Anonym (Trött) skrev 2013-08-25 13:34:22 följande:
Jag har haft den konversationen många gånger nu, och han säger att han verkligen vill bli av med det. Men han kan vara fruktansvärt svag, både med en sådan här situation och ex. när vänner tjatar så gör han saker och ställer upp trots att han egentligen inte vill för att inte göra någon arg, dock påverkar detta mig som hamnar lite i andra hand och tyvärr tar han nog mig lite för givet ibland.
Jag ville att han skulle fortsätta hos psykologen senast, men det blev något krångel med bokningarna och sedan semester och då orkade han inte ta upp det igen, han var ju ändå "bra" nu. Och det var han också, en lång period, men det kom tillbaka till slut.
Jag tror att det ligger ett djupare problem under allt detta som behöver komma till ytan och bearbetas, psykologen var lite inne på det senast men de kom aldrig så långt tyvärr.
Vi pratar väldigt mycket om alla problem och jag berättar hur det känns för mig och hur det var då jag hade samma problematik och så frågar jag om hur han upplever det och han berättar om sina känslor, men nu hade vi inte pratat så djupt om det på ett tag då problemen varit borta ganska länge (åtminstone var det vad jag trodde).
Då låter det ju som att ni är en lösning på spåren. Han börjar om att gå och prata med någon, undviker strul med bokningarna (vilket givetvis kan hända ibland ändå, men då missar han kanske ett besök, förmodligen inte hela världen) och han får hjälp att bearbeta den bakomliggande orsaken.
Så mycket mer än så vet jag inte om du kan göra, stötta honom så mycket du orkar trots det andra du har som tar kraft och peppa honom så gott det går.
