Måste vara hemma med bebisen?

2-3 månader ca skulle jag säga.

Hur länge var du hemma? Vad var jobbigast med att komma tillbaka till jobbet? Hur mycket var din parter hemma?

om hormonerna kan jag svara så här att jag blev en alfamamma direkt efter förlossningen. Banden mellan mig o barnen var så otroligt starka. Och alla hormoner som är i gungning i kroppen efter en förlossning är väl som typ PMSx100  minst.  
Jag stortjöt när jag var tvungen att göra saker utan mina barn.  Typ gå till tandläkaren eller något. Det gjorde fysiskt ont att vara utan den lilla bebisen.
Jag vakade som en hök över mitt barn o ville inte släppa iväg det hur som helst.

Något att tänka på också är ju hur bebisen blir. Kan du gå o jobba om ni får en kolikbebis eller en bebis med extra krävande behov i någon form? Nattvak o vaggande o bärande - klarar du som nyförlöst att bara dra iväg från detta för att sitta o utföra ett jobb - som kanske i sig också kräver en del av dig att du ska vara skärpt o alert tex?
Du som nyförlöst mamma är ju extra känslig för såna saker eftersom du är den som bär på hormonerna o omställningen att ha fött ett barn o bli mamma.  

Med första började jag jobba deltid efter 4 månader.

Med andra efter 10 veckor. Maken jobbade naturligtvis också deltid.

Passade oss perfekt.

Hade någon av er rent fysiska problem med att vara på jobbet?

De allra flesta är så pass återställda rent fysiskt att de utan problem kan sköta ett kontorsjobb efter två veckor skulle jag säga.

Har någon här erfarenhet av att gå tillbaka så snabbt som efter två veckor?

jag har ingen erfarenhet av det själv (var hemma 4 månader med ettan och 6 månader med tvåan innan jag återgick till mitt jobb), men håller med Harmagedon om att man rent fysiskt bör vara i skick för kontorsjobb efter 2 veckor. Men sen varierar det ju väldigt från en person och från en förlossning till en annan. 

Planera för att vara åter på jobbet kort efter förlossningen men ha med i beräkningen att det kan behöva revideras när barnet väl har kommit. Lycka till!

3,5 vecka var min minsta när jag började jobba. Mådde jättebra, hade inte ont och hade fått tabletter för att mjölken skulle försvinna. Storasyster var bara 13 månader äldre, det var rena semestern att få gå till jobbet.

Jag tror 8 veckor kan vara ett rätt bra riktmärke, det är vad som är standard i många länder. För mig har det tagit ungefär 2 månader att läka trots okomplicerade förlossningar. Och även fast mitt jobb rent fysiskt är betydligt lättare än att var hemma med barn så vill jag ogärna gå runt bredbent på arbetsplatsen och sitta på en kudde vid skrivbordet.

Sedan beror det ju på arbetsplatsen. Är det ok att först säga 2 veckor och sedan blir det två månader? För man vet ju inte innan hur man mår så det är ju svårt att lova något.

Verkar konstigt att skaffa barn med inställningen att man vill jobba så fort som möjligt... 
Ja både kvinnor och män. Sunda föräldrar ska båda vilja ha så mycket av ledigheten som möjligt. Sen måste någon jobba för att få pengar men det ska vara det sämre alternativet.
Varför skaffa barn om man inte vill vara med dom? 

Men den någon som måste tjäna pengar kanske är ts så sluta med moralkakorna.

Tack Harmageddon för förståelsen. I mitt fall handlar det om att år av familjeplanering kom av sig när livet inte blev precis som planerat. Min man vill väldigt gärna vara hemma mycket med vårt barn. Och jag måste göra det jag kan för att vara attraktiv för min arbetsgivare, trots omständigheterna.

Ibland handlar det om att välja det som är bäst för vårt gemensamma barn, även på sikt. Så jag tackar dig Liv för din moralkaka. Du bidrog dock inte med någon lösning, utan bara gammalt hederligt näthat. Så skönt för dig att du kan sitta hemma vid din dator och döma andra människor.

Nästa gång du hoppar in i en tråd, fundera på vad du tillför. I detta fallet, ingenting.
Ha en bra dag.

Jag skulle sikta på två månader om jag var du. Även om allt går bra behöver man tid att komma igen och ditt fokus och dina prioriteringar kommer att ändras när bebis har kommit. Bra om det går att hålla det lite öppet om planen behöver ändras. Man vet som sagt aldrig hur det blir!

Det är jättesvårt att säga för du vet inte hur du kommer reagera och hur det kommer kännas, psykiskt, kroppsligt osv förrän du fått ditt barn. Du kanske blir en varghona som känner att nej, det här lilla livet ska jag vårda, det här ska jag njuta av och jag vill vara hemma så länge jag får. Eller så känner du att du gärna gör lite annat än att vara 100% föräldraledig och delar med dig mer till pappan.

Jag hade inte alls några tankar på att vara hemma så pass kort tid som jag var, inte innan barnet kom.
Utan jag tänkte väl som alla andra att 1,5 år ungefär. Sen blir det förskola.
Men så hade jag en jättetuff förlossning med efterföljande amningsproblem och svåra infektioner.
Så allt ställdes på ända. Med den följden att jag började arbeta när min son var 3 månader gammal. Inte heltid men ett par dagar i veckan, och då var han hemma med sin pappa. Jag kände att föda barn och amma var tydligen inte min grej men på jobbet vet jag att jag gör bra ifrån mig.

Så jobbade jag i ca 8-9 månader. Sen var jag hemma igen på deltid och pluggade deltid tills det var dags att skola in på förskolan. Sen dess har jag varvat heltid med deltid utifrån behoven hemma. 

Bestämmer man sig för att man vill gå tillbaka till jobbet tidigt så löser det sig. Det enda som kan bli jobbigt är väl matningen om bebisen vägrar ta flaska. Då är det svårt att vara borta några längre stunder. Men annars kan ju pappan mata och ta hand om bebisen precis lika bra, i de flesta fall.
Lycka till!