Blev gravid och nu förtvivlad över missfall i helgen
Jag har skrivit någon tråd här tidigare om att jag/vi gärna önskade barn och syskon. Då jag är drygt 41 år har jag efterfrågat tips och stöd i min barnlängtan. Nu blev jag faktiskt gravid på naturlig väg. Vi var oerhört lyckliga! I helgen for vi på en weekend till Stockholm för att rå om varandra och bara ha det bra. Dessvärre fick jag på lördag dag en lättare blödning som sedan blev rikligare och rikligare, samtidigt som jag även fick ondare och ondare i magen. Igår mitt på dagen tog jag kontakt med sjukvårdsrådgivningen och de hänvisade mig till gynakuten på SÖS pga misstänkt missfall. Jag var då i vecka 7 om jag räknar från senaste mens och vecka 5 enligt Clearblue Digital. På SÖS gjorde läkaren ett vul men kunde inte se någon graviditet. Däremot så syndes det på blodprovet att jag var/varit gravid samt på livmodern som var förtjockad som vid graviditet. Jag blev rådd att boka ett återbesök i mitten av veckan på mitt hemsjukhus för att kolla upp allt runt missfallet igen. USCH allt känns hemskt! Tomt och sorgligt! Hur allt bara kan vändas från lycka till total olycka på några minuter. Kände direkt när jag såg den första rosa färgen på toalettpapperet att detta hör inte ihop med graviditeten. Mitt önsketänkande nu är att det ska visa sig att det finns ett liv kvar i mig på onsdag. Att blödningarna kommer från en förlorad tvilling (även fruktansvärt det) eller kan förklaras av något annat. Vet innerst inne att det bara är önsketänkande för att jag VILL det så hemskt mycket!!! Har läst om många, bland annat på Familjeliv, som efter missfall "spottar i händerna" och kör på ett ny graviditet. Men så kanske man kan känna/tänka när man är 25, men 41 år då!? Vad tänker ni om allt detta? Vilken väg ska jag gå nu? Hur ser ni på mina/våra chanser att få ett barn(min sambo är 42 år)? Ska vi ta hjälp från sjukvård eller naturläkemedel? Hur snart kan man börja försöka igen? Snälla ge mig några ord på vägen...