Gift i 2 månader och jag har gjort mitt första sne steg

Det är ju det jag sagt tidigare i tråden, TS vet inte själv riktigt vad hon gör eller vad hon vill göra. Hon vet någonstans innerst inne att det hon gör är så fel men hon är för stolt för att erkänna det här efter alla sk "påhopp" vi andra gjort, hon har gått upp i försvar och jag tror även att hon kan ha spätt på lite endast för att uppröra lite mer. Jag tror inte TS vet nånting riktigt, jag tror hon är väldigt förvirrad därav detta velande fram och tillbaka. Jag tror TS skulle behöva tid för sig själv, HELT själv, ingen man, inget barn, ingen älskare, för en stund för att komma tillrätta lite i sig själv och med vad hon känner och vill och tänka till ordentligt att det hon hittills gjort är inte okej.

Jag fattade det som att hon menade "hann säga.." Bara lite stavfel men jag funderade också först.

Ja vi får väl hoppas att det TS säger är sanning.

Sen om hon valt att komma fram med sanningen, känner någon slags ånger och gör något av situationen visar ju ändå tecken på ett ansvar så detta om hon eller hennes man ska ha dottern kan vi kanske skippa att slänga ur oss så länge hon faktiskt tar ansvar för sina handlingar, det vi talat om genom hela tråden antar jag.

TS, antingen är du rejält förvirrad eller så ljuger du så du tror dig själv eller så ändrar du storyn allt eftersom du ser hur det reageras här. Du gör det ständigt till ett offer men du måste inse att du är inte det i det här läget. En fysisk smäll är inte okej! Skulle det bli mer så får du anmäla. Dock är inte psykisk misshandel okej heller och det kanske är "lite så" han kan känna nu. Jag kände mig enormt bedragen, sviken, sårad och känslomässigt misshandlad när jag fick reda på min sambos otrohet och lögner.

Du får läsa igenom tråden, kan nog ta ett tag, läs dina inlägg och begrunda noga vad du själv skrivit. Varför skulle du göra din man till ett helgon när du hela tiden velat försvara ditt beteende men mer och mer har det krupit fram att det du känner för din man inte är kärlek, så som jag ser på kärlek då givetvis, att du stör dig, att han inte ger dig det du vill ha men han är en fantastisk far. Nu vill du "smutskasta" honom ännu mer. Varför? För att framställa honom som boven för att det ska vara lättare för dig? Som sagt, du är inte offret. Du skrev själv att du får ta konsekvenserna när de kommer, stå då för det!

Bra att du skrev sådär. :) Då kan du ignorera det inlägg jag skrev innan.

Nej, orkar och vill du inte leva i det där förhållande, det där äktenskapet, då är det bra att du tog ditt förnuft tillfånga och ändrar på det nu. :) För allas parter.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro TS, du skrev tidigare när någon frågade dig om han slog dig att NEJ det gjorde han absolut inte, han var den perfekta familjefadern och mannen du ville leva med förutom i sängen. Nu helt plötsligt så är han inte den perfekta pappan, han har slagit dig tidigare. Du måste ju förstå att vi läsare blir väldigt förvirrade av alla dina olika historier. Jag önskar du hade varit rak med sanning från första början, vad nu som är sanning, så hade du kanske kunnat få ett annat stöd. Jag sökte mig till familjeliv för att få stöd i min tråd om att min sambo bedrog mig och jag var ärlig med mina brister och sambons brister, om mina goda sidor och sambons goda sidor. Jag fick ett enormt bra stöd! Tack vare många här på fl så har jag tagit mig vidare på ett mer effektivt sätt. Jag känner att jag har stöd. Sen svarade vissa med dumma saker i min tråd också men jag sa själv ifrån och jag blev även uppbackad av andra här på fl. Du anar inte vilka änglar det finns här bland medlemmarna.

Kan du förstå att vi har svårt att förstå vad som är sant och inte? DU vet vad som är sant säger du, ja, men du har inte varit tydlig här med vad som är sanningen så därför blir det svårt för oss att bida en ärlig bild av vad det är som pågår. Hur ska vi kunna hjälpa dig nu? Du måste vara sann, mot DIG SJÄLV och oss om vi ska kunna stötta dig på något vis.

Jag kan bara hålla med att du molly50 är väldigt klok, saklig och verkar väldigt omtänksam.

Men hur kan du känna så inför din egen dotter?

Vet du mitt råd är till dig, jo, stäng ner fl, ta dig en promenad eller en kopp te i soffan, ring sen någon som du kan prata med. Jour, vårdcentralen eller psyk för jag tror att du är i behov att få proffsig hjälp just nu för ditt förvirrade beteende är inte hälsosamt. Ta inte mina ord som något negativt påhopp här nu utan jag menar allvar! Du känns inte trygg just nu, inte ens med dig själv.