Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?

När min idag 15-åring var liten sa han ganska ofta "När jag VAR stor..." alltså inte "när jag BLIR stor..." Inte speciellt läskigt iofs utan mer fascinerande då jag tror på reinkarnation.

Där emot har mina två yngre barn sagt en hel del som fått kalla kårar att krypa längst ryggen ibland.
Vi bodde tidigare i ett äldre hus där det hände en del märkliga saker då och då. är vi bott där ett tag började plötsligt ena sonen att vägra sova i sitt rum. när vi frågade varför han inte ville vara i rummet svarade han utan att tveka "För att mina möbler börjar dansa när jag ska sova..."

Vid ett annat tillfälle kommer den andra sonen in i vårt sovrum väldigt tidigt på morgonen och säger att "det står en vit dam i trappen" Min första tanke är att han drömt det och frågar " är det någon du kände?" Han tittar då ut mot hallen och svarar " Nä jag vet inte för hon är bara vit och genomskinlig..."

När yngsta sonen var 6 år dog morfar tillika min pappa. Jag och sonen tillbringade en hel del tid på sjukhuset  hos honom innan han dog. Strax efter vi begravt honom kom sonen, som hade sitt rum vägg i vägg med vårt in till mig  vid 6 tiden på morgonen och kröp upp brevdid mig i sängen och såg både lite sorgsen och glad ut och viskade till mig. "Morfar var i mitt rum" Var han? svarade jag lite försiktigt. "Ja. Han var full av ljus, som han hade en lampa i sig. Han ville säga hej då. han sa att jag är en fin och duktig pojke. såg du inte när han gick genom väggen?"