, det ska gudarna veta, och jag tycker det vore synd att eventuellt gå miste om sin stora kärlek och kanske världens goaste styvbarn för att jag inte vågade ge det en chans. Min mamma har i hela mitt liv sagt till mig att jag aldrig "får" träffa en kille med barn eftersom hon hade stora problem med mina styvsyskon när hon träffade min far, men nu har jag alltså bestämt mig för att gå min egen väg i livet och inte låta andra bestämma åt mig. Därför känner jag också att jag i denna stund behöver mer pepp än negativ energi, så att jag faktiskt ska våga följa mitt eget hjärta. Med det inte sagt att jag tror att allt kommer vara en dans på rosor. Jag är övertygad om att det kan bli tufft och jag är väldigt tacksam över de faktiska råd ni har att ge mig, speciellt som ni faktiskt har erfarenhet av det hela
Tack för alla era råd! De är både varierande och värdefulla och jag tar åt mig allihop