Är ni inte rädda om era barn..??

Vi bor också i ett litet villaområde. Jag tycker att jag harkoll på min son och vad han gör, till 99%. Och visst har vi regler, han vet vad han får ta ut från förrådet och vad han bara för göra när vi är med (snickra, spika tex.) han vet var han får vistas, vart gränsen går, hur långt han får cykla osv. Det som stör mig är dock att de som har yngre barn släpper ut dem och förväntar sig att andra ska ansvara även för deras barn. Min son leker ofta med en granne och hans lillebror. De barnen är 2 resp. 6 år. Jag vet att min son håller sig till sånt som han får. Men om den lilla på 2 år är med och leker så tar inte jag ansvar för att inte HAN är och klättrar nånstans där han inte får vara eller gör saker som jag absolut inte hade velat att min son gjorde när han var i den åldern. Man kan inte räkna med att småbarn håller sig till lämpliga aktiviteter när de leker med såna som är äldre. Såklart slänger jag ett öga på alla ungar regelbundet om hela gården är full med lekande barn, och jag står och lagar mat tex. Men jag tar inte ansvar för att andra håller sig till de regler som deras föräldrar satt upp.  

Här tycker jag att det är tvärtom, ett himlans hönsande med ungarna. 10 + - åringar som inte får gå de 200 metrarna till skolan själv eftersom det ligger en väg emellan. Barn som sitter bakom lås och bom i trädgårdarna och inte ens får gå ut MED föräldrarna.

Hönsmamman tvärs över gatan som förfasar sig över att jag låter min 1,5 åring gå själv på vår lilla villagata. Man ser bilar när de kommer och då har jag lärt ungen att vi går upp på trottoaren liksom...

Däremot blev man mörkrädd på det skitområdet jag växte upp efter skilsmässan. Barn, riktigt små barn, som var ute och härjade med äldre syskon kring midnatt, de sprang ute på vägarna, hade inte cykelhjälm eller bälte och umgicks fritt med knarkarna..