Aspergersföräldrar som vill utbyta tankar och erfarenheter

Hej, jag smygläser tråden en så länge bara. Vi kommer få tid för utredning av vår fyra, snart femåring, utifrån autismspektrat efter nyår men barnpsykologen vi träffat har nämnt Asperger. Jag ligger lågt i tråden men läser vad ni skriver. Jag känner igen mej mycket i de du skriver Ronjami, vårt barn har inte heller alltför stora problem än men det kanske blir värre framöver. Än så länge svårt för att leka med andra barn (har några kompisar dock), tal- och språkproblematik, rutiner underlättar men är inget tvång, just nu utåtagerande hemma ibland, svårt att koncentrera sig i röriga miljöer, gillar inte höga ljud.

Tack!

Blixa - Vår fyraårig har alltid ätit allt, speciellt har han alltid älskat grönsaker. Fram till i somras. Nu äter han också helst vita saker (ris, pasta, potatis) och även grönsaker. Det lustiga är att ibland drar han i sig en kycklingfilé, lass köttbullar eller vanligt rent kött och ratar det andra så jag är osäker på om hans matbeteende just nu är åldersrelaterat eller något som hör till en kommande diagnos. Men jag håller koll på det så får vi se vad dom händer framöver.

Blixa - Hoppas ni kan få bra input och tips på fredag! Du får gärna berätta sen hur det gick och vad de sa, kanske får ni några generella råd som kan vara bra för oss också. Jag tror absolut att det där med att strukturen kring matsituationerna kan vara en nyckelgrej. Vi har funderat mycket på det. Vi har t e x öppen planlösning mellan kök och vardagsrum (bor i hyresrätt där någon tidigare hyresgäst tagit ner en vägg) och där vi misstänker att den öppna ytan gör att D får en massa intryck och blir orolig. Han ser leksaker, tvn, soffan där han brukar leka och hoppa, klart han har svårt att sitta stilla och koncentrera sig. Just nu har vi svårt att göra något åt saken eftersom vi inte äger bostaden men i framtiden är detta med avdelade rum definitivt något vi ska ta med oss. Vi har iaf infört nolltolerans mot leksaker på köksbordet. Sen stänger vi alltid av tv och radio så att det är tyst. Vi har tyvärr kommit in lite i en negativ spiral sen förra sommaren när det gäller matsituationerna, en vi är medvetna om det och jobbar på det. Alla tips för att få barnet (4, snart 5 år) att sitta still på stolen, äta med bestick och äta mer än det vita tas tacksamt emot!

Läser förresten intresserat det ni skriver om språkskillnaderna mellan Asperger och högfungerande autism. David har alltid varit sen i talet och vi får stöd både av talpedagog och logoped. Jag blev så glad härom dagen är han sa "Mamma, hjälp mej putta bordet till tvn.". Tidigare har han bara sagt "mamma, putta bordet" på sin höjd.

Vad synd om ni inte skulle få till en utredning bara därför, jag tänker att vardagen och ert barns liv innehåller ju så mycket mer än bara tid i skolan. Vi har kompisar vars barn utreddes för adhd och de stötte på precis den åsikten du bekriver, att de fick kämpa för att få gehör eftersom "allt funkar rätt bra i skolan". Våra kompisar argumenterade dock för att livet handlade om så mycket mer - barnets fritid, kompisar, familjeliv med syskon osv. Det är viktigt att livet fungerar annars också, tänker jag, inte bara i skolan. Hoppas att ni får ett bra bemötande på barnmedicinoch att ni får remiss till rätt ställe.

Cogito ergo sum - Jag känner igen mycket av det du skriver om din son, i min son. Han är snart fem och ska utredas efter nyår. Barnpsykologen som remitterade oss nämnde Asperger. Vi får se. Jag ser hur som helst mycket fram emot utredningen, att få lite svar och verktyg för hur vi bättre kan hantera framförallt hans utbrott. Eller helst hur vi inte ens ska hamna där.

Jag känner igen mej i det du skriver. Vår fyra-, snart femåring, har det problemet vissa dagar. Vi har kört utan blöja ett år nu men det händer fortfarande ofta olyckor. Dels verkar det bero på att han inte känner och därför inte hinner till toa. Han kan säga att han inte är missmodig eller inte vill gå på toa och två minuter sedan blir det mer el mindre blött i brallorna. Dels ute kan han också säga att han inte vill gå in på toa och därför hellre kissar på sig. Vi har svårt att veta vad som är åldersrelaterat och vad som kan höra till en diagnos, men så här ser det ut. Han bajsar fortfarande i blöja men vi har satt in en rejäl stöt på att peppa honom till att börja göra det på toan. Men det vi upplever är att om han frångår sin bajsrutin, om jag får säga så, och istället för att göra det varje dag som han brukar, istället hoppar över en dag av olika anledningar så kan vi ge oss den på att det blir mycket småskvättande i byxorna dagen efter. Det är som att han känner att han behöver bajsa och liksom tar i lite varvid det kommer kiss istället fast han egentligen skulle behöva bajsa. Det är som att han inte tar sig tid, framförallt inte på fsk. Kanske det kan vara något liknande hos er son? Att han egentligen skulle behöva bajsa men inte kommer till skott?

Går era barn i vanlig kommunal skola eller i friskola med särskild inriktning? Jag var nämligen på öppet hus på Prolympia igår och fick ett väldigt gott intryck. Ju mer vi tänker på det och ju mer vi läst och hört om skolan , desto mer positiva blir vi. Just detta med att röra sig mycket och vara ute mycket känns klockrent, men även det andra i deras profil låter som att det skulle kunna bli bra. Hos oss har de förskoleklass så ev kan det bli aktuellt till hösten 2014 el kanske 2015, vi får se. Någon som har sitt barn på just Prolympia?

Blixa - Det är i Gävle. Det var flera grejer som jag gillade med deras upplägg, bl.a. har de idrott och hälsa som fokus vilket gör att de dels är ute mycket, dels rör på sig mycket. Jag gillade att klasserna var relativt små 24 st med två pedagoger. Mycket fokus på grupprocesser och social gemenskap vilket känns bra att de är så medvetna om med tanke på Ds svårigheter för just detta. Och fler grejer också. Men vi får se, han står på kö men det är ju inte säkert han kommer in nästa höst. En av pedagogerna berättade också att det var rätt vanligt med elever hos dem med och utan diagnos men med olika problematik och de allra flesta funkar riktigt bra. Det lät hoppfullt tyckte jag.