Hej alla! Är det bara jag som känner mig enormt ensamt i bebisverkstaden? Jag och min sambo har försökt i 1,5 år utan resultat vi är nu under utredning och väntar på remiss för ivf. Vänner blir gravida och föder barn, jag stänger mig inne, vill inte träffa någon! Finns det någon som känner igen sig och vill berättat sin historia? Kram
Jag håller med, vill inte ens ta ett gravtest längre, för man blir bara besviken! Min cykel blev också helt knäpp i samband med min utredning, året innan kom mensen varje månad men sedan började den hoppa och ha sig. I och med att mensen krångla så skjöts allt upp hela tiden eftersom man skulle ta blodpropp på en viss dag i menscykeln osv. Jag tycker att detta är jättejobbigt psykiskt! Går du/ni hos någon psykolog?
Hmm jag tror det kan bero på stress också.. Och att man är deprimerad, mår inte kroppen bra så rubbar det nog menscykeln också!
Kul att fler har svarat! Jag ska spola mina äggledare nästa vecka men under narkos? Någon som vet någon som har gjort det tidigare? Jag har en till fråga, när upptäcker de endo eller pco, om man har det alltså?
Så roligt att fler här svarat! Jag känner igen mig så mycket!! Två av mina bästa vänner och dom enda som bor i närheten av mig och som jag umgås med regelbundet har barn. Den ena har nyss fått medan den andra väntar ett. Jag vill bara säga att det är normalt att vara arg, bitter, avundsjuk, det är iaf jag och som någon skrev så har jag också isolerat mig väldigt länge nu! Anledningen till att jag ska sövas är för att de inte ens kom in i livmodertappen (?) när de skulle spola mig under vaket tillstånd, skickades hem med två tabletter som jag skulle föra upp nästa morgon, dessa skulle tydligen få livmodertappen att öppna sig eller slappna av, jag åkte dit nästa morgon i tron om att det skulle genomföras men de kom fortfarande inte in genom tappen, de fick lokalbedöva livmodertappen så de kunde ta i lite mer men det gick inte heller och de ville inte ta i för mycket ifall de skada mig.. Detta var innan sommarn... Så nu har jag gått hela sommaren och väntat på att augusti skulle komma och när jag väl ringer så är det fullt på operation fastän de sa att jag skulle opereras i augusti, fick till och med äta prover för att styra min mens så att jag skulle ha haft den innan spolningen... Jag fick lov att vänta en hel menscykeln till, vilket känns som en evighet, för mig iaf... Så på onsdag gäller det då ska jag spolas äntligen , under narkos då! Det var någon av er som också hade försökt spolats men inte lyckats... Av vilken anledning? Ta hand om er, skönt att se att man inte är ensam, fast det känns så ibland... Jag hoppas att det kommer att gå vägen för oss alla det bara måste det göra! KRAM
Provera ska det självfallet stå, detta fick jag äta för att få mens
Oj ok jag beklagar ditt missfall! Vad står GB för? Jag hoppas innerligt att allt går vägen för er också!
Är ni under utredning eller så? För vi har ju fått gå igenom olika "steg" eller vad man ska säga...