Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?

Min äldsta pratar också med "folk" i lägenheten.

En kväll i vintras satt jag och ammade minstingen, och hör då att 3-åringen står borta vid balkongdörren och pratar lågmält men ivrigt. Så säger hon "Okej, hejdå!" vinkar glatt ut i mörkret, och går sedan och sätter sig och ritar. Jag frågar henne vem hon pratade med. "Den där svarta, som finns på våran balkong" säger hon helt lugnt och ritar vidare.

En annan gång (när hon var mindre, innan lillasyster föddes) stod hon mitt på vardagsrumsgolvet och stirrade stint ut i hallen. Så tittade hon oroligt på mig, och därefter tillbaka ut mot hallen. Så går hon sakta ut i hallen, och jag hör hur hon börjar prata för sig själv. Jag reser mig för att se efter vad hon gör, frågar vem hon pratar med. "Flickan!" säger hon som om det vore självklart, "men hon har gått nu".

Jag tror inte på allvar att hon ser spöken, utan har tagit det där för fantasier. 

En obehaglig grej hon håller på med just nu är, att hon plötsligt kan säga "Mamma, när ska vi åka hem?" fastän vi alltså ÄR hemma. Att jag upplever det obehagligt är mest för att det låter så förvirrat. Men jag tror att det eventuellt kan vara ett uttryck för att vi faktiskt skall flytta snart (vi har köpt hus och flyttar om bara några veckor). Det vet hon, och det är förstås mycket fokus på flytten här hemma överlag just nu.