Aspergersföräldrar som vill utbyta tankar och erfarenheter
Ett annat tips är NicklasE Minecraft - filmer/"tutorials" på youtube. Lugn pedagogisk man som spelar MC och visar hur man gör olika saker. Sonen tittar igen och igen.
Inlägg från: Blixa
|
-
-
Känner mig bara så frustrerad just nu... Sonen började i höstas spela schack på en schackklubb. Aktiviteten passar honom jättebra. Han är duktig på det och flera andra barn från hans skola går där så det är bra för den sociala biten också.
Nu vill han plötsligt inte dit. Bara vill inte. Det går inte att få fram varför, jag tror inte heller att det är något särskilt, han har bara tröttnat. Vill hellre vara hemma och spela minecraft/roblox. Suck!
Jag vet att det inte är hela världen och hade det varit mitt andra barn hade jag inte brytt mig så mycket. Men jag var så glad att han äntligen hitta en aktivitet som passade honom, där han dessutom träffade kompisar. Besvikelsen sköljer över mig.
Ville bara skriva av mig lite. -
MadeleineH skrev 2014-02-28 10:34:22 följande:Åh jag förstår Blixa. Vi har försökt med några få aktiviteter och det funkar bara inte.
En som dock funkat är schack. (Surprise!) Men jag tror det funkar för att det är på skolan på fredagar, under själv fritidstiden. Inget att packa, ingen tid att passa på en lördagmorgon eller liknande, det bara rullar på.
Men jag hade också blivit jätteledsen om han slutade. Det är en sån perfekt grej för dem. Och det är verkligen jobbigt när det inte går att dra ur dem/få dem att sätta ord på varför.
Tack för sympatin. :) -
Tack! Jo, mycket hög igenkänning på det.Väntande skrev 2014-03-02 09:17:57 följande:Åh! Jag vet hur du känner! Min 8-åring är superduktig på schack och när h*n började tvåan så fick man börja i schack-klubb på skolan.
Precis samma vart det här. Helt plötsligt så ville h*n inte gå dit. Det är skittråkigt IOM att h*n i princip inte har något umgänge med de andra barnen. H*n började också på en barnkör som även det var helt underbart att se som förälder, med massa nya potentiella kompisar. Men efter 2-3ggr ville h*n plötsligt inte gå dit längre ... Och det var väl spel det handlade om då med, för det var det första h*n föreslog att h*n kunde göra istället den timman kören skulle vart.
Det är svårt att se när specialintresset tar upp hela vardagen, speciellt när h*n är så himla duktig på andra saker. Jag upplever att det är det som är mest jobbigt här hemma. Att alla "givande" konversationer i vardagen (vid matbordet, på väg till skolan etc) alltid glider in på spel, och att allt handlar om h*n kan få spela en stund ...
Vi ska till habiliteringen på uppföljning nästa vecka. Jag tänkte ta upp det då. Där har vi tidigare pratat om fritid och sonen har då sagt att han skulle vilja vara mer med kompisar. Jag tänker mig att vi kan prata om hur vi kan hjälpa honom med det... -
Absolut! Min 8-åring pratar engelska hyfsat obehindrat. Allt uppsnappat genom MC.MadeleineH skrev 2014-03-02 10:02:48 följande:Jag bokad en bok och gick och tittade på den. Den hade ju varit superbra för honom i början, men nu är hans kunskaper långt mer avancerade.
Min son följer både svenska "minecraft-serier" och engelska. Han plockar upp hur mycket kunskap som helst av att titta på andra som spelar. Plus att han lär sig galet mycket engelska.
Är era barn språkligt kunniga med? -
MadeleineH skrev 2014-03-02 10:09:24 följande:Jag förstår vad du menar, här är det också OERHÖRT STORT fokus på spelandet. Men hur präktigt det än låter så försöker jag vända på det.
När min son pratar om spel hela tiden så brukar vi också prata om hur fantastiskt bra det är att ha ett riktigt intresse, att det är något han kan jobba med i framtiden och läsa om på universitetet etc. Inget "man måste ha en karriär-snack" - utan mer att det vore så fantastiskt för honom att få ägna sig åt det han verkligen älskar.
Även om jag bara förstår 1 procent av allt spelbabbel så fascineras jag oerhört av vilka mängder kunskap han kan ta in. Och så mår han faktiskt bra av det. Hans liv är som allra bäst när han får koncentrera sig på malmer och blok i Minecraft.
Så tänker jag också. Och tack och lov är Minecraft populärt bland alla barn här just nu, så då får sonen lite av en "expertroll" och får vara med de andra. Om han leker med någon kompis handlar det alltid om att de ska spela Minecraft eller Roblox tillsammans. Inget fel i det.
Här har jag också sett att habiliteringen ordnar LAN för de lite äldre barnen med diagnos. :)
Samtidigt blir jag alltid glad när han visar intresse för NÅGOT annat. Och besviken när han tappar detta intresse. -
Hej alla! Vi har haft en bra helg i stort, lugn och harmonisk pojke, trots bl a besök av vänner i lördags kväll. Men så igår hände det konstiga saker: Vi hade bestämt oss för en skogsutflykt i det soliga vädret. Sonen var helt med på noterna, fågelboken i högsta hugg, fika i ryggsäcken. Men... så fort vi kom till skogen blev han skräckslagen. Han var rädd för myror, andra kryp, tyckte att själva skogen såg läskig ut. Jag fick bära honom största delen av tiden. :( Vi åkte förstås hem ganska snabbt igen när vi märkte att det inte blev bättre.
Håll tummarna att det funkar bättre nästa gång! Skogen har varit ett ställe att hämta kraft på. -
Mrs Firren skrev 2014-03-10 12:21:47 följande:Blixa - Vad synd att det blev ett sånt slut på er skogsutflykt. Knepigt att han reagerade på ett sådant sätt. Han har gjort det förut? Kanske behövs det bara lite invänjning igen?
Han var lite rädd för myror förra året också, men inte så rädd som han var igår. :( Vi pratade i alla fall om att nästa gång vi åker till skogen ska vi elda. Det tyckte han verkade bra, eftersom insekter inte gillar röklukt. :) -
Vi lämnade inte in något skriftligt, men däremot blev vi ju intervjuade, både om vår egen bakgrund och om sonens utveckling. Jag tror de har koll på läget. ;) Lycka till med svaret och jag förstår dina blandade känslor!Mrs Firren skrev 2014-03-10 12:30:01 följande:Vi skulle ha åkt till habiliteringen i eftermiddag och träffat barnpsykologen och specialpedagogen och fått resultatet på Ds tester och observationerna. Men de ringde i morse och ställde in pga av sjukdom. Lite synd, men lite skönt också. Jag vet, dumt tänkt, men jag känner för att sticka huvudet i sanden just inför det här mötet. Klart jag veeet att det i själva verket är bra att få svart på vitt hur läget är, men det känns jobbigt att få resultatet samtidigt. Jag har varit med vid testtillfällena och sa till min man att "Vi får nog ställa in oss på att resultatet är sämre än vi hoppas.", jag upplevde att Ds motvilja mot både nya miljöer och nya människor gjorde att han inte kommunicerade och interagerade så som han faktiskt kan göra. Samtidigt visar det ju hur han funkar i verkligheten även om situationen är konstlad.
En knepig grej med testerna tyckte jag var när D uppmanades att visa eller beskriva ord och företeelser som han faktiskt inte vet var det är! Då tänker jag att det mer blir en fråga om ordkunskap än om hur han faktiskt förklarar orden eller företeelserna. Men jag antar att det är så det funkar... Lite dumt bara, kan jag tycka. Jag måste fråga psykologen om det.
Jag undrar - Ni som gjort utredning, har ni skrivit ihop något eget material om ert barn och lämnat som en del i utredningen? Här har inget sådant efterfrågats men jag känner att jag nog skulle vilja göra det eftersom jag tycker att visa sidor och problem inte har belysts. Jag har också bloggat i alla år m D och funderar på att klippa ihop lite grejer om hans utveckling och problematik vi upplevt. Vad tror ni, är det lönt att göra? -
MadeleineH skrev 2014-03-10 12:58:29 följande:Vi har fått en psykolog tid 1 april efter mycket tjat på BUP. Förstår att de är överbelastade - men vi vill ju få livet att fungera.
Jobbigt med jobbig stund i skogen!
Min son skulle aldrig följa med ut till skogen. Vi har jättesvårt att få honom att göra något annat än att spela Minecraft. Men vi ska köpa Minecraft-pyssel och lite sånt som kan locka bort från datorn...
Använder ni schema? Det är enda sättet att få med sonen på annat än Minecraft, att det står inskrivet på schemat. Då ser han att han kan spela Minecraft både före och efter. :) Sedan använder vi time-timer också för att visa hur lång tid det är kvar tills vi ska åka.