Svartsjuk på min sambos 8-åriga dotter....

För det första, du måste prata med någon, kurator, terapeut, psykolog. Hjälpa dig att rensa tankarna och förlika dig med att du faktiskt valt en man som de facto gjort "allt det där" innan. För det andra, det kommer inte att bli bättre med ett gemensamt barn. Läs alla trådar under Styvföräldrar. Pappan kommer att få än mer dåligt samvete och du kommer anse att han väljer sitt 1a barn framför ert ( worst case scenario). MEN säger inte att ni ej borde skaffa barn, säger bara att det verkligen inte kommer bli lättare... Och vill också säga att jag förstår dina känslor så väl. Det är bla därför jag valt bort en pappa (och kanske missat the one). Men det har inte du och därför måste du acceptera och förlika dig med detta. Lycka till!

Jag tycker inte han uttryckte sig plumt utan snarare eftertänksamt och utan onödiga överdrifter. VEM sätter inte sina barn främst? Spelar ingen roll om man är separerad eller ej.

Nä det tror inte jag heller. Tycker inte hennes tankar och känslor är sjuka. Däremot tror jag inte att situationen som sådan verkar passa henne då hon har de känslor hon har och mår dåligt av dem. Att kliva in i en familj är jobbigt. Därför avstår många - man vill inte utsätta sig för allt det kan bära med sig. Jag menar på att TS gjort valet att ge sig in i det och då får hon antingen kliva av eller verkligen jobba med sig själv (och för det behövs nog hjälp utifrån).