• Mamman02

    Hjälp mig att stå ut!!

    För att dra det kort:
    Jag och min man har varit gifta i 2 år, har varit tillsammans i snart 4 år. Vi har en gemensam dotter på 1,5 år.
    Jag har två barn sen innan (de bor vv) på 11 och 6 år.
    Min man har två barn sen innan, men bara sonen på 19 år bor hemma, på heltid hos oss.

    Nu till problemet: jag och 19 åringen kommer inte överens. Alls...
    Han är extremt självisk, lat, skolkar mycket i skolan (går om 2:an i gymnasiet), gör absolut ingenting hemma, är väldigt bunden till sin pappa (väldigt klängig).
    Allt det här gör att det blir mycket konflikter, vilket har lett till att jag har svårt att prata med honom över huvudtaget... Väldigt tråkigt...

    Finns det någon som känner igen sig? Är rädd att det här ska leda till separation, då det även blir mycket konflikter mellan mig och min man.            

  • Svar på tråden Hjälp mig att stå ut!!
  • Mamman02
    bullenochgrisen skrev 2013-10-29 11:36:12 följande:
    jag är bara 24 år, men kommer så väl ihåg när jag var 19. man var sååå förvirrad! vart skulle man i livet? visste man inte det så kunde man ju skita i allt innan man hittade sin grej. Jag var mest hemma och åt och sov sen stack jag ut igen. gjorde inget hemma, mamma tjatade på mig varje dag, lagade mat gjorde jag dock men det var för att jag hade ett intresse för det. Det man som förälder till en tonåring bör göra är att egentligen bara finnas där, går han inte i skolan så får han inga pengar...en tonåring behöver pengar! så det kan man utnyttja. 
    tänk på att det är förvirrade själar i de åldrarna. lägg inte för mycket press, se till att de hittar sin grej! vart vill han i livet? vad tycker han är kul? oftast vill inte tonåringar vara med sina föräldrar särskilt mycket, man vill mest att de ska vara betjänter till en. Försök att hjäpa honom. jag flyttade från stockholm till skåne när jag fyllde 19 år, det var en stor grej för mig där jag också hittade mig själv, jag flyttade ner dit själv och började jobba och plugga.  Men det jag minns est var att ingen stöttade mig, ingen trodde på mig att jag skulle klara det. så en tonårig behöver stöd i de det verkligen tror och vill

    Så du menar att det är ok att vara soffpotatis, skita i allt och dessutom kräva att föräldrarna ska vara betjänter?!
  • Mamman02
    bullenochgrisen skrev 2013-10-29 12:06:18 följande:
    Nej det gör jag verkligen inte. det jag menar är att tonåringar som inte vet vad de vill i livet oftast blir förslappade för de inte vet vad de ska göra. att de oftast skiter i allt. särskilt hushållsarbete. för det är inget som intresserar än, man har annat att göra. ( ser det från en tonårings perspektiv) man kanske inte kan kräva allt. men är man 19 så hade man väl inte tänkt att bo hemma hela livet, hjälp honom att hitta insperation. ge belöning för att tex. tvätta och städa, tonåringar gör oftast inte saker gratis därför kan en peng här och var vara en insperation till att vilja hjälpa till.

    Kommer aldrig betala en 19-åring för att plocka tvätt eller disk! Där går f*n gränsen!
    Hade jag fått bestämma skulle han varken haft internet eller tv på rummet tills han masar sig till skolan!
  • Mamman02
    bullenochgrisen skrev 2013-10-29 12:15:30 följande:
    Eller på ett vänligt sätt säga att han får börja tvätta sina egna kläder, visa hur man gör om han inte vet, tillslut har han inga rena kläder kvar så då är han illa tvungen. Alla tonåringar är olika. hur är han som person? Intressen? Gör han något med familjwn eller är han bara ute och festar med kompisar?

    Jag har varnat, att om han kommer in med ett berg tvätt till (städar aldrig sitt rum) får han börja tvätta sina kläder själv. Han byter sällan kläder, är strumporna slut snor han av sin pappa.. Det är bara dator och x-box som hägrar... Han har få kompisar irl. Gör sällan saker med familjen, men tycker att han och pappan ska göra saker själva. I vår familj gör vi inte så. Han är väldigt självisk (och tyvärr inte den skarpaste kniven i lådan). 
  • Mamman02
    bullenochgrisen skrev 2013-10-29 13:17:37 följande:
    Okej då förstår jag läget lite mera. tycker inte att du ska gå på honom mera, låt hans pappa göra det istället så inte din och sonens relation blir mer förstörd. det är hans uppgift att se till att både du och sonen blir nöjda, sonen kanske har mer respekt för sin pappa. sonen är vuxen, fungerar det inte så får han väl flytta hemifrån. kan förstå att du blir som tredje hjulet i familjen, tonåringar brukar inte välkommna nya vuxna som ska bestämma över en ( inget illa menat mot dig, jag menar allmönt) din sambo får ställa krav på sin son för att hemmet ska fungera, passar det inte så får väl sonen börja jobba och plugga samtidigt för att få lära sog att ta ansvar. vad vill sonen göra med sin pappa?

    Tror inte vår relation kan bli värre faktiskt... Känner irritation så fort jag ser honom...
    Det är just det där med att ställa krav...han har i princip inga regler och alltså inga konsekvenser.
    Vi har allt som allt 4 hemmaboende barn, så jag är inte tredje hjulet.
    Allt möjligt, bio, fika mm (till saken hör att vi har haft en ansträngd ekonomi där sådan "lyx" inte funnits för någon). Han är även extremt osjälvständig... Hade jag vetat allt detta, vet jag faktiskt inte om jag gått in i en relation med min man...    
Svar på tråden Hjälp mig att stå ut!!