gravida från gruppen planering till nr 3

Danderyd tycker jag var jättebra, men det är ju en liten bit. Bor på röda linjen söderut. å andra sidan har jag bara haft igångsättningar så att en förlossning skulle starta spontant tror jag inte på för egen del...  

Känner verkligen igen mig!

Jag vart deprimerad under första graviditeten. Kunde inte säga vad det var som var fel.. Allt kändes bara liksom meningslöst. Så fort jag gick hem från jobbet i slutet så vände det totalt. Tack o lov

Hoppas det går över av sig självt. Tror säkert att allt detta mörker kan bidra lite. Mycket ljus och tänk på dig själv!

Jag började gråta häromdagen när jag insåg att jag har heldag i skolan samma dag som det är "julmys" på barnens dagis. (Pyssel, fika och sång) Såg framför mig hur mina barn är dom enda som får sitta där utan mamma o pappa som kommer med fika. Usch!!

Bestämde mig helt enkelt för att skolka!!

Har också funderat på danderyd men har ingen erfarenhet av det alls.

Va du på vanliga eller bb stockholm? Eller vad det nu heter?

Jag tycker det ser positivt ut konami! Du har inte tagit ett digitalt test? Kanske göra det så slipper du oroa dig!!

Här illamåendet bättre *peppar peppar* mår fortfarande illa men tuggar tuggummi konstant så då lättar det. Äter även legrigan comp, en tablett till frukost och en till lunch, vill mest försäkra mig om att inte må så jätteilla på jobbet! På kvällen behöver jag ingen utan det är mest förmiddag och dag som jag är mest illamående. Går bara och väntar och oroar mig för spyan, den kom förra gången efter illamående och tuggummi tuggande, det blir ju mycket mentalt när man upplevt det en gång innan. Jag äter som en gris, mat lättar illamåendet konstigt nog likadant förra gången och det bästa är kolhydrater, vilket jag inte äter i vanliga fall då jag blir så uppsvälld. Vågar knappt säga det men har gått upp 3 kg sen jag plussade, en månad sen fy f*n......

Är också extremt trött vilket är jobbigt då jag denna gången (eftersom det är sista graviditeten) vara nyttigt och motionera, se bra ut och känna mig pigg. Har fått en dålig start men hoppas det blir bättre snart, förstår inte att man kan vara så trött och inte ha någon energi. Men har blivit lite bättre, bara för 2 veckor sedan så höll jag på att somna överallt ;0)

Idag ska jag på inskrivningssamtal, ringde i slutet på förra veckan men fick snabbt tid så det känns skönt. Vi har varit lite chockade över detta så det tog ett tag att smälta därför ringde jag sent vet att vissa ringer direkt. Nu känns det ändå bättre, det är väl mest att allt blir så verkligt att man funderar klarar vi verkligen detta, men någon ville detta, detta var meningen så nu kör vi :0)

Denna gången är jag mest orolig för avståndet till BB då vi flyttat till annan stad och närmsta BB är 3,5 mil eller 4,5 mil bort beroende på vilket man väljer. Förra orten fanns BB i samma stad. Jag födde nr 2 hemma i badkaret då vi inte hann in så denna gången känns det jobbigare då man har längre restid, men de sa sist att ska du ha fler barn så åk in direkt så kommer göra det oavsett vad någon säger. Då sa barnmorskan i telefonen när vi ringde att jag fick komma när jag ville, men hur f*n vet man det, men om jag kom kl 7 fick jag vänta eftersom de hade skiftbyte, hur låter det då stannar man ju hemma. 30 min efter jag ringt BB så kom krystvärkarna så jag skulle åkt innan redan då ( jag knep allt jag kunde för att ambulansen skulle hinna komma men icke ....tycker att de borde veta lite när man berättar om hur mycket värkar man har, speciellt när det är nr 2 och man gått över 2 veckor,,,

Ska  iallafall bli kul att träffa barnmorskan idag och se om det har liknande rutiner här som det hade där vi bodde innan (30 mil bort)

Ha det bra allihopa.

En fråga... Har ni mått annorlunda i de olika graviditeterna innan? Och vad fick ni för kön då?

Jag har två tjejer...denna grav känns annorlunda inte lika lätt alls som dom andra två? Jag blir såklart glad för en flicka till men undrar bara om det kan skilja hur man mår beroende på kön i magen?

Jag tror inte det skiljer sig på grund av kön, tror att det beror på en rad olika faktorer hur man mår och hormonhalter etc. 

Har en pojke och en flicka sedan innan, helt olika graviditeter. Nu har jag en tredje i magen ju och denna graviditet skiljer sig också markant från de andra två. och rimligtvis är det ändå en flicka eller pojke i magen.

Känner mig lite nervös idag. Har ju kännt av bebisen i flera dagar, men idag - nada! Inte ett enda tecken eller buff. :-/ 

Nej det tror inte jag heller igentligen, som du säger massa olika faktorer, som hormoner, att man redan har två huliganer hemma som kör slut på en sen innan, stress med allt vad vardag innebär av hämning, lämning, handla, städa mm en graviditet hjälper ju lixom inte till!;)

Vanliga förlossningen. Gick superbra. Men då hade jag ju gått på aurorasamtal innan och fick en igångsättning då min dotter beräknades vara lika stor som min son var redan på bf-dagen. Men hon kom ju ut och vägde ynka 4050 gram...  

Är ju sugen på Danderyd igen. Eller så är jag helt wild and crazy och väljer karolinska, men det är samma sak där. SÖS är ju närmast... Nåväl, det ger sig nog. 

Det knäppa för mig är att jag mår som bäst denna graviditet. Och då jobbar jag som ett svin emellanåt och reser utomlands och så. Jobbar lätt 14-16 timmar i två-tre veckor. Mitt inne i en sån period nu. Men det är helt okej, av någon märklig anledning.

tror att det kan bero på att jag tränar så mycket som jag gör. Började för första gången i april, och har hållt igång rejält efter det. Både egen träning, pass och PT. Mår bättre helt enkelt.