Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?

För 10 år sedan började min systerson se saker under tre veckors tid, bara så där helt plötsligt. Pekade ofta och frågade: Vem är hon? Vem är det där? Varför gråter flickan där i hörnet? Vi såg aldrig nått, men han kunde beskriva hur de såg ut osv.
I hans rum började också en rullgardin åka upp hela tiden, han vaknade och klagade på att det var ljus (var sommar), en kväll såg både jag och min syster den åka upp, vi hade ju trott det var fel på den här mekanismen som håller den nere, men den åkte upp jättesakta.

Sen satt vi och åt frukost, han var som vanligt, han hade pratat mycket om döden ett tag för vi hade sett lejonkungen. Ni vet: När ska jag dö? När dör ni? osv osv.
Men den här morgonen sa han helt plötsligt:
"Mamma, du MÅSTE lova mig att du inte gråter och är ledsen när jag dör! Lova!"
Vi förklarade att han inte alls skulle dö, "du kommer bli stor och få egen familj" osv 
Men han envisades, tvingade alla han mötte att lova att inte bli ledsen, min syster var faktiskt orolig att filmen lejonkungen inte vart så bra för honom att se. 
Dagen efter den frukosten drunknade han på badstranden, han blev bara 4 år och 9 månader gammal.
Det var en olycka, ingens fel, det gick bara väldigt fort.

Vet inte om det var just lejonkungen och drömmar osv som gjorde allt men det var svårt att smälta i efterhand.
Fast en del av mig vill ju tro att det var nått fint, att nån var där för att hämta honom. Fast då tror jag egentligen inte på sånt alls men.. nånstans vill man ju tänka att han kom nånstans där det är tryggt och vackert och att de förberedde honom på det. Kanske låter hemskt.. Men jag tänker på det ofta än idag.
 

Min dotter (3,5 ) började prata om bebisen o min mage veckan innan jag plusssde...vi har aldrig(!) pratat om syskon med henne för vi tänkte egentligen inte skaffa fler barn...vid 4 olika tillfällen har hon pratat om bebisen, 3 av dom gångerna var alltså innan jag själv ens visste att jag var gravid. Och senast pratade hon om det igår, är bara i v 9 så vi bar inte berättat för någon... Har inte bekräftat eller något när hon pratat om det, vi har bara börjat prata om nått annat...

Min äldsta dotter var ca 2,5 år och väldigt vältalig när hon satt och lekte vid köksbordet och jag satt mitt emot henne. Rätt vad det var så börja hon upprepa: thailand,thailand,thailand. (11 månader innan hon föddes hände tsunamin 2004, och tsunamin hade inte pratats om hemma hos oss).Jag sa : Varför säger du så? Dit vill man inte åka, det hände nåt hemskt där förut, en tsunami. Då försvann min flicka bort i blicken, och såg tårögd ut och sa: Jag VET, jag var där. Jag gick på vägen när jag såg den komma , jag försökte hjälpa några, men jag dog själv.
Vid det laget börja jag tycka att det kändes väldigt obehagligt men skrattade lite nervöst och sa: vilka dumheter , det har du ju inte.
Då slog min dotter näven i bordet och luta sig fram medan hon spände ögonen på mig och sa: Tror du mig inte? Det finns bilder på mig från då, jag var en stor tjej då!!
Då var de så creepy så jag var tvungen att lämna rummet en stund, kändes som att min lilla flicka var nån vuxen där i köket för en stund. När jag gick tillbaka fråga jag om thailand, och det hon sagt och då skratta hon och sa bara: de ha ja inte sagt, du e tokig mamma.....

Undrar samma sak jag med. Varför så många tomma inlägg?