Gift i 2 månader och jag har gjort mitt första sne steg

Bor du i Stockholm? Det är väl få andra orter som tillåter att man lämnar barnen på dagis medans man har sex? Och du menar att din dotter inte kommer i kläm här...

Är du stolt över att du missar nattningen så ofta? Det verkar nästan som om du skryter om det. Personligen VILL jag vara med och natta min dotter. Hon brukar vilja att både mamma och pappa är med, och så ofta vi kan blir det så.Ditt barn är 1,5 år. De leker inte med sina vänner än. Att du utgår från att ditt barn har det bättre på dagis än att "dras med sin mamma hela dagen" visar att du inte vet ett dugg om hur barn fungerar.
Du är INTE en bra mamma, oavsett otroheten.

För övrigt har du ingen koll på vad "respekt" innebär. Du respekterar inte din man hur mycket du än påstår det. Dina handlingar visar en total brist på respekt.

Är det fler än jag som tror att det här är lögn?
Jag tror att TS blev rädd av vad som skrevs i inlägg #674 och #678, samt gör det som förutspåddes i inlägg #679.

Till medlem "Läs vad som står och inget annat" vill jag säga... berätta för hennes man om vad hon håller på med. Är det så att hon talar sanning och redan avslöjat sig själv är ju ingen skada skedd... men, som sagt, jag tvivlar på att TS plötsligt drabbats av insikt och ger upp förhållandet med "mannen hon älskar och är gift med".

Självklart är det bara du som vet sanningen, men att du skulle ljuga om att du berättat är väl inte så konstigt om du blivit rädd att någon annan skall avslöja er.Det som är svårt för omgivningen att förstå är när du bara berättar en mycket liten del av storyn. Du ger oss ingen chans att förstå. Om du vara säger sådant som du gjort i den här tråden, och undanhåller allt som är negativt med ert äktenskap, utan snarast hyllar mannen du är gift med, så är det svårt att förstå dina handlingar.
Det är flera som frågat om det ligger mer bakom detta, och hur ni har det i övrigt, men du har framhärdat i att allt är perfekt.
Om du vill ha riktiga råd, och en vettig diskussion kring detta så gör du bäst i att faktiskt berätta hur allt ligger till. Vad är det som gör hemmet till ett helvete?

Om allt detta stämmer (dvs senaste delen av vad TS berättar) så verkar det hela väldigt planerat. Du vantrivdes med mannen, och ville bryta upp. För att säkra ditt liv och ekonomi "gick du med på" att ni gifte er. Du verkar väldigt nöjd med att du nu kan leva ditt liv i orubbat bo. Du har inte vågat vara otrogen tidigare med tanke på vad du skulle förlora om ni gick isär. Din plan när ni gifte er var aldrig att leva tillsammans med maken, utan att skiljas så fort som möjligt.

Du försöker få sympati genom att påpeka att maken varit kontrollerande tidigare. Enl dig löste ni ju detta för några år sedan och du hade det bra, tills mannen inte tog så mycket av dottern under hennes kolik-tid.
Menar du att du är otrogen och vill skilja dig för att han låtit dig ta stort ansvar för barnet? I normala fall skulle jag gett rådet att testa samtalsterapi och hitta lösningar, men i detta fall tror jag det bästa för er båda är att gå skilda vägar. Synd om dottern dock.

För att säkra ekonomin innan hon lämnar honom.

Det är väl klart att barnet blir inblandat. Det förstod alla utom du, som bestämt framhärdade att detta inte hade något med ditt barn att göra och att hon minsann aldrig skulle bli lidande för vad du gjort. Nu är du redan utan henne ikväll, och många fler kvällar lär det bli.
Beredd att ta konsekvenserna av ditt handlande... eller hur var det du sade?

Han trodde nog han kände dig också.

Vi vet att du garanterat ljuger. Eftersom du sagt emot dig själv så många gånger. Frågan är vad som är sant och inte i din tråd.