• Anonym (ok)

    ingen kvar

    Hela min barndom har pendlat kring missbruk då från min mammas sida och sista tiden har det ökat. Jag fyller snart 30 och har förlorat mina vänner pga att jag ljugit för att skydda min mamma. Jag har vart rädd att missta henne eftersom det är den enda jag har min pappa stack tidigt och väljer bort mig hela tiden. Jag har ju min familj nu men man saknar ändå sin mamma. 


     Under hela min uppväxt har min mamma drukigt och nu har det gått så långt att korttidsminnet är borta och agressiviteten går ut över oss/mig. Jag vill inte att mina barn ska se eller må som jag gjorde under min uppväxt därför har jag sagt upp bekantskapen med henne detta är väldigt jobbigt men jag vet att det är rätt. De lånar pengar av folk som man aldrig ser igen, de ljuger och manipulerar. Anledningen att jag inte skriver detta på ngt forum är att det gör för ont för att ha bild och namn vid texten. Jag önskar att någon tog upp ett ämne som detta, det finns fler än jag som behöver stöd.
     
    När jag skulle föda mitt första barn så ville de inte vara barnvakt, sedan ville de ha 3000 för att passa min son. Jag har alltid fått betala för att min son ska få åka med sin mormor i bilen. Här senast så skrev hon att jag var en dålig dotter och att jag och min sambo har stora problem i vårt förhållande och att jag alltid tjatar om barnvakt på min facebooksida. Då Togs hon bort både där och i verkligheten. Min mor vill att jag säger till folk runt om att hon är barnvakt men i själva verket har vi aldrig haft barnvakt till våra barn och har de passat ett barn medan vi springit till affären som ligger 10min bort så har vi fått betala 300-1000kr.

    efter snittet så fick jag infektion och fråga om hon kunde köra mig vilket hon naturligtvis inte ville men efter 3 timmar så fick vi vetala henne 2000 inkl mat m.m. anledningen till att jag gjorde det är för att det var lättare med barn och åka med någon man känner. 

    Många undrar varför jag "väljer" att ta med barnen in till akuten när jag måste åka in och tycker att jag är dum i huvudet eftersom jag inte svarar eller hittar på ngt för att mamma ska vara glad. Folk runt om oss tror att min mamma alltid är här och hjälper mig eftersom hon bor bara något hus bort. Men hon är aldrig här, hon har aldrig vart barnvakt tur att vår granne tog sonen. Snart fyller jag 30 och jag vill inte ha födelsedag. Jag vill ha vänner man kan anförtro sig till. 

    Ensam  
     
     
  • Svar på tråden ingen kvar
  • Anonym (inte lätt)

    Förstår att det måste vara jobbigt att känna sig ensam. Har du några intressen eller hobbys? Börja på någon aktivitet, typ gymnastik, gärna något du verkligen tycker är kul, då kommer du träffa folk med liknande intressen.

Svar på tråden ingen kvar