Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?

För 10 år sedan började min systerson se saker under tre veckors tid, bara så där helt plötsligt. Pekade ofta och frågade: Vem är hon? Vem är det där? Varför gråter flickan där i hörnet? Vi såg aldrig nått, men han kunde beskriva hur de såg ut osv.
I hans rum började också en rullgardin åka upp hela tiden, han vaknade och klagade på att det var ljus (var sommar), en kväll såg både jag och min syster den åka upp, vi hade ju trott det var fel på den här mekanismen som håller den nere, men den åkte upp jättesakta.

Sen satt vi och åt frukost, han var som vanligt, han hade pratat mycket om döden ett tag för vi hade sett lejonkungen. Ni vet: När ska jag dö? När dör ni? osv osv.
Men den här morgonen sa han helt plötsligt:
"Mamma, du MÅSTE lova mig att du inte gråter och är ledsen när jag dör! Lova!"
Vi förklarade att han inte alls skulle dö, "du kommer bli stor och få egen familj" osv 
Men han envisades, tvingade alla han mötte att lova att inte bli ledsen, min syster var faktiskt orolig att filmen lejonkungen inte vart så bra för honom att se. 
Dagen efter den frukosten drunknade han på badstranden, han blev bara 4 år och 9 månader gammal.
Det var en olycka, ingens fel, det gick bara väldigt fort.

Vet inte om det var just lejonkungen och drömmar osv som gjorde allt men det var svårt att smälta i efterhand.
Fast en del av mig vill ju tro att det var nått fint, att nån var där för att hämta honom. Fast då tror jag egentligen inte på sånt alls men.. nånstans vill man ju tänka att han kom nånstans där det är tryggt och vackert och att de förberedde honom på det. Kanske låter hemskt.. Men jag tänker på det ofta än idag.