Svartsjuk på min sambos 8-åriga dotter....

Jag tycker du ska leta rätt på någon att prata med, någon som kan hjälpa dig att hitta grundproblemet. Om problemet är att du behöver vara nummer 1 för din livskamrat så måste du hitta en som inte har barn och som inte heller vill ha några i framtiden, för finns det barn med i bilden - egna eller andras - så är man aldrig nr 1. Aldrig.
Att köpa ett gemensamt hus istf att bo kvar i det de byggde tillsammans har jag full förståelse för, i övrigt förstår jag inte alls. Man får absolut en annan förståelse när man själv får barn, och det skulle kunna hjälpa din relation med bonusen, MEN det beror på vad ditt grundproblem egentligen är. 

Seriöst? Tror du verkligen på det? Min dotter har ingen pappa, men hon har en halvbror hos oss varannan vecka som hon avgudar, och hon har en biologisk halvbror med samma donator i en annan del av landet som hon kommer att få lära känna när de blir äldre, och jag är helt övertygad om att jag kommer att hitta en superpappa åt henne en dag!
Det finns flera stora organisationer som inte gör annat än att jobba hårt för att hjälpa ensamma mammor att se till så att deras barn definitivt inte blir ensamma, isolerade eller med en "speciell" uppväxt.
Läs på lite innan du uttalar dig om sådant du inte vet något om!  

Du och jag verkar ha läst helt olika trådstarter. TS skriver klart och tydligt att hon vill vara nummer 1 för sin kille

" det som sårar riktigt mycket är känslan av att inte vara den enda för min man. Att hon går före, att mitt liv måste formas efter henne. "

Hur ska TS kunna veta om hon kommer att känna annorlunda med ett eget barn när hon inte förstår varför hon känner så här? Hon behöver hjälp att reda ut tankarna för att ta nästa steg åt rätt håll. 

Jag vet för övrigt precis hur det är med styvbarn, då jag hade en styvdotter i en tidigare relation. Jag kände mig aldrig hotad av henne, och jag hade inga problem med att inte vara "den enda" för min sambo. Jag älskade den lilla flickan av hela mitt hjärta och tycker det var den största förlusten när relationen gick i kras.

Jag har anonym donator, det betyder inte att jag inte vet något om donatorn eller att jag inte kan hitta biologiska halvsyskon till dottern, det betyder enbart att jag och/eller min dotter inte kan få kontakt med donatorn.
Det är oerhört noga att det inte blir för många barn till en enskild donator och alla som insemineras med donerad sperma får viss information. Vad man sedan väljer att göra med den informationen är upp till var och en. Jag har valt att leta efter biologiska halvsyskon för att ge dottern en chans att se sitt biologiska ursprung om hon vill, inte via donatorn men via andra barn till samma donator. Jag har hittills hittat ett, vars mamma har samma inställning som jag.

Mitt ex berättade för mig när jag nyss fyllt 40 att han ångrat sig och inte ville ge vårt barn syskon, åtminstone inte med mig. Vi gick hos familjerådgivningen nästan ett år och gjorde slut två månader innan jag fyllde 41. Som jag såg det var min enda chans till syskon att åka till Danmark, och syskon är oerhört viktigt för mig.
"Ensamma kvinnor skaffar barn i sista stund på desperata sätt" är ett fenomen som funnits så länge som ensamstående kvinnor har haft möjlighet att försörja ett barn. Sättet att skaffa det barnet har förändrats. För 10-15 år sen hade jag fått ragga på krogen i stället, vilket tycker du är bäst?