Anonym (Expert) skrev 2013-08-27 21:18:54 följande:
Jag valde att inte välja donator. Vad säger det att han är blond eller har gröna ögon det kan hoppa över en generation. Om jag skulle haft en partner så har jag inga preferenser. Jag vill inte heller att det blir för mycket shopping av egenskaper ibland när kvinnor lägger ner tid på att titta på donatorns baby-foto, lyssna på hans röst, fundera på rätt yrke och ögonfärg osv så undrar jag om det handlar om att man inte är bekväm med det man gör utan vill ha en konstig fejkad relation. Låt naturen eller åtminstone kliniken välja så tänkte jag.. Jag valde anonym donator - jag vill inte att mitt eventuella barn ska få kontakt med någon främling som kan vara precis vem som helst, få förväntningar på något annat. Jag tänker att väljer man att skaffa barn på det här sättet då är det jag eller vi som är familjen ingen annan. Jag gjorde först ett försök , det tog kanske max 2månader tills det första försöket från att prover och kontakt med kliniken togs. Därefter kom livet emellan gjorde paus i 1år därefter under 1år 7försök blev gravid på no 1, 2 och 7 men fick missfall. Jag har tänkt att varje försök är sitt eget. Varit realist de flesta lyckas inte på första försöket det gör ju inte ens fertila par.
Jag var mest förvånad över att det inte var svårare att göra inseminationer än det var. Det jobbiga var som jag tidig skrivit att få till det med jobbet. Att vänta ägglossning en hel helg för att den ska dra över och hamna på måndagen. Att stå i valet och kvalet att ljuga för jobbet efter att all kraft som uppbådats för att åka bara skiter sig- jag åkte bör tilläggas men vad jag brottats med det.
Stort tack för din berättelse!
Vi har pratat om det här med val av donator och de är lite delat. Kvinnan får ju sin del automatiskt och behöver ju inte välja, men mannen har ju inget att göra mer än att bara vänta och vill kanske känna sig delaktig genom att få försöka välja efter sitt utseende osv, efter bästa möjliga mån. Antar att de är annat om man gör det själv än om man är ett par. Det är svårt de där. Man vill ju inte att det ska bli shopping av de och att man blir petig i sitt val men förstår om mannen vill titta och välja en del.
Vi har 70 mil till Malmö så resorna kommer att bli jobbiga, speciellt om de blir många. Vi har lite dåliga förbindelser för tåg osv så resorna kommer att bli med bil.
Att ljuga på jobbet funkar nog några gånger men efter ett tag lär man nästan då berätta för chefen om de ska bli hållbart.
Man hoppas ju att det inte så behövas så många gånger innan vi lyckas men de går ju inte att veta.
Hur gjorde du val av klinik, eller har du varit på flera olika? Vad ska man gå på liksom?
Tar man kontakt med kliniken först eller kan man ta proverna innan så är men helt klar att köra igång?
Om det drar ut på tiden med att bli gravid, måste man då ta om prover osv?
Vi har tittat lite på de donatorerna som finns att se, bara för att se hur de ser ut och hur de funkar och de som känns lite konstigt med hela grejen är att varje "personligt" brev känns lika. Ingen skriver något annat än den andra förutom lite omförmulerat. Och första beskrivningarna av personen känns också överdrivet positiva på alla. Känns lite "smörigt" och onödigt, som om man säljer en bil eller nåt.
Sen känns de lite obehagligt att man inte vet hur dom kollat genetiska sjukdomar mer än att fråga dom. Den som vill sälja nåt talar väl inte om de negativa om man vet att de då blir stop. Vad säger att de inte finns psykisk sjukdom eller andra sjukdomar i släkten egentligen. Visst, de kanske man inte kan utesluta om de vore "på riktigt" heller men man vill ju utesluta de i största möjliga mån i alla fall.
Eller så kanske vi bara tänker lite för mycket just nu :)
