Porrmissbruk

Är det nån som är i behov av psykolog så är det tyvärr du.
Du har uppenbarligen inte lagt det vad du har råkat ut för bakom dig och drar det ut över din partner.
 
Din man antar jag är en människa med mänskliga behov, du kan tyvärr inte tvinga han att ha sex strikt med dig utan han har egna behov , om han önskar porr för att tillfredsställa sig själv så har du ingen talan där.
Att han sedan inte upplyser dig om vad han gör är självförklarande, du har uppenbarligen stora problem du inte har bearbetat.

Min man gråter och känner skam och skuld efter han har tittat på porr, och det handlar mindre om att tillfredsställa sig själv och mer om ett tvångsmässigt beteende där han letar och letar men vet egentligen inte vad han vill hitta. Detta går ut över sexlivet och han har redan gått i terapi för att bli av med detta för att han själv mår dåligt och inte på grund av mig. Du verkar, precis som alla andra, tro att en man har ett stort behov av porr och detta rättfärdigar att han under perioder gick ifrån mig i sängen för att titta på porr istället eller att han gick upp på nätterna och satt i timmar och bara tittade, vilket ledde till sömnbrist och till slut blev han fysiskt sjuk.

Mina problem med detta gör snarare att jag förstår hur han känner inför det än att jag har mer problem med hans beteende än vad han själv har.

Jag är bara trött på att han smyger och ljuger och att jag aldrig ska veta om det kommer fram något nytt om en månad eller ett halvår, och när det gör det så gråter han i dagar och säger att det är något fel på honom.

I övrigt så går jag hos en psykolog som hjälper mig att bearbeta sina problem och vi har varit på gemensamma möten när han sökte hjälp för sina problem.

Mina problem som "går ut över min partner" är att min partner har problem som han säger inte finns och att han ljuger gång på gång för att långt efter komma och be om hjälp för att han har problem. En hälsosam porrkonsumtion hade jag inte haft någon åsikt om mer än att han inte behöver titta på det framför näsan på mig, jag har haft förhållanden efter min terapi för detta där killen har tittat på porr och jag inte har brytt mig då det inte på något sätt har förstört hans liv eller vårat förhållande.

Det är skillnad på att titta på porr ibland och att ha ett porrmissbruk. 

Anonym (Trött), jag vet vad du menar!
Det är bra att du inte tar åt dig av kommentarerna att din mans beteende är normalt! Visst finns det normalt porrtittande men det är vanligare än man tror med porrmissbruk också.

Det är INTE normalt att behöva titta på porr över 4 timmar om dagen och leta i timmar efter rätt film, bilder o.s.v. för att ingenting duger längre ens i porrens värld. Det är ett beroende som alla andra.
Det skadar samlivet (t.ex. för att man inte kan ha sex på vanligt sätt med varandra längre, man kan ibland inte ens skaffa barn tillsammans, för det är omöjligt för mannen att ha sex på kommando vid tid för ägglossning o.s.v.). Det skadar också så mycket annat i känslor o.s.v. i relationen.

Din man måste ju själv inse och vilja förändra sitt beteende. Jag hade gjort slut med honom om han inte ville inse att han skadar ju både sig själv och ert förhållande. Ge honom ett ultimatum.

Nu är det ju inte så att vem som helst kan ha sex på kommando ändå direkt, det behöver ju inte ha något att göra med porrmissbruk eller porrbruk över huvud taget.

TS: du verkar behöva ha en konversation med din man. Om han vet om att det här är ett problem för honom så som du säger så bör han ju också välkomna att bli av med det. Han verkar inte vara tillräckligt stark för att klara av det på egen hand, så att du pratar med honom om det kan vara knuffen han behöver.
Sedan kanske det inte räcker för honom att gå till en psykolog/samtalsterapeut/etc nu när problemet har uppstått igen, han kanske behöver det kontinuerligt för att slippa att det dyker upp igen. 

Han vill ju och han har gått i terapi för det, men han har ljugit om återfallen och nu kommer det fram. Då har han ändå suttit och glatt hållit med när jag sagt att jag är så glad att vi inte har de problemen att tacklas med längre, fy vad arg jag blir.

Jag har ju varit i samma sits så jag vet att det inte är helt lätt, men lögner är det värsta jag vet, hur kan man lite på någon då? och man frågar sig själv: Vad mer ljuger han om? 

Vi är nygifta, jag älskar honom och vill inte lämna honom, men att han gör så här om och om igen och sedan sitter och gråter helt förstörd för att han är rädd att jag ska lämna honom visar ju att problemet är större än jag trott från början. Han ska gå till en psykolog, och det är inget ultimatum från min sida där jag hittar på någon konsekvens om han inte gör det, jag säger bara "du bokar tid till psykolog det första du gör på måndag" och han har inga invändningar.

Jag orkar verkligen inte med detta, jag tyckte att jag hade nog att tänka på med reumatismutredning, konstant smärta, studier, kass ekonomi och dyra mediciner. Jag gav honom ett brev med mina tankar om detta för jag orkar inte prata med honom, jag blir bara arg och det kommer det inget vettigt ur.

Tack för ett vettigt svar, jag var osäker på om jag skulle få det på den här sidan! 

Jag har haft den konversationen många gånger nu, och han säger att han verkligen vill bli av med det. Men han kan vara fruktansvärt svag, både med en sådan här situation och ex. när vänner tjatar så gör han saker och ställer upp trots att han egentligen inte vill för att inte göra någon arg, dock påverkar detta mig som hamnar lite i andra hand och tyvärr tar han nog mig lite för givet ibland.

Jag ville att han skulle fortsätta hos psykologen senast, men det blev något krångel med bokningarna och sedan semester och då orkade han inte ta upp det igen, han var ju ändå "bra" nu. Och det var han också, en lång period, men det kom tillbaka till slut.

Jag tror att det ligger ett djupare problem under allt detta som behöver komma till ytan och bearbetas, psykologen var lite inne på det senast men de kom aldrig så långt tyvärr.

Vi pratar väldigt mycket om alla problem och jag berättar hur det känns för mig och hur det var då jag hade samma problematik och så frågar jag om hur han upplever det och han berättar om sina känslor, men nu hade vi inte pratat så djupt om det på ett tag då problemen varit borta ganska länge (åtminstone var det vad jag trodde). 

Då låter det ju som att ni är en lösning på spåren. Han börjar om att gå och prata med någon, undviker strul med bokningarna (vilket givetvis kan hända ibland ändå, men då missar han kanske ett besök, förmodligen inte hela världen) och han får hjälp att bearbeta den bakomliggande orsaken.
Så mycket mer än så vet jag inte om du kan göra, stötta honom så mycket du orkar trots det andra du har som tar kraft och peppa honom så gott det går. 

Största problemet är nog att det tar emot att stötta någon som ljuger för mig. Jag har lite problem med den biten då jag blir nästan orimligt arg när någon ljuger, det räcker med en vit lögn för att jag ska bli irriterad. Jag har sagt till honom att när sådana här saker händer så är jag mycket ledsnare och argare på att han har ljugit för mig, hade han varit ärlig så hade vi kunnat jobba med det, men nu har han bara glatt hållit med om att allt är så bra och när detta kommer fram känner jag mig så jävla dum som har suttit och pratat om hur jävla bra det är och hur bra det är av honom att lyckas lägga allt det bakom sig, och människan håller med och säger att han känner sig stolt över att han har klarat det så bra.

Men när den värsta ilskan har lagt sig är det väl läge att prata igenom detta igen. 

Jag förstår att det tar emot, när personer i ens närhet aktivt ljuger för en så sårar det. Det gör det helt klart svårare att vilja hjälpa dem.
Dock så ingår det ju i sjukdomsbilden för en missbrukare att ljuga om det. Om man sedan vill se det som att din man ljuger för dig ofrivilligt eller inte är en annan sak.. 

Vad tittar han på för porr?

Vad spelar det för roll? Han bryr sig inte så länge det är naket i, det behöver inte ens vara regelrätt porr utan sexklipp ur nån film eller nakenbilder på modeller.

Ja, egentligen är det inte porren i sig som är det stora problemet, det är alla lögner. Det känns hemskt att inte kunna lita på honom.

Jag pratade med honom igår, han hade bestämt sig för att ringa psykolog idag och han hade satt parent control på sin dator kopplat till min mail och bad mig välja ett lösenord, jag skrev ju att jag ville göra det men att det då känns som att jag ser till att han sköter sig och att han inte gör det av egen vilja, detta hade jag inte sagt till honom, han hade själv kommit på att det kunde vara en bra grej.

Jag har dock sagt till honom att största problemet är lögnerna. 

Åh jag vet inte vad jag ska göra eller vem jag ska vända mig till! Problemet låg, som jag trodde, djupare än vid "bara" porrmissbruk. I natt försökte han skära sig och till slut berättade han att han har självmordstankar och har haft det länge.

Han har en tid till läkare som ska hjälpa honom att komma till en psykolog, jag hoppas det går fort då jag är väldigt rädd att något hemskt ska hända! Jag tror egentligen inte att han skulle ta livet av sig, men att han ens funderar på det är ju skäl nog att ta det på allvar, och dessutom försökte han ju faktiskt skära sig, jag vet inte vad som hade hänt om jag inte hade märkt att något var fel och stoppat honom (två gånger fick jag slita ett rakblad ur handen på honom, andra gången kunde jag lätt ha missat det då jag trodde att jag hade gömt allt sådant efter första gången) oavsett om han inte hade tänkt ta livet av sig så kan han ju skada sig allvarligt.

Hela världen känns upp och ner, vi är nygifta och jag hade ingen aning om att han kände så här! Jag vet att han har mått dåligt då och då förr, men detta kom verkligen som en chock! Vi ha ju planerat bröllop sen förra vintern, gift oss och varit på resa i sommar och allt har känts så perfekt, vad dum jag känner mig nu som inte har märkt något!

Han säger att han vill ta livet av sig för att jag kommer få det bättre utan honom, så han vill göra det för min skull för att han tror att han bara kommer fortsätta såra mig annars, jag förstår verkligen inte vad det kom ifrån då jag har varit lugn och sansad och behandlat situationen långt bättre än förväntat. Jag har egentligen bara pratat med honom och hjälpt honom att hitta de kontakter han velat ha för att kunna ta tag i problemen och peppat honom och sagt att det kommer bli bättre. Jag har inte ens ställt krav utan låtit honom försöka hitta lösningar som han tror kan fungera och sedan kommit med lite tips och hjälpt honom hitta rätt nummer osv.

Jag vet inte ens vad jag vill mer än att skriva av mig lite, jag får väl försöka prata med någon närstående som båda kan stötta mig och kanske hjälpa honom lite. Åh jag vet inte, jag blir knäpp snart. 

Mitt förslag är Borderline, det innehåller ångest, missbruk, självmordtankar, separationsångest m.m. Jag lever också med en man som har Borderline och är/har varit sexmissbrukare. Problemet är att det går inte att diskutera saken med honom eftersom han alltid tar den lättaste vägen med en lögn och till slut kan man inte tro på något han säger och därför blir det en omöjlighet att hjälpa någon som inte tycker att han har något problem och dessutom ljuger om allt. Därför kan jag heller inte avgöra om han är eller har varit missbrukare. Tungt och sorgligt. Det är ju ett tag sedan denna tråden startades, jag hoppas att ni har nått en lösning.

Hej!
Vi har kommit en bit på väg nu, min man mår bättre även om det är en bit kvar.
Han är deprimerad och lider av ångest, men nu har han samtalskontakt och medicinering och är jämnare i humöret. Han har dessutom lugnat ner sig med alkoholen, han blir sällan full eller ens påverkad, dock kan jag tycka att han borde minska på antalet tillfällen då alkohol är inblandat (man behöver inte ha en öl så fort det är fotboll på tv:n eller bara för att det är fredag).

Lögnerna har blivit bättre i och med att han mår bättre, han mår också dels bättre just för att han inte har något att ljuga om längre. Porren låter han bli, men vi är båda så klart medvetna om att man aldrig kan vara säker på att det är slut på det. Jag har också haft problem med porr, men jag har haft många år på mig att bearbeta det.

Jag tror inte att borderline passar in på honom (snarare på mig själv) men jag har tidigare funderat på om det var någon sådan problematik som låg bakom allt. Men nu är jag ganska säker på att det är obearbetade gamla smärtor som bara tryckts undan som kommer upp till ytan i stressiga perioder. Han är usel på att ta tag i problem och behöver alltid en knuff från någon annan, men med samtalskontakten och medicineringen hoppas jag att vi är på väg åt rätt håll!

Tack för svaret, jag hoppas att det ska bli lättare för dig i framtiden!

Jag tycker faktiskt aldrig att porr är okej. Jag tycker inte ens att det är okej att titta på nån gång ibland, det har jag jättesvårt för när min man gör.

Porr tar in sjuka värderingar där personen i fråga tar in dessa och självklart vill testa det på partnern. Porr påverkar ju inte bara i den stund man sitter och tittar utan också sedan i sexlivet och objektifiering. Jag tycker att det är helt oacceptabelt. Är man tillsammans så är ju tanken att man ska nöja sig med varandra och inte gå omkring och se på andras kroppar.

Sen förstår jag att det är svårt, sex är ju en drift som kan driva oss ganska långt men jag tror att tanken är att sex ska vara något bra och positivt och när det inte är det längre då är ju något tokigt.

Du verkar fått svar på dina funderingar, jag ville bara så gärna dela min åsikt också. Hoppas det har gått bra för er!