Råd vid missfall

Hej!

Det här är mitt första inlägg på den här sidan.

Jag fick reda på att jag var gravid i oktober 2012. Nästan direkt bestämde jag mig för att en abort var det bästa alternativet. Jag gick på universitet i usa, var relativt ung (21), hade inget jobb, inga sparade pengar och barnets pappa fanns inte med i bilden. (Varken han eller jag letade efter en seriös relation vid den tiden). Jag bestämde mig för att vänta med aborten tills jag åkte hem till sverige över julen. I mitten av december 2012 fick jag missfall. Jag var lättad till och börja med eftersom jag inte behövde vara den som tog beslutet och säga till en läkare att det är okej att ta bort mitt barn.

Jag var helt till freds med missfallet fram tills tiden när när barnet skulle ha fötts. Det enda jag kan tänka på just nu är "idag skulle mitt barn ha fötts", "Idag skulle min son vara en månad gammal", "idag kunde jag ha hållt honom medans han sov" etc. Jag fick aldrig reda könet på mitt barn genom ultraljud, men jag vet att det var en liten pojke. Det kanske låter helt sinnessjukt, men jag viste från första stunden att han var min James, min lilla Jamie.

Jag vet om att jag inte hade eller har möjligheten att ta hand om ett barn och jag försöker intala mig själv att det som hände var det bästa för oss båda, men jag sörjer fortfarande sonen jag har förlorat. Jag vet inte vart jag ska vända mig eller vem jag ska prata med för att börja läka i en situation som den här. Jag hann aldrig gå till en svensk gynekolog innan missfallet.

Jag är jätte tacksam för alla svar, vare sig det är råd eller tankar från er som har varit med om något liknande. Jag förväntade mig inte att jag skulle känna som jag känner och jag vet verkligen inte vad jag ska tänka eller göra just nu.

-L