Mår dåligt på jobbet, hjälp!!

Hej, jag har i över 1 år jobbat på ett ställe där jag verkligen inte känner att jag trivs på...det är ett litet företag och man tycker det borde vara mer stöttning och tight mellan oss..men det känns som att mina chefer bara klagar..och oftast på saker som inte har med jobbet att göra...typ om jag inte diskat ett glas ordentligt m,m.

Hela tiden får man gå och hålla andan att snart så kommer något nytt som jag får skit över..även min andra arbetskamrat har det likadant..De känns som de äger en och att de tror jag MÅSTE ha dem för att överleva...flyttade dessutom långt ner i landet för att få detta jobbet...ca 50 mil. och efter min provanställning tog slut, sa de hejdå till mig för att 3 mån senare vilja ha tillbaka mig..dum som jag var började jag igen men fick aldrig någon fast tjänst utan har bara gått på schema och har papper bara skrivna fram till sista sep.

Får nu skriva på papper på fast fram till mars (o de var tydliga med att de inte egentligen behöver ge mig fast ännu, men att de behöver mig *känns ju kul*)

Nu känner jag, efter många tårar här hemma och magont att jag inte klarar av pressen och alla dumma kommentarer från dem varje jäkla dag...dessutom är de så beroende av mig så jag kan aldrig gå hem om jag mår dåligt..jobbade förra veckan i 38 graders feber och det är ett jobb man måste vara skärpt i, hela tiden.

Iallafall..nu tänker jag dra här ifrån men min ångest växer..hur ska de klara sig utan mig? jag kan inte bara gå nu när mitt schema är fullt i flera veckor framåt medans de dock inte gör något om dagarna. Kan jag bara dra ? eller har jag nån tid jag måste vara kvar i? somsagt har jag inga papper skrivna..ska skriva på ett nytt papper nästa vecka fram till mars men då inte på heltid..kan jag bara sluta nu? Dessutom fick jag reda på att jag och min sambo väntar barn..jag står inte ut här längre, då går jag hellre hemma och lever fattigt än att bli kränkt varje dag på jobbet...så allt är kaos..kan man vara arbetslös om man väntar barn? får jag några pengar på min mammaledighet då? KAOS!

N4L

Äldre 18 Sep 13:16

#1

Hej! Jag var lite i din sits i februari i år. Jobbade på ett jobb jag inte trivdes på, gjorde misstaget att byta ner mig för ett år sedan.

Plussade en fredag i v 4 och sa upp mig tisdagen efter, fick gå på dagen då min provanställning inte var slut.

Fick nytt jobb typ 3 veckor efter, men spydde typ 3 gånger på väg till jobbet, så sjukanmälde mig nästa dag och berättade att jag var gravid. Fick sparken direkt.

Sen var jag arbetslös i nästan 3 månader till tills jag hittade ett sommarvikariat som varade till början på denna månad. Trivdes jättebra där och är välkommen tillbaka att vikka där nästa sommar om jag vill konstigt nog fick jag ett till vik på 2 veckor som tar slut nu på fredag. Är i v 36 nu så jag varken tror eller hoppas på att få något mer jobb nu.

Jag ångrar inte att jag sa upp mig! Det jobbigaste har nog varit att folk tycker man är dum i huvudet som säger upp sig när man är gravid.

Var noga med att skriva in dig på arbetsförmedlingen direkt så att du skyddar din SGI bara. Dubbelkolla även reglerna med försäkringskassan.

Stort grattis till graviditeten! När är du beräknad?

FlowerBritt24

Äldre 18 Sep 20:03

#2

N4L skrev 2013-09-18 13:16:27 följande:

Hej! Jag var lite i din sits i februari i år. Jobbade på ett jobb jag inte trivdes på, gjorde misstaget att byta ner mig för ett år sedan.

Plussade en fredag i v 4 och sa upp mig tisdagen efter, fick gå på dagen då min provanställning inte var slut.

Fick nytt jobb typ 3 veckor efter, men spydde typ 3 gånger på väg till jobbet, så sjukanmälde mig nästa dag och berättade att jag var gravid. Fick sparken direkt.

Sen var jag arbetslös i nästan 3 månader till tills jag hittade ett sommarvikariat som varade till början på denna månad. Trivdes jättebra där och är välkommen tillbaka att vikka där nästa sommar om jag vill

konstigt nog fick jag ett till vik på 2 veckor som tar slut nu på fredag. Är i v 36 nu så jag varken tror eller hoppas på att få något mer jobb nu.

Jag ångrar inte att jag sa upp mig! Det jobbigaste har nog varit att folk tycker man är dum i huvudet som säger upp sig när man är gravid.

Var noga med att skriva in dig på arbetsförmedlingen direkt så att du skyddar din SGI bara. Dubbelkolla även reglerna med försäkringskassan.

Stort grattis till graviditeten! När är du beräknad?

Tack! känns så bra att läsa ditt inlägg! Imorgon ska jag ta samtalet..och jag är jätte nervös att de ska bli arga. Låter som att det finns hopp

jag har jätte svårt att tro att ja kommer få ett annat jobb när de ser magen sen..men man kan ju hoppas många företag är ju riktigt fula när det gäller graviditet...

Jag är beräknad 4 april..så ett braaaaa tag till

just nu bara håller jag tummarna på att allt ska vara okej och jag tar mig fram till v13 utan problem...1 vecka till..

Har inte UL fören i nov :( skitlänge till så kommer ju nojja hela tiden.
Jaså, v36, det är ju snart dax då, första barnet? ;) hihi...jag väntar spänt på magen...när började din växa?

N4L

Äldre 19 Sep 08:31

#3

Min började synas ganska sent. Men när jag fick vikket i maj så berättade jag på intervjun och de tyckte inte alls jag såg gravid ut. Var väl i v 17 då tror jag. Blev även erbjuden ett annat jobb samtidigt och de visste också att jag var gravid.

Första gången jag fick frågan "är du gravid?" var jag i v 27 tror jag. Men de flesta visste ju redan. Folk blir fortfarande chockade när jag säger att jag har en månad till BF, tror jag är i femte månaden. Jag har gått upp 16 kg men jag var väldigt underviktig innan.

Men både jag och min dåvarande sambo (numera make) såg ju magen några veckor efter plusset. Det var väl bara svullna tarmar iof.

Jag tycker du ska ringa försäkringskassan och förklara läget. Jag är ganska säker på att man som kvinna kan sluta jobba 6 månader innan BF utan att det påverkar SGI. Men ring och hör! Jag både ringde och skrev till dem här på FL. Man vill inte bli av med SGIn!

Jag nojade också jätte mkt. Förväntade mig blod alltid när man gick på toa. Och numera blir man nervös om hon sover längre än 30 så man inte känner nåt. Men så ska det väl vara, om 15 år sitter man väl och oroar sig för varför hon inte kommer hem. Men du har ju kommit rätt långt så din missfallsrisk är ju ganska låg nu. Japp första barnet här. Samma för er?

Men har din kille/sambo/man jobb? Vi räknade ändå med att vi skulle klara oss även om jag inte fick nåt jobb. Dessutom kan man ju dra ner på kostnader bättre när man inte jobbar, planera inköp, laga mer från grunden när det lönar sig osv.

FlowerBritt24

Äldre 19 Sep 20:53

#4

N4L skrev 2013-09-19 08:31:54 följande:

Min började synas ganska sent. Men när jag fick vikket i maj så berättade jag på intervjun och de tyckte inte alls jag såg gravid ut. Var väl i v 17 då tror jag. Blev även erbjuden ett annat jobb samtidigt och de visste också att jag var gravid.

Första gången jag fick frågan "är du gravid?" var jag i v 27 tror jag. Men de flesta visste ju redan. Folk blir fortfarande chockade när jag säger att jag har en månad till BF, tror jag är i femte månaden. Jag har gått upp 16 kg men jag var väldigt underviktig innan.

Men både jag och min dåvarande sambo (numera make) såg ju magen några veckor efter plusset. Det var väl bara svullna tarmar iof.

Jag tycker du ska ringa försäkringskassan och förklara läget. Jag är ganska säker på att man som kvinna kan sluta jobba 6 månader innan BF utan att det påverkar SGI. Men ring och hör! Jag både ringde och skrev till dem här på FL. Man vill inte bli av med SGIn!

Jag nojade också jätte mkt. Förväntade mig blod alltid när man gick på toa. Och numera blir man nervös om hon sover längre än 30 så man inte känner nåt. Men så ska det väl vara, om 15 år sitter man väl och oroar sig för varför hon inte kommer hem. Men du har ju kommit rätt långt så din missfallsrisk är ju ganska låg nu. Japp första barnet här. Samma för er?

Men har din kille/sambo/man jobb? Vi räknade ändå med att vi skulle klara oss även om jag inte fick nåt jobb. Dessutom kan man ju dra ner på kostnader bättre när man inte jobbar, planera inköp, laga mer från grunden när det lönar sig osv.

hihi, jag tkr jag börjar märka magen redan..nu är jag ganska smal men har alltid haft lite put-mage :P men nu kan ja inte hålla in den längre haha..Jag har inte gått upp något vad ja vet..vår våg är helt konstig..
Jag är nog helt borta nu men vad menas med SGI?
Jag har jobb fram till sista okt nu o sen blir det A kassan direkt o försöka se om nån vill ha en den tiden som finns kvar

Haha ja ellerhur...man oroar sig nog allt tror jag...
Japp, första barnet

super nervöst och spännande, kan verkligen VI bli föräldrar tänker vi varje dag här hemma hihi men det faller väl sig naturligt sen hoppas jag

Ja min sambo har fast jobb med bra inkomst så vi klarar oss hoppas jag, däremot vill han börja plugga om ett år..men då får vi väl skära ner på massa...tänkte göra egen barnmat iallafall

Jag hoppas vi klarar det! men alltid ska man gå å va nervös för allt..det är nog mitt största problem..

Jag ser fram emot att köpa mammakläder haha kan inte hålla mig från att beställa men ja vågar inte...tänk om de händer något...vill inte ta ut nått i förväg..
Vi ska berätta nästa vecka...men tänk om de inte är nån bebis där då?! hur ska man veta helt säkert om man inte fått göra UL ännu..ahhh *nojja*
vad sa alla när ni berättade?

jag är jätte nervös att mina föräldrar blir galna på oss eftersom vi bara är 23 år.. men hans föräldrar har tjatat i flera månader nu så de lär bli glada :-P

Vi tänkte egentligen inte på att skaffa barn fören om 1 år men eftersom jag har Endometrios (tror jag, efter läkarbesök m,m) så trodde jag att jag aldrig skulle bli gravid..men det tog ju bara 3 mån, snacka om snopna hihi

Mår dåligt på jobbet, hjälp!!

INNEHÅLL