Min 11 månaders bebis äter inte! Hjälp snälla!

Tack för tipset om WHO-kurvan, hon följer den perfekt! Hennes pappa kommer dessutom från Kina så jag tänker bestämma mig för att den passar henne minst lika bra som BVCs kurvor över svenska barn. Har du längdkurvan också? Jag skulle jättegärna kolla hur hon ligger till där. Efter att jag skrev inlägget upptäckte jag att hon hade feber så det var nog därför hon plötsligt åt så pyttelite. Dessutom var vi utomlands på semester och hade inte samma utbud som hemma av mat. Nu när vi är hemma igen och hon mår bättre så äter hon mer igen, men några jätteportioner är det ju verkligen inte tal om. Jag antar att det bästa är att erbjuda många olika saker och ge ganska ofta, men försöka hålla sig cool och lita på att hon sköter det där själv, bara hon får chansen (inte ge sig ut och tänka att "hon kan nog äta av min mat på restaurangen"). Risken är nog ganska stor annars att min ångest får henne att känna att det är något obehagligt på gång och att jag skapar en dålig relation till mat hos henne i onödan. Men det är svårt! Hennes storebror vräkte i sig all mat man gav honom och var mycket större och tjockare. Men men... Det är det där att inte jämföra igen... Men jag tar gärna emot tips på maträtter som hon kanske gillar och som innehåller mycket energi. Vad gillade era barn som var petiga med maten?

Hrewak, vad jobbigt du har haft det! Hoppas det blir bättre. Så länge hon mår bra kanske det inte är så viktigt att hon inte är så stor? Fast sånt är förstås alltid lättare att säga om andras barn... Vad säger BVC om att ge glass och sånt? Min man vill gärna ge henne det, och jag med ibland, för att det är så skönt att se henne äta ordentligt och det borde ju fetta upp henne en del. Har ni fått några råd om sånt eller är "det hon äter" bara "riktig" mat?

Hej!

Förlåt, jag har inte sett att det har kommit fler svar i tråden. Ja, hon äter ganska bra nu. Jag upptäckte Baby Led Weaning och det är ju det vi har kört hela tiden utan att ha en ideologisk tanke med det. Hon vill helt enkelt äta själv och det känns skönt att det finns de som säger att det finns fördelar med det och att man inte behöver stressa så utan lita på barnet.

Ibland äter hon jättebra av en sak och så tänker man "åh vad bra, hon tycker om det här!" men nästa dag vill hon inte ha alls. Så jag måste hela tiden pröva nytt, jag köper, lagar och kastar en massa mat. Men hon har definitivt blivit rundare, jag tror hon har gått upp ca ett halvt kilo senaste månaden så jag har be slutat mig för att sluta oroa mig och lita på att hon tar det hon behöver. Som maba sade, hon är definitivt intresserad, men ofta kommer inte maten längre än till munnen innan hon spottar ut den. 

På BVC sade de till mig också att sluta nattamma. Jag gjorde det (en veckas skrik på nätterna) men sedan åkte vi utomlands och hon blev sjuk så då började jag igen. Nu ammar jag upp till 10 gånger på natten igen. Jag tror jag ska sluta igen, dels för att hon ska äta mer på dagen, men också för att jag kanske kan få sova bättre.

Det måste vara jobbigt för er vars barn inte äter alls. Jättebra, ShinMama att du inte hetsar upp dig utan litar på ditt barn!  Att barnet mår bra måste ju vara den bästa indikatorn.

Hrewak, jag hoppas att du inte tog illa upp, jag menade verkligen inget illa även om jag kanske uttryckte mig klumpigt. Jag förstår att det har varit jobbigt, hoppas att det vänder!

Tack alla som har svarat i tråden!