Förskjuten pga barnlöshet, vill bara gråta!

Du har det jobbigt nu, har du någon att prata med?

Nej, det är bara hon som vet om att vi försöker så ingen annan. :(

Tycker du ska fråga din vän, att det känns som om hon tar avstånd om det är något som hänt. Är jobbigt vara ofrivilligt barnlös och förstår du känner dig ledsen och hoppas det inte är så att din vän tar avstånd pga det.

Jag vet att hon har ett utomkveds i bagaget före denna graviditeten, så hon har själv sagt att när det händer igen så vill hon inte hoppas för mycket. Men man tycker ändå att hon borde kunna prata med mig, vi har alltid varit jätte nära och jag öppnar mig fullständigt för henne. På grund av utomkveds så känns det inte som att man vill pressa henne att berätta heller...:/

Kanske behöver du prata med någon utomstående? En terapeut eller så? Jag menar det absolut inte som kritik utan jag tror att barnlöshet kan vara så tufft att man behöver hjälp utifrån. Din väns graviditet väcker starka känslor hos dig och du kanske tillskriver henne känslor som hon inte har. Antagligen är hon helt uppfylld av sin graviditet och nervös för att få ett nytt utomkveds. Sen kanske hon också känner att hon inte vill göra dig ledsen genom att prata om sin graviditet. Även om du säger till henne att du är glad för hennes skull kanske det inte stämmer riktigt, och det kanske hon känner. Och du vore ju ett helgon om du blev oblandat glad när hon får ett barn medan du hittills inte fått det.  Jag känner igen situationen, min bästis fick barn och jag hade väldigt svårt att förhålla mig till det. Men tänk på att din chans att få barn inte minskar för att din vän redan lyckats. Livet känns orättvist just nu, men tänk på att du snart kan ha en egen bebis.

Ta inte detta fel nu. Men hon kanske också är lite ledsen för din barnlöshet? Ni har planerat att vara lediga tillsammans, ha barn i samma ålder etc. Nu väntar hon sitt andra, kanske sista, och som det ser ut så kommer ni inte ha jämngamla barn den dagen du också får barn.
Givetvis är du ledsnast, men på samma sätt som du glädjs över henne, så kanske hon är ledsen över dig, och hur era planer nu inte alls blev som ni tänkt?

Dessutom kanske hon läst här på familjeliv om andra i din situation, som tänker helt tvärtom än vad du gör, och helt enkelt tror att DU kommer lämna HENNE om hon berättar?

Anonym (...) bra poäng, så kan det vara.

Jag har råkat ut för en liknande sak, hon var dock inte en av mina närmaste vänner. Hon började helt plötsligt ställa in i sista minuten och säga att vi andra självklart kunde träffas ändå utan henne. Efter ett tag insåg vi att det var helt meningslöst att försöka få henne att följa med. Misstänkte redan då att hon blivit gravid och helt enkelt inte klarat av att berätta det för mig (trots att hon knappast är den första personen i min närhet som har blivit gravid och jag redan långt tidigare hade fått lära mig att hantera sorgen över att att alla utom jag får barn). Sprang på henne av en slump för ett tag sedan och då hade hon mycket riktigt ett barn i precis den åldern.

Jag tycker givetvis att det är tråkigt och ser inte riktigt någon möjlighet för oss att börja umgås på allvar igen, inte för att hon har fått barn, men för att jag inte skulle lita på att hon inte skulle göra något liknande nästa gång det blir jobbigt. Jag förstår att hennes avsikt sannolikt inte var att såra mig, men föredrar ändå alla gånger sättet som mina nära vänner har hanterat situationen på- de har valt att berätta att de är gravida tidigt och har haft full förståelse för att det kan vara rätt jobbigt för någon som har försökt få barn i så många år som jag. Det har resulterat i att jag, även om jag fortfarande kan känna sorg över att inte kunna få barn och aldrig få se våra barn leka ihop etc, även kan känna mig lycklig över att ha så fina och omtänksamma vänner som vågar ta även i känsliga frågor.