Aspergersföräldrar som vill utbyta tankar och erfarenheter

Hej! Jag har en son på 6 år som troligast har adhd o Aspergers.. Men bup här i länet är helt sanslöst dumma så vi har inget stöd därifrån. Vi har varit dit på bedömning och de tror att vi är för slappa som föräldrar å att bara för att man har adhd å as så blir man inte automatiskt en bråkstake... Öh nä men de kanske påverkar om man både har svårt med de sociala å impulserna?!

I skolan på lektionerna (förskoleklass) går de bra ön så länge då han får välja själv vad han vill jobba med.. Matematik är hans specialintresse och han kan räkna på 1:ans nivå å får så göra. Men svenska å andra ämnen är han i samma ålder som de andra å lägger inte så mycket energi på det eftersom han hela tiden väljer matten. Men bup tror inte att han har adhd å as för att han kan koncentrera sig på just matten å att den funkar bra å de gör de tydligen inte om han hade haft adhd å as.. Men vi ser så mycket annat. Överaktiv, impulsiv, rastlös, svårt med de sociala koderna, problem att organisera, problem med minnet, höga ljud, hamnar OFTA i bråk med kompisar, både fula ord och slagsmål, sömnproblem med att somna in, snurrar å har sig.. Men de tycker vi först sla ändra oss men vet inte hur vu ska kunna ändra oss mer då vi har fasta rutiner på allt, mat, nattning, kliva upp å allt. Ger inte med oss o håller de vi sagt mm mm

. Vart ska vi som föräldrar kunna ändra vårt beteende gentmot honom så han blir annorlunda? Vi gör allt för för honom å vill bara att han ska få den hjälp han så väl behöver... Han anses vara överintelligent i matte pga att han hela tiden räknar men det andra kommer ju i efterkant? Han lan leka med kompisar men då oftast äldre barn och bara 1 åt gången.... Varför hjälper dom inte oss å honom? En annan sak som jag reagerade på var att de sa såhär "det bästa är inte alltid att sätta en eller flera diagnoser i såhär låg ålder då det händer så mycket i den här åldern. Allt handlar inte om att ge diagnos och sätta in medicin"

Men vafan, vi har inte ens nämnt nån jävla medicin å har inte haft en tanke på de Utan bara att han sla få de. Hjälp och stöd som han så väl behöver!!!!!!! :( vad gör man åt de här två kuratorerna som inte förstår?? Han har de här svårigheterna å har alltid haft men dagis fokuserade på att han blivit aggressiv i julas sitt mail till bup å jag tänket att bup går efter det.. Men allt annat då so funnits sen han var liten bäbis??! Utbrotten?

Tack! De största problem är allt, nä men alltså de jobbigaste är nog att han har så svårt för kompisar, förändringar, hyperaktiv och otroligt svårt att slappna av. Kommer ofta i bråk med kompisar å då framförallt på fria leken och på raster samt fritids. Är som störst problem på just de punkterna. Samt när nått oförberett inträffar. Samt att han är jätte impulsiv, gör först å tänker sedan...

Ja du.. Vad gör vi.. Försöker förbereda honom genom ett bildschema, pratar med få men instruktiva ord, sitter bredvid honom när han ska somna. (Har alltid fått göra det) samma rutiner varje dag.

Tex morgon:

Kliva upp, klä på sig äta frukost se på Bolibompa (är så svårt att få i han frukost om han inte har nåt å göra samtidigt) borsta tänderna å gå iväg. Kär alltid samma visa varje morgon.

Men största problem är på skolan och i stressade situationer samt hans impulsiva sätt att vara..

Enligt skolan har han svårt med de sociala koderna. Kan inre läsa av dem när de inte vill, när de vill osv. Kör gärna över andra utan å tänka sig för. På skolan är de svårt å leka med enbart en kompis så där är de tjafs varje dag.. Blir ful i munnen å vet inte hur han ska vara eller bete sig.. Osäker låg självkänsla o otroligt hög prestationsångest...

Det påverkar hela hans vardag o man vill bara hjälps honom. För att enbart kunna matte hjälper en inte i ena sociala liv :( kan man be haben utred honom om bup vägrar oss en utredning??

Han hade svårt å sitta still men svarade på frågorna bra var de enda dom sa. efter de träffat honom. :-S o att barn i hans ålder brukar ha svårt att svara på frågor samtidigt som de leker men de hade inte han problem med (han sorterade starwars gubbarna och la tillbaka dom, sorterade la tillbaka osv osv) men dessa två är kuratorer som sitter på bedömningsenheten... Blir bara så ledsen då jag ser på honom att han mår inre bra. Nu har en ny period med självskadebeteende kommit :( och vi får ingen hjälp nånstans

Är era barn så att de hellre vill leka en å en med sina kompisar å att D annars lätt blir tjafs å att ditt barn känner sig utanför? Så är de för min son väldigt ofta. Vill helst bara leka med en åt gången

Kan era barn säga helt olämpliga saker åt lärare och kompisar utan å veta om att det faktiskt är olämpligt att säga det? Typ om kompisen frågar om tröjan är fin å barnet svarar "nej den är ful" eller säger åt läraren att denna har en snorkuse i näsan så alla barnen börjar tokskratta? Så kan min son hålla på hela tiden, och han förstår verkligen inte att de e fel å säga så. När kompisarna skrattar så blir han ledsen o kan få ett utbrott då han tar det som att dom skrattar åt honom.

Min pojke har ännu inte fått nån utredning men mycket tyder på adhd och as. Är nått varje dag i skolan som hänt. Allt från de jag nyss beskrev till att åka ut för en trappa med fritids cykeln utan å förstå hur farligt de va till att han Hammar i slagsmål, de något äldre barnen utnyttjar vår Sons gränslöshet å använder honom för div saker typ att han ska säga att läraren är tjock om han ska få vara med osv osv osv... Är nått varje dag å han verkar inte förstå vad som blir så fel trots att vi pratar å försöker visa å beskriva hur en bra kompis ska vara å bete sig. Han kan inte alls de sociala reglerna å jag tycker bara de blir värre å värre.. Nu har även hans klasskompisar börjat reta han så han ska få utbrott o bli så där riktigt riktigt förbannad med motivationen "det är så roligt att se X så arg, han ser så lustig ut"

Vad tusan ska man göra?! Känner mig maktlös när sonen inte ser vad som blir fel själv heller å tar allt som kritik. Tex under en lektion kan han sitta å irritera sig över att lärarens glasögon var sneda å inte kunnat göra annat än å tänka på just de sneda glasögonen under hela lektionen. Gaaah jag vill bara att han, min fina älskade lille prins ska få den hjälp å stöd han så väl behöver!! Mitt lilla hjärta, de gör så ont å se sina barn olycklig.

Tack. Ja Alltså skolan ser ju problemet men skyller på att han inte har nån diagnos så då får dom ingen "extra" skolpeng för honom å kan därför inget göra. De kan inte hjälpa honom i det sociala då de är 2 pedagoger på 21 barn säger dom. Så ja jag känner mig fruktansvärt maktlös när ja ser att han behöver men skolan blundar. Jag är rädd att han ska skada nån fysiskt då han är så impulsiv å reagerar på en sekund på allt. En blick som han tolkar "fel" räcker ibland för ett utbrott å han är väldigt utåtagerande. Men då hjälper ju det inte direkt att pojkarna i klassen valt han som hack kyckling för att han blir så arg " å det är så roligt å lustigt att se" (de är endast 6 år). Barn kan vara grym emot varandra. Jag för svar denna vecka om bup beslutar om utredning el ej, men de lät som om de ville vänta å ge oss föräldrarutbildning först. Men största problemen är ju i just skolan :(

Har era barn specialintressen? Min son är helt galen i matematik, och verkar nästan kunna alla tal utantill, hur de går ihop med hans otroliga glömska begriper jag inte. Men han visste att 30 + 30 var 60 å 50 + 60 var 110 när han frågade vad vår mat skulle kosta. Helt sjukt snabbt räknar han, o är därför i 1:ans matte å räknar nu. Skönt för honom ändå å känna att han är faktiskt duktig i/på något med hans otroligt låga självkänsla å höga prestationsångest. Han är även en riktigt vinnarskalle och vill vinna jämt. Blir tvärsur om nån annan vinner, kan va allt från vem som klädde av sig snabbast till Fia med knuff.

Har oxå svårt att känna empati, el jo de kan han. Men han kan verka egocentrisk då han inte förstår varför han måste dela med sig, men har nån annan nått så är de självklart att han oxå ska få. Så ja det blir ofta bråk mellan han å lillebror på 1,4 åt yngre... Han är inte jätte beroende av å veta vad som ska hända å rutiner å så men kläder, oj oj.. Vet inte hur många ggr vi bråkat om kläderna. Han verkar inte förstå att kläderna byts efter årstid, som häromdagen medans jag duschade lillebror så stack han ut i bara långtröja, å var ute så i 3 timmar å frös INTE när han kom in trots att händerna var iskalla å kompisarna med jacka mössa å vantar frös. (Visste alltså inte att han inte hade jacka då han hade det bara nån min tidigare efter mkt bråk) men då hann han ta av sig den å gömma den bakom soffan.....

Min son år likadan, å man måste även va på han som en hök om att byta underkläder åtminstone varannan dag, annars skulle han lätt Kunna gå i 2 veckor med samma kalsonger :/ känns inte så fräscht. Känner även igen att tugga på kläderna å allt annat. Sonen har nog inre en tröja el jacka som inge är tuggad i halsen på. O på armarna med...

Idag ringde bup.. De sa såhär "vi har fört en konversation med temaet o tycker att föräldrar/familjebehandling är första steget. Dock har han klara symtom på svårigheter som kan vara adhd och / eller något inom autismspekrat samt ev att han kan vara särbegåvad inom mattematik. . Men vi börjar såhär å ser om de ger samma utfall el om de blir bättre för honom och utefter det får familjebehandlarna bestämma ang utredning då han är så liten ännu"

Hm vadå liten? Flera barn utreds ju i denna åldern och han har ju FLERA symtom på detta... Och ang särbegåvning, jag har svårt å tro det är särbegåvning då de endast gäller matte å pedagogerna gjorde ett test på honom där de visade sig att han memorerar talen. Usch. Självklart känns de bra att vi får hjälp, men känns ändå som att de drar ut på tiden för honom själv i skolan oxå framförallt :(