Anonym (sambon) skrev 2013-08-29 15:21:37 följande:
Jag kan säga som så att om jag avlat barn med en människa som betett sig som denna kvinna, finns gott om vittnesmål från släkt och vänner hur knepig hon är så hade jag kämpat allt jag kunnat för att hon skulle ha minsta möjliga inflytande i barnets uppfostran.
Att man inte låter barnets pappa, och hans föräldrar och anhöriga ens fota barnet, det finns inte ett enda foto på barnet bortsett från de mamman tagit och delat med sig av, vilket är bb bilden från tidningen.
Pappan fick inte göra något på egen hand under deras korta relation, hon skulle bestämma allt, och lyssna på radio exempelvis fick han inte, för då lyssnade han kanske på nån annan kvinna. Han fick köra till o från jobbet, men blev han minsta minut sen hem så ringde hon direkt och frågade vart han var. After work var ju inte att fundera på, inte heller tillställningar som dop eller födelsedagar med sina släktingar. Hjälpa sina föräldrar med saker på hemmanet var också uteslutet, då hade hon ju inte kontroll.
När barnet kom så skulle han hjälpa till, men han fick aldrig göra det själv, hon stod alltid bakom och påpekade alla fel, och allt var ju fel om han inte gjorde exakt som henne i rätt ordning.
Kjell säger att man kan klandra pappan, jag håller inte med, till viss del kan jag hålla med att man får strida för det man vill ha, men en människa som mamman tar ut det över barnet, är det då värt det? Min åsikt är att barnet måste komma i första hand. Mamman verkar inte hålla med, då hon på alla sätt försvårar, byter nummer, inte svarar på familjerättens kallelse osv.
Sen har jag förstått att man som mamma med ensam vårdnad har ett egentligen större ansvar att se till att umgänget fungerar än om man har gemensam? Då umgänge och vårdnad är skilda ting.
Kan man som utomstående utan relation till barnet göra en oroasanmälan? Barnet far ju illa av att hon inte främjar umgänget? Kan mamman tvingas av en soc utredning att släppa in pappan i barnets liv?
Kan mamman försvåra allt genom att flytta till andra sidan sverige för att försvåra möjligheten till umgänge när hon har ensam vårdnad som behövs ju inget medgivande att flytta? Hon är väl medveten om vad hon får, inte fullt lika medveten om vad som anses vara i barnets bästa.
Då får på något sätt bestämma dig på flera punkter.
1) Tänker du ta upp frågan med din sambo och få honom att driva det till domstol?
2) Vad är bäst för barnet? Att släppa allt och låta en knäpp mamma ha 100% boende och umgänge eller driva frågan med risk för att mamman går i spinn med risk för barnet.
Du kan inte å ena sidan försvara din sambo och att han inte gör något för att det är bäst för barnet och å andra sidan fundera på en socanmälan för att barnet far illa.
Har mamman vårdnad och inget umgängesschema finns kan hon göra nästan precis vad hon vill, flytta, ignorera pappa mm om inte pappan väljer att ta strid. Vilket han nu inte ska då det är bäst för barnet och han inte vill.