Känner mig ensam, någon som vill prata eller följas åt?

Hej på er! Oxå ny här. Känns som som läser dina egna tankar och känslor...

Vi har försökt 2 år. Ett utomkved och gjort utredning nu i höst. Har en äggledare kvar som de spolat och kollat som är ok. Mannens spermier hade nedsatt rörlighet men ändå nekas vi hjälp. Vi ska fortsätta försöka tycker läkaren. Ingen som inte genomgår samma sak fattar det psykiska påfrestningen... Våra vänner har oxå barn och vi får ofta frågan när vi ska skaffa. Vi är 28 och 31. Vi skyller på att det är ett stort ansvar och att man måste känna redo både ekonomiskt och boendemässigt så barnet får en bra uppväxt. Det värsta jag vet är när folk klagar på att deras barn är så jobbiga! Vi hade gjort vad som helst för att ha stökiga barn, bara vi kunde få!

Känner med er alla och det är hemskt jobbigt att bara vänta hela tiden...

Kram