Svartsjuk på min sambos 8-åriga dotter....

Jag har aldrig begärt att min sambo ska göra mer än han redan gör.. eller ändra på något...

Han är underbar, även hans dotter såklart.

Denna tråden handlar om mina känslor inombords, att jag vill ha tips och råd (gärna av någon i samma situation) om hur man tacklar sina negativa känslor och tankar som kommer lite då och då (när man är  nere) .

Min relation med dottern är nog väldigt bra egentligen.. Jag skulle aldrig låta någon ens ana hur jag kan känna inombords.. Det är inte hennes fel och det är inte heller där problemet ligger. Vi två respekterar och gillar varandra bra.

Och jag skaffar inte ett barn i tro om att de ska lösa allt, tvärtom skulle jag nästan säga...

Jag vet vad barn inebär, jag har 4 småsyskon som jag är uppväxt med att ta hand om, de 2 minsta kom när jag var 14 resp16 år.

Jag vet att allt sätts på sin spets då om någon gång..

Nej, mina tankar kretsar nog mer om jag har rätt att komma och röra runt i grytan.

Dottern är som sagt redan 8 år och min sambo 43.. Vi har ett förhållandevis lugnt och enkelt liv idag.

Behagligt skulle man kanske säga...

Enklast hade ju varit om jag kunde nöja mig med det...

Men jag vill också uppleva den där vilkorslösa kärleken som jag ser i hans ögon när han tittar på sin dotter, jag vill också vara så där livsviktig för någon...

Det är nog det som gör mest ont.. Att om vi avstår barn nu får jag aldrig uppleva det...

Jag tror att jag har svaren inom mig.. Jag behöver bara sortera lite... Och bolla frågor och funderingar med någon...

Jag är glad för att jag startade denna tråd. Jag har fått många inputs och det känns som att jag har harmonin i sikte.. 

Ehhh, vad vill du säga med den konstiga kommentaren? Något som hjälper TS?

Jag tycker verkligen inte att TS verkar ha som första prio att skaffa ett barn, oavsett pappa. Utan att få en riktigt bra situation hemma och sen skaffa barn med DEN mannen.

Ditt tidigare svar var ungefär lika otrevligt och tämligen intetsägande vad gäller råd kring problemet.

Vad gäller fertiliteten så har du i sak rätt men MÅNGA undantag finns (jag är själv ett, då jag alltför lätt blev gravid som 43-åring) och att slängigt hänvisa till »spermier i Danmark« är återigen bara otrevligt.

Men jo, jag tycker också TS ska gå och prata med någon professionell och få hjälp i hantering och förändring av sina tankar. Det kan vara jättesvårt att på egen hand komma ur negativa tankebanor.

Men usch va otrevlig du är. Man kan ju undra vad du har i bagaget som drar iväg på såna växlar. Brukar du va så otrevlig? Får för mig att du brukar va så gullig i andra trådar men nu är det verkligen nåt som triggar dig. Eller är det att styvmödrar är lovligt byte?

Mannen säger väl inte nej, var får du det ifrån?

Tror du det blir dina inlägg mer begripliga. Jag och fler med mig läste som att det var bättre att ts skaffar barn själv än med mannen som VILL ha barn med henne eftersom hon känner som hon gör inför hans dotter (vilket hon ju uppenbarligen vill försöker ändra på).

Äh...hon har inte missförstått något alls. Hon tillhör de som tycker hon har rätt att spy sin galla över allt som gäller bonusmammor. För det är något allmänt känt här på FL, är man bonusmamma så är man pestsmittad, borde göra slut med sin man och flytta ifrån honom och hans barn.....bara för att man inte är Moder Teresa....

Man kan väl ha haft seriösa förhållanden fastän man inte har barn eller hur tänker du?

Fast då blir ju det barnet faderlöst i stället. Och får en väldigt ensam, isolerad och speciell uppväxt med bara en mamma. Ingen pappa och inga syskon. Inte ens ett halvsyskon. Ett barn som föds in i TS' nuvarande konstellation skulle få ett mycket bättre liv!

Fast är man inne på fjärde äktenskapet, borde det väl inte finnas så mycket magi kvar..? Törnrosa och Askungen och dom nöjde sig med en gång, vet du!

Visst, men TS är redan så pass gammal. Hennes chanser att hitta en ny man efter att ha gått igenom en ensam graviditet, är ju inte precis större än innan i så fall. När hon är hundra procent ensam mamma, och inte ens har varannan helg till att gå på krogen eller träffa män från nätet.

OK - då gissar jag att ni har ett donatornummer som ni kan använda..? På någon sajt på nätet, avsedd för dessa kontakter..? Absolut är det bättre för ditt barn att få känna sitt halvsyskon, men jag tycker ändå att detta låter VÄÄÄÄLDIGT konstruerat. Varför blev det så här i Västerlandet, att ensamma kvinnor skaffar barn i sista stund på desperata sätt..? Det är ju inte mer än hundra år sedan det var tvärtom: att barnaskarorna var för stora, kvinnorna slets ut av alla gravidititeter...